EN ANNORLUNDA ESKADER - 2001
Vår semester var i år planerad att starta v. 28, det brukar betyda avsegling
fredag kväll. Vi vill
alltid försöka att komma iväg så snart det bara går.
Vi hade tänkt oss västerut varför vi en vecka före planerad avsegling
intensivt började studera
alla tillgängliga väderrapporter för området.
I början av v. 27 lovade prognosen O-NO vind de kommande dagarna, detta var ett
tillfälle för
bra för att det bara skulle gå oss förbi.
Snabbt beslutade vi att ta ut några extra dagars semester, inte så populärt på
våra respektive
arbetsplatser men vad gör man ?
Onsdag middag är vi äntligen klara och kan kasta loss från Krossholmen. Vädret
är underbart
med strålande solsken och 25 grader, vinden lyser dock med sin frånvaro så
det blir
motorgång.
På kvällen passerar vi Skagen fortfarande utan vind, men solnedgången blir
mycket vacker. Vi
sitter på fördäck med autopiloten påkopplad och skålar i ett glas kallt vin
och bara
njuter. Nu har vi semester !
Under natten kommer det att svag bris från NO och vi stänger av motorn och färdas
sakta
genom natten.
På förmiddagen nästa dag har vinden helt försvunnit igen och vi startar
motorn.
Det blir motorgång hela dagen fram till Selö vid Lindesnäs dit vi anländer på
kvällen.
Nästa dag är vädret lika fint, strålande sol men ingen vind. Vi går in till
Korshamn för att fylla
diesel, men den är slut så det blir inget med det. Vi vill inte fortsätta
utan full tank så vi
bestämmer oss för att gå in i den lilla fiskehamnen vid Lista, och fyller istället
tanken där.
Det har nu blivit eftermiddag och det stora ögonblicket är inne. Nu måste vi
bestämma vart
denna sommars segling skall gå.
Vi har hela tiden sagt att vi inte till varje pris skall tvinga oss att
segla mot svåra förhållanden.
Därför har vi haft några alternativa mål. Efter en sista koll med danska vädret
bestämmer vi
oss. Vi lägger kursen rakt västerut från Lista, nästa planerade angöring
är Inverness Skottland.
Nu börjar vi gå efter vaktschema, när vi annars seglar natt brukar vi inte ha
något speciellt
system, men nu är sträckan längre och vi får ha lite ordning på oss. Vi kör
tretimmars pass då
vi tycker att fyra timmar blir lite för lång tid för vår smak.
Första natten har vi ingen vind och vi går för motor, Nordsjön ligger helt
spegelblank, det
måste vara ovanligt.
Havet är helt öde och vi ser inte en enda båt. På morgonen dagen efter
kommer den
efterlängtade SO vinden och vi kan hissa segel. Vi njuter av härlig slör ute
på Nordsjön.
Vinden står med 8-10 m/s och vi gör 6-7 knop.
Under andra natten kommer vi fram till ”bältet” med oljeriggar, vilka
monster de är.
Här är trafiken livlig med ”supplybåtar” , ”guardianvessels” och
allehanda andra farkoster. På
VHF radion är det inte tyst en enda minut.
Klockan 2 hör vi ett anrop att ”vessel” på position N58....W01.... skall
meddela om de lyssnar
på kanal 16. Jag kollar vår position på GPSen och ser att de är ju oss de
ropar på. Vad är nu på
färde ?
Jag svarar att ”sailing vessel Unicorn” lyssnar och frågar vad vi kan stå
till tjänst med.
Vi får då veta att framför oss bogseras en 9 km lång pipeline som ligger i
undervattensläge.
Bogserkablarna är dessutom 4 km långa. Eftersom vi ser ljus överallt är det
svårt att urskilja
vilket som kan vara detta släp.
Vi får dock hjälp med lämplig kurs för att undvika närkontakt.
Det hela sköts mycket proffesionellt av vaktbåten och de meddelar oss hela
tiden hur vi ligger
till, och när faran är över tackar de oss för samarbetet och önskar oss
fortsatt god segling.
