Logg nr. 5-2003  Menorca - Port Napoleon

Vi hade svårt att slita oss från den fina ankarviken utanför Mahon och vi blev kvar här en hel vecka. Men efter sju dygn på samma ställe tyckte vi att det var dags för lite nya vyer.
Efter frukost lättade vi ankar och begav oss ut på havet. Det blev inte så mycket seglat eftersom vinden var mycket svag. Vi rundade Menorcas SO spets och fortsatte längs kusten. Sikten i vattnet är här otrolig, djupet där vi färdas är 8-10 m och vi ser botten hur tydligt som helst. Det känns som om det inte är mer än knädjupt vatten vi seglar över. Ända till 30 m djup ser vi botten klart och tydligt.

Eter ca. 10 Nm går vi in i Cala Covas som ligger på Menorcas södra sida. Här stannar vi för snorkling och lite senare lunch. På eftermiddagen kommer lite vind så vi hissar segel och glider långsamt vidare. Efter ett par timmar kommer vi till Cala Macarellas som är en vacker vik med alldeles turkosblått vatten och bländande sandstrand. Viken finns avfotograferad på många av de vykort som säljs på Menorca och vi kan intyga att de bilderna ljuger inte. Vi ankrar på 7 m djup och slänger oss i vattnet utrustade med cyklop och snorkel för vidare utforskning.
För att slippa att båten lägger sig tvärs dyningen lägger vi ibland en tamp till land eller använder ett andra ankare i aktern. Här har jag vid snorkelrekognoseringen hittat en lagom stor rund sten 15 m bakom oss. Med en tamp dyker jag ner till boten och lägger tampen kring stenen och så har vi en perfekt akterförtöjning.
Eftersom jag snorklar ganska mycket och ofta dyker ner för att kolla ankarfästet så märker jag att det går lättare och lättare att dyka ner på djupet. Att fridyka ner till 12 m djup går bra. Att kunna hålla sig kvar längre och längre under vattnet är mycket en fråga om att hålla sig lugn och inte förbruka energi i onödan.

Det märks på antalet båtar att vi nu kommit in i mitten på juli. Antalet ökar för varje dag och man kan inte längre räkna med att få ligga ensam i någon egen vik. Det är fortfarande ingen trängsel utan alla får utan problem plats.

I Cala Macalles blir vi liggande i två nätter. På dagarna gör vi långa utfärder med jollen för att titta på omgivningarna. När vattnet ligger lugnt kan vi köra jollen i planingsfart utan att det studsar och hoppar för mycket, då kommer vi upp i 15-20 knop och förflyttar oss snabbt över stora avstånd. Det kritiska momentet är att ta sig över den s.k. planingströskeln. Eftersom vår motor endast är på 5 hk orkar vi precis över densamma. Det vill säga om vi inte har någon last med oss. Det räcket att vi lastar i 10 kg extra så blir det nästan omöjligt att nå planing. Alltså en bra anledning att se till att hålla matchvikten i trim.

Kusten på södra sidan av Menorca är bergig och på flera ställen finns ganska stora grottor, ofta så stora att vi med jollen kan köra in i dem för närmare utforskning.

Eftersom vi nu legat flera veckor ute på svaj tycker vi att det börjar bli dags för en lite ombyte. Ett av målen på denna resa är att komma till Barcelona. Framför allt Anna-Karin här läst in sig ordentligt på staden och är angelägen om att komma dit.
Från vår "Cala" på Menorca är det 130 Nm dit, alltså mer än vad vi klarar på en dag.
Vi lättar därför ankare på eftermiddagen den tredje dagen i Cala Macarellas och hissar segel med sikte på Barcelona. Vinden drar fint ända till 11-tiden på kvällen då den dör ut. Under natten har vi en fantastisk fullmåne som lyser upp vår väg.
Vi får köra motor i fram till kl. 6 nästa morgon då vi åter kan färdas endast med vindens hjälp. Det är mycket varmt, 37-38 grader och det blir mycket bad efter båten under vägen. Solen är obarmhärtig då vi seglar med storsegel och genua eftersom vi ännu inte skaffat något solskydd som kan sitta uppe under segling.
Det måste vi ha till nästa säsong.

