Logg nr.2-2003 Torrevieja –
Cala Salada, Ibiza
Efter fyra dygn på svaj
i Torreviejas hamnbassäng så kom lusten att segla vidare.
Vi startade vi sjutiden
på morgonen för att kunna gå en bit för motor innan det började blåsa. Blåsa
ja, som seglare vill man gärna ha vind att segla i, men under tiden i
Torrevieja hade det vid 11 tiden varje dag börjat blåsa med en styrka av
ca. 10 m/s. Naturligtvis från NO, det håll som vi ville ta oss emot.
Fram på kvällen brukade vinden dö ut och nätterna var för det mesta helt
stilla.
Prognoserna lovade inte
någon ändring på detta under den närmsta veckan så vi beslöt att starta
tidigt och se hur det utvecklade sig.
Väderprognoser
får vi på olika sätt, dels över Navtex som levererar prognoser 2 ggr/dag.
Dessa sträcker sig bara 24 timmar framåt i tid så de är inte så användbara
vid längre planering. Dels kopplar vi upp oss på internet via mobiltelefon och
lap top dator och kollar en sajt som heter ”weather online” där fås
detaljerad prognos 3 dagar framåt och översikt för 6 dagar framåt i tid.
Jag har
lagt upp sidan över medelhavsväder som ”favorit” vilket gör att vi behöver
vara uppkopplade under ett minimum av tid.
Detta brukar jag göra varje morgon i samband med att jag också hämtar
ner min E-post för att se om det finns något där som behöver åtgärdas.
Tredje möjligheten
är att via kortvågsradio och dator ta in väder från tyska DWD,
Deutsche Wetter Dienst
som också sänder ut väder för Medelhavsområdet.
Klockan 06.30 drog vi upp
ankaret och startade färden längs kusten. Vi tuffade på för motor eftersom det
var helt lugnt. Men så i höjd med Alicante kom vinden med 10-12 m/s inom 10
minuter. Vi hade att välja på att gå in i Alicante eller hissa segel och börja
kryssa. Fortsätta för motor var inget alternativ eftersom sjön snabbt blev grov
och vi stod bara och stampade upp och ner och det var svårt att göra någon
vidare fart. Vår pilot skrev om mycket höga hamnavgifter i Alicante, och där
fanns ingen möjlighet till att ligga på eget ankare så
beslutet blev att hissa segel och börja kryssa. Så farligt var det inte
eftersom vi nästan kunde sträcka längs kusten, 10-15 grader för lågt gjorde
att vi bara då och då behövde göra ett slag utåt från land.
Bidevind hemma i Sverige
i 10-12 m/s brukar betyda varma kläder och fullt regnställ på. Så inte här,
det behövdes inget annat än badbyxor och vinden svalkade bara skönt i den 30
gradiga värmen. Då går det ganska bra även om vinden är mot oss.
På kvällen
kom vi fram till dagen mål som var Puerto Calpe. Vi ankrade strax utanför själva
hamnen där man kan ligga skyddad för alla vindar utom sydliga.
Ovanför Calpe reser sig
den branta klippan Mount Ifach mäktigt, en fantastisk syn när kvällssolen
lyste upp den kala branta klippan.
Dagen efter ägnade vi åt att ta jollen in till land för att på ”Supermerchadon” fylla på våra förråd. En del snorkling och bad hann vi förstås också med.
När vi var inne i land
fick jag tag i broschyr som talade om att det var möjligt att bestiga Mt. Calpe.
Det kunde bli ett lämpligt projekt till nästa dag.
Anna-Karin var kanske
inte så imponerad av detta men vi tog i alla fall jollen in på morgonen för
att åtminstone klättra/gå en bit. Först var det inga som helst problem en välordnad
stig gick i serpentiner uppför sluttningen. Efter 45 min kom vi fram till en
sprängd tunnel som var ungefär 50 m lång genom berget. Efter att ha tagit oss
igenom kom vi ut så att säga på baksidan av berget. Här började den
otroligt häftiga delen av toppvandringen. En brant stig slingrade sig uppåt på
vissa ställen var det uppsatt rep att hålla sig i, det var då det var särskilt
brant och det stupade rakt ner i det blåa havet.
Anna-Karin var vid dessa
passager inte alls begeistrad, men med lämpligt lock och pock tog hon sig i
alla fall förbi. Ofta fick vi stanna för att dricka medhavt vatten som jag bar
på i ryggsäcken. Efter 2 timmar kom belöningen, vi stod på toppen !
