Logg 2. 2005-07-30
05-07-23
På morgonen när vi vaknar tar vi jollen in till den större av de två
Lérinsöarna, Île Ste-Marguerite. Väl i land snör vi på oss joggingskorna
för en tur runt ön. Det finns fina stigar som går runt hela. På norra sidan
kommer vi fram till "Fort Royal" det byggdes på 1600-talet av
Richelieu. Här satt under elva år den berömde mannen med järnmasken, vars
identitet aldrig säkert kunnat fastställas även om teorierna varit många.
1698 blev han dock förflyttad till Bastille där han spenderade sina sista år
fram till sin död 1703.
Senare på dagen tar jag fram de medel jag fått
av Calle hemma på Krossholmen och som skall användas i dieseltanken. Det ena
är ett enzymtvättmedel som skall rengöra tanken från slem och annan smuts,
det andra är en biocid som dödar de mikroorganismer som lever och bor i
dieseltanken. Det kan låta konstigt men det är faktiskt så att det finns
organismer som trivs alldeles utmärk i den miljö som en dieseltank erbjuder.
Dessa kan ställa till stora bekymmer för motorn om kolonin blir för stor.
Filter blir igensatta och kommer de så långt fram som till bränslepump och
spridare så kan det gå riktigt illa med helrenovering av motorn som
konsekvens.
Nåväl jag mäter upp föreskriven dos och tömmer detta i vår tank.
05-07-25
Igår lämnade vi Lérinsöarna och gick för motor i den obefintliga vinden
"Anse de Salis" strax utanför Antibes. Där har vi legat på svaj
under natten. Idag beger vi oss in till marinan i Antibes för vi har tänkt
bege oss på utflykt idag och det känns tryggare att då lämna båten i en
säker marina.
Anna-Karin hoppar i land för att på hamnkontoret försöka ordna liggplats
för oss. Under tiden cirklar jag sakta runt med Unicorn i väntan på besked
från A-K.
När motorn går på tomgång börjar den plötsligt gå illa, den hackar
håller hela tiden på att dö, vilket den också gör efter kort stund. Jag kan
återstarta den med så fort varvtalet går mot tomgång så vill den dö, inte
bra.
Jag misstänker genast att det är problem med bränsleförsörjningen, men det
för vänta för Anna-Karin har ordnat plats och nu skall vi på utflykt.
Vi tar bussen upp till St.Paul, som är en liten
bergsby med genuin ursprungsbebyggelse och en vacker ringmur runt om. Här
ligger också den berömda restaurangen La Colombe d'Or.
Här har många idag berömda konstnärer i sina tidiga karriärer då kassan
varit skral betalat för sig med konstverk. Väggarna pryds av flera original av
t.ex. Picasso, Matisse, Miró och Braque. På terrassen finns väggmålningar av
Léger. Köket är också berömt för sin förstklassiga mat.
Efter lunch promenerar vi ungefär 1 km till Fondation Maeght, som anses vara
ett av Europas finaste konstmuseer. För modern konst skall kanske tilläggas.
Här vandrar vi i "Labyrinthe de Miró, ser skulpturer av Giacometti och
Calders ser målningar av Picasso, Chagall, Matisse, Legér, Braques. Bara för
att nämna några av alla de konstnärer som finns representerade på Fondation
Maeght.
Tillbaka i båten sent på eftermiddagen är det dags att ta sig an problemet med den krånglande motorn. När jag tömmer grovfiltret i bränsleledningen finns hen hel del svarta geléklumpar vilket är ett tydligt exempel på döda mikroorganismer. Jag bestämmer mig för att byta både grovfilter och finfilter medan Anna-Karin går på Picassomuseet i Antibes. När båda dessa filter är bytta och bränslesystemet luftat provstartar jag. Allt verkar normalt och jag hoppas att problemet nu är ur världen.
05-07-26
Vi lämnar Antibes efter en dispyt med hamnkontorets personal. Vi vår ankomst
hade vi fått en prisuppgift och den visar sig inte stämma när det är dags
att betala. Vi blir sura och vi lämnar Antibes med en viss fadd eftersmak. Till
råga på allt så visar sig motorn inte alls fungera som den skall.
När den går på normalt marschvarv märks inget, men så fort vi drar ner på
tomgång vill den dö. Vi seglar i den svaga vinden mot Villefranche strax
öster om Nice, där lägger vi oss på svaj i en underbar vik med fina
omgivningar.