På kvällen dag 3 kan vi skönja konturen av land, Skottland. Vi inser att vi
kommer fram till
Inverness mitt i natten med det kan vi inte göra mycket åt, vi kommer i alla
fall att få hjälp av
tidvattnet och ha medström in. När vi har 15 Nm kvar dör vinden och vi
startar motorn.
Identifieringen av lysprickarna är lite svår då bakgrundsbelysningen är
stark i förhållande
till de ljussvaga bojarna , men allt går bra.
Klockan 2 på naten efter 366 Nm och 2,5 dygn från Selö kan vi lägga till i
Long Haven
Inverness. Vi är trötta och orkar inte ens med någon ”angörare” utan
stupar nöjda ner i kojen.
När vi vaknar är det söndag och vår semester har egentligen just börjat.
Fyra seglingsveckor
ligger framför oss. Vi är mycket nöjda och lyckliga över att redan ha kommit
till Inverness.
På VHF radion ropar vi upp Clachnaharry Sea Lock och frågar när vi kan få
slussa in i
Caledonian kanalen. Om ca. 15 min är svaret.
Väl inne på kanalen känner vi oss trygga och säkra, nu kan kulingen som är
lovad skall komma
om 2 dagar härja bäst den vill.
Kanalen är 94 km lång och innehåller totalt 29 slussar.
Den byggdes 1884 som ett sorts arbetsmarknadsprojekt för hindra att allt för många
gav sig till
Amerika. Någon större kommersiell betydelse har den aldrig haft.
Första dagen tar vi oss till slussen vid Dochgarroch. Under vår kvällspromenad
träffar vi
svenska Sailaway med Stig och Britta från Stockholm.
Genom att båda båtarna är medlemmar i OSK (Oceanseglingskluben)
så vet vi om varandra och har också haft lite mail-kontakt under våren. De är
på väg för att
delta i samma eskader som vi.
Nästa dag seglar vi över Loch Ness utan att se något odjur. Vi tar ett snabbt
dopp, 11 grader fy
vad kallt. Vi gör också ett besök på Urquart Casle.
På eftermiddagen kommer vi fram till Fort Augustus där vi beslutar oss för
stanna över natten.
Där ligger totalt 5 svenska båtar, det hade vi inte väntat oss. På kvällen
blir det besök på lokala
puben Lock Inn. Vädret har nu slagit om och det har regnat mest hela dagen.
Nästa morgon regnar det återigen och vi får dra på oss regnkläder när det
är dags för
slusstrappan i Fort Augustus, totalt 5 slussar.
Vi tar det lugnt och låter kulingen blåsa av sig innan vi slussar ut från
Corpach som är kanalens
västra ända.
Fredag morgon 13/7 är det dags att ge sig ut i salt vatten med sikte på Oban.
Vi går ut strax efter högvatten för att få lite extra fart med hjälp av strömmen.
Vi får en härlig
halvvind under 40 Nm tills vi når Oban.
Vindens riktning gör att det inte passar riktigt att ankra i viken utanför
Oban, så vi lägger oss i
marinan på Kerrera som ligger mittemot Oban.
Därifrån tar det 10 min med den lilla färjan att ta sig över sundet in till
Oban.
Här betalar vi för första och enda gången hamnavgift under hela semestern.
16 £ / natt, vilket
rövarpris. Marinans standard är mycket enkel. Trots datumet har allt gått bra
idag.
Nästa morgon tar vi färjan över till Oban för registrera vårt deltagande i
eskadern:
”The Classic Malts Cruise 2001” arrangerat av Clyde Cruising Club.
Under denna segling besöks 3 st kända destillerier av singlemalt whisky. Oban
är första
anhalten på denna eskader.
Vi får fina fleacetröjor, kepsar, eskaderflagga och en hel del annat smått
och gott vid
registreringen.
Vi passar också på att gå en guidad tur där vi får lära oss det mesta om
tillverkning av whisky.
Naturligtvis ingår det provsmakning.
På kvällen är det bjudet till fest på destilleriets gård. En fantastisk
”seafood” buffé är uppdukad
och vi låter oss väl smaka av både mat och dryck.