Vid 3-tiden nästa dag anlöper vi Barcelona. Vi går in för motor i hamninloppet men tycker det är konstigt att vi inte ser några andra mindre båtar. Från det att man angör själva inloppet är det nästan 2 Nm fram till marinan där vi tänkt lägga oss. Stora kryssningsfartyg och lastfartyg är det däremot gott om. Vi kollar sjökort, kollar de elektroniska sjökorten i datorn men enligt dem ligger vi rätt. Efter en lång stunds spanande i kikaren ser vi en mindre båt komma ut ur vad som ser ut vara ett hamninlopp som inte visas på något att våra kort. Vi vänder och går dit för kontroll.
Mycket riktigt där finns ett nytt hamninlopp öppnat så sent som den 12 april i år. Det är det inlopp som numer används av mindre båtar. Vi går in till marina "Port Vell" som ligger mitt inne i centrala Barcelona. En bra plats får vi vid en av pontonerna. Säkerheten i marinan är hög och för att ta sig in på området måste en grind med kortlås passeras där finns också en vaktkur som är bemannad 24 timmar om dygnet.
Väl inne på området har sedan varje brygga sin egen grind som också måste öppnas med magnetkort för tillträde. Det känns tryggt och bra när vi ligger mitt inne i en storstad. Priset för en natt i marinan ligger på 34 Euro så det är överkomligt med tanke på den service som erbjuds.

Under en veckas tid "gör vi sedan Barcelona. Vi ser allt från Ramblan till Sagrada Familia. Tråkigt nog är det ganska höga inträdesavgifter på alla sevärdheter och museer så man får välja ut några få att titta närmare på. Skulle man gå in över allt grävs det snart djupa hål i skeppskassan. Det är inte ovanligt med 10-15 Euro/ person får att få komma in, och det finns ju mycket att titta på.

En sak är säker, vi får bra motion. Vi tar oss för det mesta fram till fots i staden, bara någon enstaka gång tar vi lokalbussen.
Marina Port Vell ligger bara ett stenkast från El Born med alla sina barer och restauranger och på kvällarna promenerar vi dit. Ibland bara för att se på folklivet ibland tar vi oss något att dricka eller äta. Här råder ett myllrande folkliv.

Under vår tid i Barcelona pågår också sim VM och det är lätt att känna igen vilka som är deltagare på deras breda ryggtavlor. En dag springer vi på delar av svenska landslaget inne i en klädbutik där Anna-Karin provar blusar.

En dag hittar vi en liten Xamperia där man kunde köpa spansk cava får 2 Euro flaskan.
Vi köpte några flaskor och med tanke på priset var den alldeles utmärkt.

Efter en vecka har vi sett nog och bestämmer oss för att segla vidare. Men på vår tänkta avseglingsdag visar sig hamnen vara avstängd för all trafik på grund av simtävlingarna. Det är VM i långdistans som avgörs inne i hamnen. Både damernas och herrarnas 10 km lopp simmas inne i den långsträckt a hamnen. Jag hoppas de inte fick för många kallsupar, inte hade jag då haft lust att bada i det alldeles rena vattnet där inne.
Kvällen denna extra dag spenderade vi tillsammans med nyfunna vänner i Maxi
95:an Maringret. Ann-Christin och Dean har båten som sitt hem och har även spenderat en vinter i Nord Norge i sin båt.

Efter diesel och vattentankning kommer vi iväg dagen efter. Vi har sydlig vind och slörar hela dagen längs Brava kusten. När vinden mojnar framåt kvällen passar det bra att gå in i Sant Feliu De Guixols. Jag hade hoppats att vi skulle kunna ankra i skydd strax utanför marinan med det visar sig råda ankringsförbud där. Vi får lägga oss i marinan och blir avkrävda 50 Euro för detta.
Senare på kvällen grillade vi fina tonfiskkotletter inköpta på marknaden i Barcelona.

Sant Feliu De Guixols är framför allt ett fiskesamhälle men även turistort för spanjorer. Vi lyckas inte se en enda utlänning förutom oss själva då i denna trevliga lilla stad. Hade inte hamnavgiften varit så hutlös hade vi nog stannat ett tag till.
Vi besöker både slaktare, fiskaffär, grönsaksmarknad och vinaffär innan vi lämnar hamnen vi lunchtid.
Anna-Karin har köpt med sig en dunk sangria som vi först hade provsmakat hos vinhandlaren.

Även denna dag har vi fin segling med sydliga vindar vi seglar 45 Nm och då precis passerat gräsen och befinner oss i Frankrike. Vi tar natthamn i Banyuls och det är nästa mörkt då vi kommer in i hamnen. Vana som vi är vid spanska hamnar undrar vi frågande var alla marineros befinner sig. Ja just det, nu är vi i Frankrike och där finns inga marineros. Här får man klara sig på egen hand. Vi hittar en plats längs en kaj där vi lägger till och hoppas att ingen fiskebåt kommer och kör bort oss under natten.
Vi får sova lugnt, men går tidigt nästa morgon innan hamnen hunnit vakna till liv.
Banyuls var ganska charmlöst därför hade vi ingen lust att sträcka ut vårt besök där. I stället tuffar vi för motor till Collioure och ankrar på svaj strax utanför den lilla hamnen som inte sväljer båtar av Unicorns storlek.