Jag funderar på vad som kan vara problemet med motorn och bestämmer mig för
att först titta på tanksidan. Jag lossat anslutningen där sugledningen sitter
monterad vid tankens sugrör, och vad hittar jag där ? Hela denna anslutning
är nästan helt igensatt av geléaktig massa. Inte konstigt att nästan ingen
diesel kunnat passera här. Allt rengörs och sedan spinner motorn som en katt
igen, även på låga varv. Det finns säker mer smuts kvar i tanken så
proceduren behöver sannolikt upprepas fler gånger, men det verkar som om
orsaken nu är funnen.
05-07-29
Vi ligger fortfarande kvar i Villefranche och i idag bestämmer vi oss för att
ta tåget till Ventimiglia i Italien. Eftersom det är fredag så är det stor
marknad där. Vi tar tåget från stationen i Villefranche som ligger bara ett
par hundra meter från den plats där vi kan lägga till med jollen. Tåget tar
sedan 40 min eftersom det stannar vi alla små och stora stationer längs
vägen.
Marknaden är enorm, där kan allt köpas. Jag
menar allt som är kopior. Där finns alla sorters kopior från klockor till
kläder. En Rolex för 50 € kanske, eller varför inte en ny Gucchiväska.
Anna-Karin köper ett Gucchiskärp och en Gucchiväska.
Vi går runt och tittar ett par timmar innan vi tröttnar och sätter på en
servering för lite lunch.
Innan vi lämnar Ventimiglia köper vi också med oss lite Italienska
delikatesser för att kalasa på vid senare tillfälle.
På väg tillbaka med tåget så hoppar vi av i
Monaco för att se oss omkring även där. Här finns också allt som fanns att
köpa på marknaden fast nu i original och naturligtvis andra priser.
Det verkar finnas gott om pengar här och aldrig har jag sett så många
häftiga bilar på en gång.
Rolls Royce, Bentley, Ferrari, Lamborghini alltså att "bara"
stoltsera med en dyr Mercedes verkar vara den lägre delen av skalan.
Det verkar också vara lilla Ryssland här för överallt hörs och syns ryska
människor. Det verkar gå bra att på kort tid tjäna mycket pengar där för
de flesta ser väldigt unga ut.
Casinot får också ett besök även om man inte kommer in i den riktiga
speldelen utan lösa inträde vilket vi inte gör.
När vi efter ett par timmar tröttnar på glamouren i Monaco tar vi tåget
tillbaka till Villefrache igen. Tyvärr har det regnat några droppar medan vi
var borta och det är mer sand än vatten som hamnat på båten som har blivit
oerhört smutsig så det blir att sätta igång med rengörning.
05-07-30
Vi lämnar Villefranche där vi legat i 5 dagar. Målet är Portoferraio på
Italienska ön Elba. Det skall blåsa mycket men vi räknar med att det skall
gå bra då vi har vinden med oss. På hela dagen blåser det dock ingenting och
vi får gå för motor fram till fyratiden på eftermiddagen.
Först då kommer vinden och vi kan börja segla. Sedan ökar den stadigt för
att under hela natten ligga på 13-15 m/s. Unicorn seglar undan bra och vi
lägger sjömil efter sjömil under kölen. Tidigt på morgonen, innan det
börjat ljusna, passerar vi Cap Corse som är norra spetsen på Korsika. Det är
ett ökänt för sina starka vindar, och historien förnekar sig inte.
Plötsligt har vi vind på 20 m/s. Vi rusar fram som ett expresslok i 7-8 knop
med bara en näsdukstor bit av genuan utrullad som enda segel. Efter 1 timme har
det lugnat sig och vinden är tillbaka på 10-12 m/s.
När Anna-Karin på morgonen är törstig och ber om ett glas vatten så spottar
hon omgående ut det och skriker att det ju salt. Hur har detta gått till ?
Efter en del funderande med teorier om läckage och annat så kommer jag på
lösningen. Vi har en manuell fotpump som backup om den elektriska skulle gå
sönder. Med denna manuella pump kan vi pumpa både sötvatten från tankarna
och även saltvatten för sköljning i köket. Detta ställs om genom ett
sinnrikt system av kranar och ventiler. Vi vet nu att det finns en kombination
av dessa ventiler som vid hård segling kan trycka in saltvatten i
sötvattentankarna. Alltid lär man sig något nytt.
Fram på förmiddagen upphör vinden helt och vi tvingas gå för motor de sista timmarna in mot Portoferraio. Vågorna finns kvar så det blir en ganska stökig färd.
När vi lagt till vid tvåtiden på eftermiddagen
så vidtar stor sköljning med sötvatten. Allt är saltindränkt och dessutom
har vi en hel del rostbrun sand kvar från nedfallet häromdagen.
Dessutom måste vi tömma våra sötvattentankar på det bräckta vatten de nu
innehåller.
Efter denna storrengjörning är vi ganska trötta och vi orkar bara med en kort
promenad på stan innan vi går och lägger oss ganska tidigt.