Efter maten är det ny provsmakning av whisky, och vi kan testa olika sorter och
årgångar. Efter
en stund tågar Oban Pipe Band in och drar på för fullt. Ett 12 mans säckpipeband
skapar en
stämning som får en att rysa i hela kroppen av välbehag.
När de spelat en stund tågar alla deltagare i procession ner till hamnen med säckpipeblåsarna
i
täten, och vi seglare på lång rad efter. Bandet tillåts inte sluta innan de
spelat minst 5 extra
nummer. Mycket nöjda avslutar vi kvällen med färja hem till Unicorn.
Det ovanliga med denna eskader är att nu råder det fri segling under fem dagar
tills vi skall ses
på nästa ställe som är Loch Harport på Sky och Talisker.
Alla båtar gör alltså sina egna vägval beroende på tycke och smak.
Svenska Sailaway gör sällskap med oss eftersom vi har en bra guidebok över
området vilket
inte de har.
Från och med nu är det mycket öde, vi ser inte många båtar och natthamn
betyder alltid att liga
på svaj på eget ankare. Naturen och landskapet är emellertid fantastiskt.
Vi ligger en natt på en plats vid namn Loch Scawaig, enligt vår guidebok en av
de vackraste
ankarplatserna i Europa. Vi är beredda att hålla med. Platsen är en gammal
vulkankrater som
på tre sidor är omgiven av 900 meter höga berg. Ett par vatten fall störtar
sig ut för de branta
sidorna och ger en fantastisk inramning. Vi tar jollen i land och vandrar längs
en bäck som
leder oss till en kristallklar sötvattensjö, vilket vackert landskap vi
befinner oss i.
Runt vår båt simmar flera sälar som verkar helt orädda.
En annan natt ligger vi i en trång vik vid en gammal övergiven hajfiskestation.
Här måste vi passera en tröskel som vi bara går över vid högvatten.
Vid lågvatten är infarten helt torrlagd och vi ligger fångande tills vi har högvatten
igen.
När vi närmar oss Loch Harport har kulingen slagit till igen.
Vi kommer fram dagen före det officiella programmet startar men seglar inte ända
fram utan vi
stannar i en liten vik 3 Nm norr om Talisker där vi har bättre skydd. Där
ligger redan en del
Cruise deltagare och fler blir det under eftermiddagen.
Loch Harport är en mycket öppen ankarplats inne i en stor bred vik. Vinden blåser
längs med
vikens riktning och gör ankarplatsen väldigt blåsig. När vi kommer fram
morgonen därpå
blåser det mellan 12-15 m/s och det känns inte helt tryggt att lägga sig där.
En hel del båtar
ligger redan närmast land, så vi får ankra en bit ut på 12 m djup. När
vindbyarna kommer sliter
det oerhört i båten, det känns inte bra.
Vi har 25 kg CQR ankare med enbart kätting, det är vi glada för. Vi sitter på
helspänn och är
beredda på att dragga vilken sekund som helst. Under tiden kommer flera skotska
båtar in och
ankrar, de verkar inte vara det minsta bekymrade om rådande läge. I med
ankaret, 15 min
senare sitter hela besättningen i jollen på väg in till land.
Vårt ankare visar sig sitta mycket bra, så efter 3 timmars ankarvakt vågar även
vi lämna båten
för en rundvandring på destilleriet.
Vi har tur och får en privat visning av en mycket trevlig och kunnig tjej.
Medan vi vandrar
mellan de olika byggnaderna ber jag om en kort paus, snabbt iväg, upp med
kikaren, jodå
Unicorn ligger snällt kvar på samma plats.
På kvällen är det Celidh, man har rest ett enormt partytält för ändamålet.
Celidh betyder att
man dansar typiska skotska folkdanser. I början är jag ytterst motvillig, och
Anna-Karin släpar
med möda upp mig på dansgolvet. Det går riktigt bra efter ett tag. Vi håller
på ända till ett på
natten. Kan det möjligtvis vara provsmakningen som gjorde mig mer medgörlig ?
