4. Fiumicino - Toulon (2004)
I Ostia finns en ganska nybyggd och mycket fin marina, men smakar det så
kostar det.
Här fick vi betala 48 € / natt. Vi hade inte legat i marina på länge så
det var välbehövligt att tvätta av båten ordentligt i sötvatten, fylla
vattentankarna och dessutom köra några maskiner tvätt.
Vi förhörde oss också för angående eventuell vinterplats. Det skulle gå
bra, men då endast plats kvar i sjön. På land fanns ingen möjlighet här i
Ostia. Vi tyckte att det skulle bli i dyraste laget när vi dessutom inte kommer
att bo ombord och kan utnyttja marinans faciliteter.
Hade vi stannat kvar och bott över vintern hade det väl varit OK men vi
beslöt att efter två nätter i Ostia flytta 3 Nm norr ut till Fiumicino.
I Fiumicino rinner floden Tibern, som också rinner genom Rom, ut i
Medelhavet.
Här finns ett flertal mindre varv och vi visste att det fanns
uppläggningsmöjligheter här.
Vi la oss längs stadskajen där det är helt gratis att ligga men
bekvämligheter så som el, vatten, duschar och toaletter saknas helt. Nu spelar
det inte så stor roll eftersom vi är ganska självförsörjande på det
området.
Fiumicino är alltså Ostias fullkomliga motsats.
Vi började omgående fråga runt efter eventuell i uppläggningsplats. De
flesta ställena var ganska ruffiga och vi tyckte inte riktigt om vad vi såg
och tanken på att lämna Unicorn på dessa ställen kändes inte helt
tilltalande.
På ett varv talade ägaren mycket bra engelska och vi hade också på förhand
fått rekommendationer om att detta varv skulle vara säkert och bra. Problemet
var bara att han hade inga platser på land lediga under den vecka som vi ville
lyfta.
- Låt bara båten ligga kvar en månad i vattnet, så lyfter jag upp den så
snart det bara går, var budskapet.
Till detta sade jag direkt blankt nej, vi vill själva vara med vid upptagningen
för att i efterhand undvika varje diskussion om något eventuellt skulle skadas
på båten.
- Kom tillbaka om ett par dagar så skall jag se vad jag kan göra, lät det
då.
Vi passade på att en dag ta bussen in till Rom och se oss omkring, ja första
dagen som vi tänkte åka blev det inget. Vi stod i nästan 4 timmar och
väntade på bussen utan att någon dök upp. När vi förhörde oss efter
tidtabeller så fick vi bara till svar att glöm det för bussarna kommer och
går ända helt oregelbundet.
Vilket system, inte konstigt att ingen vill åka kollektivt när det aldrig går
att lita på vilken tid bussen dyker upp..
Till saken hör att allra första dagen vi försökte åka in till Rom kom
bussen efter endast 5 minuters väntan. Glada hoppade vi ombord men vi blev
nekade att åka med eftersom det inte gick att köpa biljett på bussen. Det
måste göras i närmsta tobaksaffär. I Italien fungerar allt på sitt eget
sätt.
Efter att i alla fall ha kommit iväg in till Rom och sett oss omkring så återvände vi till den engelsktalande varvsägaren. Jodå, nu skulle det gå bra han skulle bara flytta ett par båtar och för besväret ville han ha 100 € extra. Tämligen billigt med tanke på hur mycket jobb det skulle medföra.
Vi bad att få komma tillbaka om två dagar och göra klart med kontrakt
o.s.v. Det skulle inte vara några problem vi var så välkomna.
I mellantiden hyrde vi en bil och körde längs kusten för lite kombinerad
sightseeing och varvsletning. Vi hittade ett par riktigt flotta sådana där det
inte skulle vara några problem att ta emot oss. Det var mycket snyggt och
välordnat det måste jag tillstå, men en liten chock fick vi trots allt när
vi reda på priserna. 4.500:- € för 10 månaders förvaring.
- Och så tillkommer förstås moms med 20 %, meddelade den mycket trevliga och
artiga tjejen på kontoret.
Vi bad att få fundera medvetna om att det var på tok för dyrt för oss.
Nästa ställe något billigare, men låg mycket avigt till med tanke på kommunikationer till flygplats och annat, och i vilket fall som helst också det för dyrt.
Tillbaka i Fiumicino träffade vi en annan mindre svensk båt som skulle ligga över vintern på det varv som vi just förhandlade med och han hade de bästa rekommendationer. De hade referenser från flera andra svenskar som haft sina båtar här och de var alla positiva.
Så efter mycket velande bestämde vi oss i alla fall för att ta upp
båten här. Nästa dag skulle vi skriva kontrakt på vinterplats 2004/2005.
Sagt och gjort, nästa morgon travade vi iväg för att fixa allt. Varvsägaren
var naturligtvis inte där och skulle inte återkomma förrän senare.
Nytt besök senare på dagen och nu var han där. Men se nu var det annat ljud i
skällan. Nu gick det inte alls att garantera att båten skulle bli upplyft en
viss vecka och hela intrycket var att egentligen fanns inga garantier för
någonting. Ville vi ha en plats så var det på de premisserna meddelade han
med en axelryckning.
