Logg 1-2004 Port Napoleon - Antibes
Årets första logg kommer något sent, och det beror mest på att programmet varit späckat och det varit ont om tid att sätta sig ner och skriva några rader.
Hur som helst så började årets segling med att jag (Håkan) anlände
till Port Napoleon 23 maj.
Jag hade flugit med Ryanair till Nimes och därifrån tagit mig vidare med en
hyrd bil de 6 milen till marinan.
Unicorn mådde bra och hade klarat vinter utan några större problem, förutom
ett brunt lager av ökensand från Sahara som lagt sig över båten. Denna sand
kommer nedfallande i form av ett brunt smutsigt regn. Sanden blåser upp i
atmosfären någonstans över Afrika och kommer sedan ner igen i samband med
regn på någon plats som kan ligga hundratals mil därifrån.
Nåväl detta går ju med viss möda att tvätta bort igen.
Sedvanlig vårrustning med polering och bottenmålning vidtog och till min
hjälp hade jag mina svärföräldrar Ulla och Knut som kommit nedflygande dagen
efter att jag själv anlände.
Efter fyra dagars hårt jobb kunde vi sjösätta. Jag hade bl.a. varit tvungen
att byta kranen för tömning av septiktanken och det hade tagit mig nästan en
hel dags slit i värmen.Den gamla kranen var omöjlig att få loss och jag fick
med bågfil stycka den i småbitar för att få bort den. Den nya kunde sedan
skruvas dit med lin och olja efter alla konstens regler. Som tur var visade allt
vara tätt efter sjösättning.
På torsdagen anlände sedan Anna-Karin lagom för att på fredagen skjutsa mig till Montpellier varifrån jag skulle flyga upp till Frankfurt för att under helgen titta på Formel 1 tävlingen på Nürburgring. Jag hade sedan länge bokat in denna aktivitet tillsammans med några affärsvänner. Schumacher vann som vanligt i utklassningsstil. Det var första gången jag besökte en Formel 1 tävling och jag måste säga att ljudet från bilarna var häftigare än jag någonsin kunde föreställa mig. Som tur var hade vi hörselproppar med oss.
Efter två dagar i Tyskland flög jag åter tillbaks till Montpellier och
blev hämtat av
Anna-Karin. Efter att dagen efter ha lämnat tillbaka hyrbilen var planen att
lämna Port Napoleon och sätta segel. Därav blev det intet då Mistralen slog
till på allvar och vår vindmätare visade 24 m/s när vi fortfarande låg inne
i marinan, alltså full storm. Vi fick snällt vänta i två dagar innan det
värsta blåst över och vi kunde lämna Port Napoleon för denna gång.
Mistralen hade inte helt gett upp då vi lämnade hamnen och med bara
genua slörade iväg öster ut.
Målet var någon av de vikar som ligger en bit Ö. Marseille. Det blev Calanque
d'En Vau som fick tjänstgöra som natthamn. Det blev en orolig natt med
kraftiga fallvindar som kom rusandes den för de branta bergssidorna. Ankaret
hade dock ett bra grepp och vi låg säkert trots vindkasten. På morgonen tog
den ende i besättningen som var modig nog ett uppfriskande morgondopp. Det var
ingen värme i vattnet så doppet blev kortvarigt. På förmiddagen strömmade
det in mängder av utflyktsbåtar som kom från Cassis alldeles om hörnet.
Vi lättade ankar och seglade i den nu svaga vinden till Bandol 15 sjömil
öster ut.
Där la vi oss på svaj strax utanför marinan. På natten blåste det nästan
inget vilket gjorde att båten la sig tvärs dyningen och då började rulla
ganska kraftigt. Är man inte van vid detta kan det bli ganska svårt att sova.
Den ovane spänner kroppen och försöker hålla emot rörelserna. Tricket är
att ligga helt avslappnad och låta den egna kroppen röra sig i takt med
båtens rörelser, låter väl enkelt, eller hur ?
Ulla och Knut tyckte det var något besvärande och klagade över utebliven nattsömn.
Nästa stopp fick därför bli marinan i Sanary sur Mer. En liten trevlig marina strax öster om Bandol. Vi betalade där € 16 för en övernattning.
Nästa dag seglade vi eller körde mest motor skall jag säga till Toulon. Det hade blivit dags för Ulla och Knut att flyga hem till Sverige och hamnen i Toulon ligger inte långt från järnvägsstationen varifrån det är enkelt att ta tåget till Nice och sedan flyg till Göteborg.
Vi lade till vid ankomstkajen och kom omedelbart i samspråk med en
trevlig fransman som med sin Hallberg-Rassy varit i Brasilien. Under denna
konversation hann hamnkaptenen stänga sitt kontor och gå hem. Inga problem
tänkte vi tills Herr ordentlig "mini" kapten dök upp på bryggan och
envist hävdade att hann skulle ha vår plats för den hade hann fått sig
tilldelad. Nationalitet får ni gissa själva.