Efteråt åker vi ”watertaxi” hem till Unicorn. Watertaxin består av den
lokala dykarklubben och
fyra killar i torrdräkt + gummibåt.
Det är mycket långgrunt och svårt att ta sig ut till gummibåten. Det går
till så att damerna
slängs upp på ena axeln av killarna och bärs sedan skrikande ut till gummibåten.
Herrarna får
hoppa på utlagda lastpallar.
Vinden har som tur är avtagit och vi somnar gott.
Nästa dag är det tävlingar, bl.a. tunnbyggartävling. Det gäller att på
kortas möjliga tid
sätta ihop en whiskytunna. Momentet utförs parvis. Anna-Karin och jag lyckas
med viss möda
till slut få ihop vår tunna. Vi vann inte ! Mer behöver vi inte orda om
resultatet.
Efter detta dukas det upp till grillfest. Det grillas både kött och fisk.
Fram på eftermiddagen när alla är mätta avslutas den officiella delen av besöket
på Talisker.
Vi beslutar att ligga kvar en natt till innan vi ger oss iväg. Det blir långpromenad
upp bland
kullarna, jobbigt men otroligt vackert landskap. Promenaden avslutas med en välförtjänt
pint
på lokala puben.
Hur liten en ort än är så kan vara helt säker på att en pub, det finns det
alltid. Så också här,
byn består inte av många hus med liten väl inrökt pub det har dom.
Näst morgon ger vi oss av vid 8 tiden för att segla till Canna. Vinden är
frisk 11-13 m/s
och nästan rakt emot. Luften är ganska kylig och det duggregnar. Med ett rev
och
ett par varv inrullade på genuan får vi fin gång på båten.
Autopiloten kopplar vi på vidstyrningsläge och sedan kör vi. Anna-Karin
ligger nere i kojen
och läser medan jag själv sitter under sprayhooden med akterkapellet fördraget.
Att skaffa ett akterkapell som sitter i bakkant på sprayhooden är en av de bästa
investeringar vi
någonsin gjort till båten. Man sitter helt skyddad för vind och regn, det är
nästan som att ha en
styrplats inomhus.
På eftermiddagen kommer vi fram till Canna och ankrar i viken på S-sidan. På
Canna bor
det 12 personer. De har tre kyrkor att välja på. Den ena stor som en domkyrka.
Under vår promenad på ön kommer vi till Canna Castle-Prison. Det är en ruin
högt uppe på
en brant kulle som ligger alldeles vid vattnet. Jag får skäll av Anna-Karin för
att jag klättrar dit
upp för närmare utforskning.
Under mina klätterövningar börjar det ösregna. Vi som inte tog med oss
regnkläder. Snabbt
tillbaka till jollen, varför satte vi inte dit motorn ?
Nu tar det 20 min att ro i motvinden och regnet tillbaka till båten. När vi
kommer fram är vi
genomblöta. Vi byter kläder och blir dessutom bjudna på en whisky av Sailaway
som ankrat
strax intill oss. Snart har vi fått upp värmen igen.
I Tobermory som blir nästa stopp ser vi på långt håll en enorm mast, det
visar vara J-båten
Whelsheda. Vilken båt, andra båtar ser ut som leksaksbåtar vid en jämförelse.
Då pratar
vi om båtar 35-40 ft.
När vi ankrat hoppar vi i jollen med kameran laddad. Putsen på denna gamla dam
är fantastisk,
det måste krävas en stor besättning för hålla båten i detta utsökta
skick.
Vi beslutar oss nu för att hoppa över sista anhalten på eskadern, Islay och
Lagavullins
destilleri. Detta beror enbart på att vi börjar känna att det är ganska långt
hem. Vi är annars
helnöjda med vårt eskaderdeltagande.
Från Tobermory seglar vi därför tillbaka in mot Corpach där
Caledoniankanalen startar.
Tyvärr innebär det också att vi skiljs från våra vänner på Sailaway som
kommer att fortsätta
till Jersey och planerar att lämna båten där över vintern.