Nu blev vi riktigt sura, ja rent ut förbannade. - Nu sticker vi härifrån, inte en dag till i det här landet. Sagt och gjort vi kastade loss med sikte på Bastia på Korsika, alltså tillbaka till Frankrike. Fransmän kan visst vara lite lynniga dom också med betydligt enklare att tas med än Italienare. Dessutom pratar dom ju ett språk som åtminstone Anna-Karin behärskar bra. Jag kan som parentes tillägga att jag har en del att göra med Italienska företag genom mitt jobb, så slutsatsen att de är svåra att tas med ibland kom inte bara genom vårt besök denna gång.
Till Bastia är det ca. 130 Nm från Fiumicino och vi beräknade att det skulle ta ca. 1 dygn. På dagen hade vi fin seglingsvind men den dog ut under kvällen så det blev till att ta motorn till hjälp. Havet låg nästan spegelblankt knappt en krusning och ingen dyning. Nästa morgon kom vinden tillbaka och vi kunde segla i bekväma 5 knop mot Bastia. Vi tyckte att det gick så bra att vi beslutade oss för att fortsätta en bit till nämligen mot Menton ytterliggare 130 Nm bort på franska fastlandet alldeles öster om Monaco.
Vi seglade tätt under Cap Corse, Korsikas norra spets vilken vi rundade
vid 23.30 på kvällen.
Perfekt vind, 10m/ s och slör. Men som så ofta så dog vinden ut strax efter
midnatt och det fick återigen bli motorn som gjorde jobbet. Under min vakt
noterade jag att generatorerna laddade ganska mycket hela tiden, det verkade
inte som om batteribanken tog emot strömmen.
Normalt sjunker ju laddströmmen ganska snabbt nedåt om inte batterierna är
mycket tömda och de var de inte nu. Hela tiden låg laddningen på 22-24 A
vilket inte kändes bra. När Anna-Karin gick på sin vakt vid 03.00 kunde jag
inte slappna av och sova utan låg och funderade på vad det kunde vara. Vid 5
tiden hade jag fått nog, Anna-Karin fick frivakt och jag stänge av motorn för
att försöka hitta orsaken. Jag hade mina aningar om att vattennivån kunde
vara låg eftersom det var ett tag sen vi fyllde på och det går åt en hel del
destillerat vatten speciellt i varmare klimat. Mycket riktigt var nivån mycket
låg, speciellt i ett av batterierna. Omgående fick alla batterier en ordentlig
påfyllning med hopp om att inget av dem hunnit ta större skada.
Det verkade hjälpa, efter start av motor såg det bättre ut. Något riktigt
test blev det inte nu eftersom det hade börjat blåsa igen och vi gjorde god
fart mot Menton. I fin halvvind seglade vi loggen stadigt kring 7-7,5 knop.
Efter vindökning fick vi ta ett rev i storen och rulla in ett par varv på
genuan. Gången blev lugnare men på farten märktes knappt ingenting. Så här
fortsatte vi hela dagen, vid 7-tiden på kvällen ropade A-K upp marinan på VHF
radion och frågade efter plats för natten. Det fick vi utan problem och snart
låg vi förtöjda vid en brygga i marinan. Som vanligt nästa ensamma om att
ligga med fören i mot kajen. Så gott som alla andra backar in, ibland under
stora vedermödor och besvär, men vi kör nästan alltid med fören först.
Endast i mycket lugna förhållanden ger vi oss i kast med att backa in. Vår
båt är inte så enkel att hantera för back och bogpropeller att styra med har
vi inte heller.
Detta blev årets längsta etapp 275 Nm och tog drygt två dygn att segla.
I Menton som är väl värt ett besök stannar vi i två dagar för att hinna se
oss omkring.
Vi seglar sedan längs Rivieran söder ut tills vi når Toulon. Vi har av
holländska vänner fått tips om tänkbar vinterhamn där. Och mycket riktigt
vi hittar ett bra ställe i Port Pin Rolland och bokar in oss för upptagning
och vinterförvaring.
Marinan är fräsch och välskött, det finns tillbehörsbutik, segelmakare,
restaurang + div. annat smått och gott. Priset är också helt OK och ligger i
paritet med vad vi betalade i Port Napoleon förra året.
Efter att vi fått klart med vinterplats går vi tillbaka öster ut till Ile de Porquerolles och lägger oss på svaj för några dagars sol och bad innan det är dags att packa ihop Unicorn för vintern.
Sammanfattningsvis kan sägas att vi seglat/gått för motor ca. 900 Nm
denna säsong. Mest har vi seglat och talet om att det är dålig segling i
Medelhavet har verkligen kommit på skam.
Vi har bara tankat diesel en gång och det var för att fylla tanken inför
upptagning, då gick det i drygt 100 L i tanken.
Inget har gått sönder utom en lanternalampa och förstås toften till jollen
som vi förlorade.
Men annars har allting klarat sig utan haverier.
Nu kommer Unicorn att ligga i vinteride fram till nästa vår, då kommer vi igen med nya seglingsäventyr.
Håkan & Anna-Karin