Under dagen kommer många franska båtar och ankrar runt i kring oss och snart är det myller av båtar. Det går flera utflyktsbåtar fram och tillbaka mellan Collioure och Port Vendre och skepparna på dessa båtar tycker det blir för trångt och ropar och gestikulerar. När gång båten passerar står vi framme i fören och låtsas att vi precis ankrat om. Kaptenen på utflyktsbåten gör tummen upp och tycker att nu ligger vi bra.
I verkligheten har vi inte rört oss det minsta. Så lätt kan det ibland gå att klara sig.

På eftermiddagen kommer plötsligt ganska hårda vindar och det stora kaoset utbryter. Många båtar har inte ankarfäste och börjar dragga. Portcontrol åker runt i 3 gummibåtar för att hjälpa de med värst problem. Vi ligger still och rör oss inte en cm.
Dels har vi tungt ankare och endast kätting som håller oss på plats, och dels är vi noga med att alltid backa fast ankaret ordentligt även om det är helt lugnt vid ankringstillfället. Under sommarens färd har vi hitintills inte draggat en enda gång.
Genom att se till att ankaret biter i botten kan man också lämna båten för utflykter i land utan att behöva oroa sig allt för mycket.

På kvällen lämnar vi Collioure och sätter kurs mot Golfe de Fos dit är det 125 Nm.
I början är vinden frisk och vi loggar 7,5 knop för halvvind. Efter två timmar lugnar det sig, men vi har underbar segling i smult vatten hela natten. Vi kan segla hela vägen utan motorhjälp och på eftermiddagen dagen därpå ankrar vi utanför inloppet till Port St. Louise.
Nästa dag går vi för motor genom den korta kanalen som leder in till hamnen och lägger oss där. Med cyklarnas hjälp kollar vi in två möjliga platser att lämna Unicorn över vinter. Vi bestämmer oss för välja Port Napoleon och cyklar senare under dagen dit och bokar plats för kommande vinter.

Just där vi befinner oss nu har Rhone sitt utlopp vilket innebär att alla som tar kanalvägen genom Europa kommer ut här. Det har blivit populärt bland många svenska båtar att ta kanalvägen och plötsligt har vi, med våra mått mätt, massor av svenska båtar runt oss. Vi träffar flera trevliga besättningar som vi umgås med under vår tid här.

Vi har lite tid kvar innan vi måste lyfta upp båten och vi seglar 25 Nm till Marseille.
I Marseille träffar vi Ruthie och K-G som kört sin båt på trailer från Skellefteå till
Frankrike. På kvällen äter vi gemensam middag på restaurang och har en trevlig kväll tillsammans. V stannar några dagar i Marseille där vi trivs bra. Vi går på stadsvandring genom de gamla delarna av staden och insuper stämningen i denna gamla sjöfartsstad. Också här ligger marinan mitt inne i centrala stan.

Från Marseille seglar vi endast 2 Nm ut till Iles de Frioul och ankrar i en fin vik. Vi från ankarplatsen fin utsikt över Iles du If och det gamla fängelset. Det var ju där Alexander Dumas Greven av Monte Christo satt under sin långa fångenskap.
Efter en natt här är dags att bege sig mot Port Napoleon för de sista förberedelserna inför upptagningen. Återigen fin segling på väg österut. Vi går inte in till marinan på kvällen utan ankrar en bit utanför. Under natten blåser det 10-12 m/s men vi sover gott. Vi ligger i perfekt sjölä men har inget lä för vinden.

Tidigt nästa morgon går vi in till marinan för sedvanligt arbete före upptagning. Vi ser också till att köra några maskiner tvätt så att alla lakan och kläder som lämnas ombord är rena. Port Napoleon har 1500 platser för båtar på land så det är en stor marina. Vår upptagning vållar inga problem och nu står Unicorn där och väntar på nästa års segling.

Vi tar tåget till Nice och flyger därifrån till Landvetter Göteborg.

Även årets segling har avlöpt utan större missöden eller haverier och till sist vill vi gärna tillägga att vi verkligen kan rekommendera Balearerna som seglingsområde.
Välj rätt tidpunkt och upplevelsen blir mycket behaglig. Långt ifrån en del skräckhistorier som berättas om detta område.
Vi tror det är mycket skrönor.
Seglare är bra på att lägga till lite grand för att krydda sina berättelser och all information som inte är förstahandsinformation skall tas med en stor nypa salt.

I en hamn låg en svensk båt som var ett havererat jordenruntseglarprojekt. Från en annan besättning fick vi höra att det investerats för 300.000:- före avsegling.Nästa gång vi hörde talas om samma projekt var summan 400.000:- Och en tredje gång var den uppe i 600.000:-
Vad skall man tro ?

Planerna för nästa år öppna, men att vi kommer att besöka Korsika står väl klart.
Nu blir det inga fler reseberättelser förrän till nästa säsong och vi önskar alla som vill
välkomna tillbaks då.

Hälsningar
Hakan & Anna-Karin

Till topp
Nästa logg