Visst sa vi men du ligger ju själv bara 4 platser härifrån, det är ju
bättre att vi ligger kvar så behöver ingen släppa alla förtöjningar och
börja om igen.
Men se detta gick inte vi fick flytta på oss byta plats, vår nyfunne vän
fransmannen skakade bara på huvudet och undrade vad som egentligen pågick. Vi
kan tillägga att han sedan inte yttrade ett endaste ord till sin nye granne.
När vi sedan pratade med hamnkaptenen dagen efter och berätta vår historia
skakade han bara på huvudet och sa att hade det varit en fransk båt hade den
aldrig gått med på att flytta sig.
Efter avvinkning av Ulla och Knut bunkrade vi upp och hissade sedan segel
med kurs Ile de Porquerolles. Där finns en fin skyddad vik där man kan man
ligga på svaj över en turkosblå sandbotten.
Här låg vi i två dygn och vilade upp oss och fixade med båten efter att ha
haft besök ombord i två veckor. Trots att det bara är början på juni var
viken full av båtar, vi räknade till 45 st.
Vi var 3 svenska båtar som låg i viken och vi umgicks också lite grann med de
besättningarna.
Efter två dygn på Ile de Porquerolles fick vi en härlig segling längs
kusten upp mot St. Tropez. 10-12 m/s ,slör, strålande sol, varmt och härligt,
bättre kan det inte bli.
Vi la oss på svaj i den stora viken strax utför St. Tropez eftersom det var
utsiktslöst att försöka få plats i marinan. Dagen efter skulle första start
gå i Rolex Cup. En av de stora kappseglingarna i Medelhavet. Vi tog istället
jollen in på kvällen för att titta på gräddan av världens
kappseglingsbåtar. Vilka båtar !
I rad låg dom inbackade mot kajen, från 60 fot upp till 100 fot. Master som
nästan nåde till himlen med profiler tunna som spagetti. Kolfiber,
vattentankar, kölar som kan vinklas mot lovart, ja har fanns all den senaste
teknik som går att uppbringa inom havskappsegling att beskåda.
Italienska Wally båten Magic Carpet , 80 fot utan ett enda beslag som sticker
upp eller är synligt någonstans, en helt makalös båt.
Tuffa besättningar från Nya Zeeland, Australien, USA, över allt såg man dom.
Nästa dag gick första start besättningarna naturligtvis enhetligt
klädda, shorts och solglasögon. "Another nice day on the bay guys"
Men agnarna skulle snart skiljas från vetet. En halvtimme efter start drog
svarta moln in och sen började det blåsa, och om det blåste. Vi hade på vår
mätare där vi låg i viken 17 m/s.
Ute på havet blåste det mellan 20-25 m/s, vinden höll dessutom i sig i flera
timmar och var inte så snabbt övergående. Snart började båt efter båt
komma hemlinkade med både det ena och det andra haveriet.
Som vanligt får man nästan säga visade proffsbesättningarna från Nya
Zeeland och Australien sin klass och seglade storartat. Medan många andra kom
hem med endast en liten näsduk till stormfock uppe dundrade de fram i full
karriär med stor+gennaker i farter på 25-30 knop.
Snacka om seglingsproffs.
Själva blev vi mitt i alltihopa tvungna att flytta oss till andra sidan
av viken då det började gå meterhöga vågor på vår ankarplats. Vi draggade
inte men hade ankaret släppt hade vi inte stor marginal till land och vi
flyttade därför till andra sidan viken där vi fick bättre sjölä.
På kvällen la sig vinde helt och flyttande in och låg på svaj just utanför
marinan i St. Tropez.
På kvällen såg vi på en bar Frankrike slå England i fotbolls EM och då
bröt det stora firandet ut. Champagne flaskorna kom på bordet och det var
mycket hög stämning. Var det inte någon sam satt Champangen skall vara väl
kyld, torr och gratis. Det stämde in denna kväll i St. Tropez.
Nu har vi kommit till Antibes som är ett mycket trevligt ställe, vi
ligger i Vieux Port och har utsikt över gamla stan. Inte är det heller så
fasligt dyrt som vi hört att det skulle vara. Vi betalar € 28 för vår plats
vilket vi tycket är helt överkommligt för den service som erbjuds oss här.
I går kväll var vi ute på "Super Yacht" kajen och tittade. Där
ligger båtar av nästan en färjas storlek. Putsade så att varenda beslag
glänser som guld.
Vi har kollat lite på priserna hos några båtförmedlare, och man får vara
beredd att lägga upp någonstans mellan 200-500 miljoner kronor om man är
intresserad av ett köp.
Det får bli allt för denna gång, nästa logg kommer om ca. 2 veckor.
Håkan & Anna-Karin