På väg tillbaka genom kanalen går det i rekordfart, mindre än 2 dagar. Detta
beror till stor del
på att vi nu har sällskap med Dreamcatcher en Moody 40 som varit på en 14 månaders
tur
Västindien fram och tillbaka. Nu är de på väg hem till Aberdeen och har väldigt
bråttom att
klara av sista biten.
Vi hänger på och hastigt och lustigt har vi tillsammans, på övertid, slussat
ut i Nordsjön.
Vi beslutar oss för att försöka gå till Lossimouth och stanna en natt där.
Det tar emellertid
lite längre tid än beräknat och det hinner bli mörkt före vi kommer fram.
Dessutom är det nu
lågvatten. Vi tycker inte att det känns riktigt bra att då leta sig in, utan
vi bestämmer oss för att
fortsätta. Hela natten går vi för motor över ett spegelblankt hav. Vi möter
ganska många
fiskebåtar som rör sig kors och tvärs.
När morgonen kommer har vi kommit i jämnhöjd med Fraiserburg. Efter kontroll
av 3-dygns
prognosen bestämmer vi oss för att fortsätta, den lovar NV-vind de kommande
dagarna.
Fram på dagen kommer vinden och vi har sedan härlig slör hela vägen tillbaka
över Nordsjön
mot Norska kusten. 1 dygn efter vi lämnat skotska kusten kommer värmen och
solen.
Vi har förstått att på svenska västkusten har det varit varmt och soligt
mest hela tiden.
Flera gånger under seglingen har vi sällskap med delfiner som leker runt båten.
När vi lägger till på Selö visar loggens trippmätare 394 Nm.
På Selö träffar vi av en slump vänner från Göteborg, vi gör sällskap med
dem under ett par
dagar.
Vi har nu tid att tillbringa nästan 1 vecka på Sörlandet i soligt och varmt väder.
Vi tar oss för segel sakta igenom Blindeleia och besöker för oss gamla välkända
platser.
Etapperna är behagligt korta fram tills vi anländer till Arendal.
Från Arendal går vi tidigt på morgonen för att på en dag segla 90 Nm till
Smögen.
Det går bra, efter svag vind i början har vi mot slutet västlig vind 12-15
m/s.
Med full fart seglar vi in vid Hållö när det precis börjar skymma. Vågbergen
är enorma
här, så grov sjö har vi inte en enda gång haft ute på Nordsjön.
Nu märker vi att vi har kommit till Västkusten och Bohuslän i semestertider,
hamnen i
Smögen är fullproppad av båtar. Vi lyckas detta till trots hitta en plats på
södra sidan
där vi kan ligga över natten.
Sent på kvällen firar vi med korv och mos från kiosken.
Nästa dag seglar vi till Käringön, där är det fullt. Flera båtar cirklar
runt och letar efter plats.
Vi funderar på alternativ hamn då plötsligt en båt alldeles i närheten av
oss ger sig av. Snabbt
tar vi den lediga platsen i besittning. Vi försöker sedan boka bord på
Peterssons Krog,
naturligtvis är det fullbokat.
Vi beundrar alla seglare som står ut med trängseln i Bohuslän under högsäsong.
Sista stopp innan hemmahamn blir Marstrand. Där är det också otroligt många
båtar.
Vi träffar våra bryggrannar Ingrid och Hans, de har bokat bort på Tenan men
bestämt
sig för att äta i båten. Vi övertar deras reservation eftersom det
naturligtvis är fullbokat.
Under kvällen avnjuter vi en superb måltid på Tenan´s veranda. Torskryggen
är helt
perfekt. Sådan mat har vi saknat på vår semester.
Nu är semestern slut, totalt har vi seglat 1500 Nm. Unicorn som är en
Aphrodite 37 har
fungerat mycket väl, ingenting har gått sönder eller krånglat. Motorn har vi
kört 95 tim.
Passagerna över Nordsjön gick över förväntan och kändes inte så långa
som vi hade trott de
skulle göra. Vi hade velat ha betydligt mer tid på oss i Skottland för att
hinna se allt där.
Det var inga som helst problem att klara resan på två personer.
Håkan o Anna-Karin
Unicorn