Det var värt all möda,
vilken vidunderlig utsikt 350 möh. Vi stannade en halv timme på toppen och
beundrade vyn innan vi började nedstigningen.
På väg
ned såg Anna-Karin flera kryddväxter, bl.a. rosmarin, timjan och lavendel. Hon
plockade då och då några kvistar och stoppade ryggsäcken som jag bar.
När vi passerade ut från
området ,som var en naturpark, blev jag bryskt uppropad av en barsk parkvakt.
- Vet du inte att detta
är ett skyddat område ? Det är absolut förbjudet att plocka med sig något.
Anna-Karin hade lite käckt
låtit de plockade växterna titta ut ur sidofacket på ryggsäcken. Med
bedyrande om hur ledsna vi var över att ha begått en sådant misstag slapp vi
ifrån att betala några böter, men en rejäl utskällning blev det.
Dagen efter
vår bergsbestigning skulle vi försöka ta oss de 60 Nm över till Ibiza.
Naturligtvis var
prognosen som alltid vind från NO. Men det är svårt att veta med vilken
styrka, vissa dagar är vinden ganska stark och vissa dagar väldigt svag. Och
detta med exakt identisk vindprognos. En sak stämmer alltid på natt och förmiddag
blåser det svagt. Därför ställde vi klockan på 03.30 för att kunna starta
vid fyratiden på morgonen.
Det var alldeles lugnt
och kolsvart i denna tidiga timme när vi startade mot Ibiza.
I den mörka morgonen är
radarn våra ögon med vilken vi både kan se land och andra båtar. Återigen
ger den oss en trygghetskänsla.
Med
6 knops fart satte vi kurs rakt mot Ibiza. Havet låg i det närmaste helt
spegelblankt med bara en gammal dyning som sakta rullade. Anna-Karin gick ner
och la sig för att sova en stund till när vi väl var på väg. Efter en
timmes färd tycker jag att motorn inte går riktig som den skall, visst hostar
den hackar en del. Det blir värre och plötsligt med gäspning dör den och det
blir helt tyst, endast ett porlande kring stäven innan farten har avtagit så
inte en det hörs.
Vad är nu detta ? Jag försöker
återstarta motorn och den går snällt igång igen, kör en halv timme till med
host och hack sedan dör den igen.
Min första
misstanke är luft i systemet, några dar tidigare har jag tappat förfiltret på
det vatten som det bl.a. skall skilja från den diesel som går till motorn.
Kanske sitter inte förskruvningen rätt på plats så att lite tjuvluft kommer
in denna väg. Jag drar åt tappkranen lite till och startar sedan motorn på
nytt. Den verkar gå bättre och vi kör vidare. Helt bra går den inte, men den
dör inte någon mer gång. Jag beslutar att vänta till det är ljust före jag
gör någon mer undersökning.
När det ljusnat kollar
jag kranen med Anna-Karins sminkspegel eftersom den sitter så att det inte går
att se den annars. Det verkar som om packningen krupit ut något, kan detta vara
problemet. Vi stannar motorn och jag monterar isär detsamma för att ta en
ordentlig titt. Packningen ser inte helt bra ut kan det vara detta som orsakar våra
bekymmer ?
Jag skruvar ur
tappluggen och byter till en ny packning. Monterar sedan ihop hela filtret och sätter
det på plats. Nu är det definitivt luft i systemet och motorn måste luftas för
att kunna startas igen. Jag öppnar avluftningsskuven och pumpar manuellt fram
diesel. Det går bra och efter en timmes mekande gör vi ett nytt starförsök,
inga problem nu spinner motorn som den skall igen och va återupptar färden mot
Ibiza.
Hela dagen
är vindfri så det blir motorn ända fram till Cala Badella som är den första
vik vi angör på Ibiza. Vi droppar ankaret och tar en lång aktertamp in till
land. Vattnet är så där riktigt klarblått som i alla reklambroschyrer och
siktdjupet är nästan obegränsat. Jag dyker med mask och snorkel ner till 10 m
djup där vårt ankare ligger och kollar hur det fäst. Det ser bra ut och vi
kan sova gott om natten.
Längst inne i Calan
ligger några restauranger och barer och på kvällen tar vi ollen in till land
och tar glass som efterrätt.
Det märks att det ännu
är försäsong för det är inte många båtar ute, ingen trängsel någonstans
så långt.
Just nu
ligger vi i Cala Salada på Ibizas NV del, strax norr om orten Puerto de San
Antonio.
Hälsningar
från Unicorn
Håkan o Anna-Karin