Logg nr: 1-2003 Aguadulce-Torrevieja
Årets segling
startade med att Ulla och Knut, mina svärföräldrar, och jag själv anlände
till Aguadulce på kvällen den 23 maj. Anna-Karin kunde på grund av sitt
arbete inte ansluta förrän dagen efter på lördagen.
När
klev ur taxin utanför marinan var spänningen stor, hur skulle Unicorn ha
klarat våren ?
Över
förväntan, den billiga ”japanpress” som vi täckt båten med för att
skydda teakdäcket mot den starka spanska solen fanns fortfarande kvar, i det närmaste
intakt. Snabbt rev Knut och jag av täckningen för att kunna kontrollera
resten. Allt var orört och jag kunde andas ut.
Efter
detta konstaterande blev inget mer arbete utfört utan vi promenerade bort till
pizzerian för en pizza och en flaska av husets röda vin.
Dagen
efter vidtog sedan starten på vår ”vårrustning” Knut och jag polerade
skrovet under större delen av dagen, när vi var klara var jag så trött att
jag knappast kunde lyfta armarna mer, efter att ha manövrerat den tunga
polermaskinen från tidig morgon. Som tur var så visade inte vädret sin allra
varmaste sida, utan vi kunde jobba under större delen av dagen utan att få värmeslag.
Lördag
kväll anlände Anna-Karin och nu var vi fyra som kunde hjälpas åt med
rustningen. Arbetet fortskred så bra att vi redan på måndagen efter två
dagars hårt arbete kunde sjösätta. Vi tycker inte om att bo i en båt som står
på land så det var en verklig befrielse att komma i sjön igen.
Arbetet
fortskred ännu några dagar innan vi kände oss nöjda och färdiga.
Sista
dagen innan Ulla och Knut skulle lämna oss hyrde vi en bil för att åka till
Grenada och titta på Alhambra. Vi startade redan strax före klockan 7,
eftersom vi hade ca. 23 mil framför oss. Vi körde den nya motorvägen som går
från Almeria till Grenada. Efter en timmes färd ser Anna-Karin en skylt med
namnet Gaudix. Hon kommer ihåg ett inslag i ”Packat och klart” om folket
som bor i ett slags grottor i bergen. Vi svänger av för att se, och mycket
riktigt finner vi en by där husen delvis är en grotta i berget.
Vi
träffar Maria som mer än gärna visar sitt hem. Mycket intressant förevisning.
På sommaren är det svalt och skönt, på vinter håller sig värmen kvar i det
uppvärmda berget. Över allt stack det upp små skorstenar ur bergskullarna, en
riktigt lyckokast visade det sig vara att besöka Gaudix.
Efter
morgonkaffe och en churro på ett litet café, obligatoriskt till frukost i
Spanien, körde vi vidare mot Granada. Väl framme visade det sig att
biljetterna till förmiddagen redan var slutsålda. Vi fick köpa biljetter som
gällde från kl. 14. Detta görs för att alla som kommer in skall få en möjlighet
att se något. Det blev en varm väntan, och vi passade på att svalka oss med
en kall öl så länge. Visst var det dock värt att vänta på, denna gamla
Moriska befästning. Man kan ana vilken otrolig prakt som fanns här under
1300-1500 talet, allt är mycket välbevarat.
När
vi vandrat färdigt på Alhambra har vi just så mycket tid att vi hinner ta en
tur upp till Sierra Nevada på nära 2500 m höjd, alltså orten på Sierra
Nevada. Vägen slingrar sig i serpentiner i bästa alp stil och Ulla gillar inte
vägen.
Vi
har vidunderlig utsikt på vägen upp. Vi får faktiskt känna på snö när vi
kommit upp till byn. Ännu har inte all snö smält, och tar man liften up finns
det möjlighet till fin sommarskidåkning på upp till 3500 m höjd. Enligt
guideboken finns här Europas högsta väg på 3398 m, tyvärr är tiden för
knapp för att prova denna högtbelägna väg och vi är tvungna att bege oss
tillbaka mot Aguadulce.
Dagen
efter tar Ulla och Knut, efter en vecka, bussen till Mallaga för att flyga hem
till Sverige igen. Vi stanna ytterliggare två dar i Aguadulce innan vi är redo
för att kasta loss. Vi släpper förtöjningars tidigt på morgonen 1 juni.
Ingen vind i sikte så det blir motorgång fram till Cabo de Gata under de första
tre timmarna. Sedan kommer vind och vi kan hissa på och segla norrut med en härlig
bris.
På
kvällen lägger vi oss för ankar i en liten vik, Punta Parda. Vinden dör ut
helt och hållet och båten lägger sig tvärs en svag dyning som går in i
viken. Eftersom vi inte har jollen uppblåst kan vi inte enkelt ro ut extra
ankare. Detta gör att båten rullar så vi nästa trillar ur kojen på natten,
detta trots att det inte blåser en halv m/s en gång.
Det
blir tidig avfärd och frukost under gång, som igår går vi för motor de första
timmarna innan det kommer segelbar vind. Vinden kommer på förmiddagen och vi
slörar i god fart hela eftermiddagen. Senare dör vinden ut och det blir motorgång
sista timmen fram till Torrevieja.
Torrevieja
ankrar vi inne i hamnbassängen eftersom den är ordentligt stor och det
dessutom är tillåtet.
På
kvällen kommer engelska vänner från Aguadulce roendes och vi sitter i vår
sittbrunn och tar en öl tillsammans.
Vi
ligger nu har och väntar på fördelaktigare vind för att ta oss vidare
norrut. Idag blåser det 10-12 m/s rakt emot och vi tycker vi har det bättre här
på svaj i Torrevieja.
Jollen
är uppumpad så vi har gjort flera turer in till land för att se oss omkring.
Så
snart vinden vänder seglar vi mor Ibiza !
Håkan
och Anna-Karin