Logg 8 2005-09-10

05-09-07
I går hade vi ett riktigt oväder som passerade oss. Det började med att vi på under förmiddagen hade vind på 7-10 m/s, alltså inte så märkvärdigt. En stor 45 fots katamaran som låg strax intill tappade då sitt ankarfäste och började dragga. Besättningen hade allihop lämnat sin båt och tagit jollen in till Mahon.
Snabbt hoppade jag i vår jolle för att se om det gick att göra något. Dennis och Adam, en Skotte och en Engelsman som också hade varsin katamaran för ankare i viken följde med.
Vi tog med oss ett extra ankare för att försöka stoppa den draggande katamaranens framfart.
Vi lyckades med detta, men efter bara 15 min tilltog vinden ytterliggare och på nytt började den stora katamaranen att dragga. Nu blev det lite bråttom för i lä fanns det fullt med vassa klippor som nu kom allt närmare.
Vi öppnade alla luckor som vi kom åt för att leta efter något mer ankare och i en av dom fann vi att ganska stort Danforthankare med mycket kätting till. Snabbt ner med ankare + kätting i jollen och så körde vi ut det 60-70 m upp i lovart. Som tur var så fäste ankaret bra och bara några få meter från de vassa klipporna fick vi stopp på ekipaget.

Vi satte oss ned och pustade ut en stund just då kom katamaranens ägare tillbaka. En äldre Fransman och hans yngre kompis. De var naturligtvis mycket glada och tacksamma. Vi stannade kvar ombord för att hjälpa till att reda ut härvan med ankare, linor och kättingar åt olika håll. Den gamle mannen som måste varit 70-80 år gammal var också mycket tagen av situationen så ett tag blev vi nästan oroliga för hans hälsa.

När vi fått upp alla de ankare som låg ute så körde vi upp mot lovart för att finna en ny ankringsplats. Då kom det verkliga ovädret. Plötsligt hade vi en vägg framför oss som såg ut att vara ogenomtränglig och den kom snabbt närmare. Plötsligt var den över oss, det regnade som jag aldrig tidigare varit med om och katamaranens vindmätare visade 29 m/s.
Bob som katamaranens ägare hette fick panik och gav full gas rakt fram. Jag insåg att nu är det allvar och det gällde att snabbt ta sig tillbaka till Unicorn eftersom vi själva inte hade så långt till lästranden. Det blåste nu så hårt, och katamaranen gick med full gas, så jag orkade inte dra in jollen intill båten för att hoppa i densamma. Det enda att göra var att lossa tampen och hoppa i vattnet. Det gjord jag också och kunde sen ganska enkelt kravla mig ombord och starta motorn. Runt omkring draggade båtarna i viken vilt och jag var mycket orolig för i det starka regnet var sikten så dålig att Unicorn inte syntes. När jag äntligen kom närmare såg jag att Anna-Karin stod i sittbrunnen med motorn i gång, men vi låg still. Inte ens i starkaste vindkasten draggade vi det minsta, det kan dock vara farligt ändå för det är lätt att bli träffad av någon annan draggande båt.

När jag konstaterat att allt var OK med Anna-Karin och Unicorn så såg jag att Adams katamaran som legat intill oss var på drift och Adam var fortfarande ombord på den katamaran vi just räddat. Eftersom jag fortfarande var kvar i jollen satte jag högsta fart på tillbaka för att varsko Adam. Väl tillbaka ropade jag till Adam att han måste skynda sig. När han blir varse situationen så upptäcker han att där hans jolle var förtöjd hänger bara en avsliten tamp. Nu märker jag också att katamaranen ligger helt still. Det beror på att Bob i paniken kört den med full fart rakt upp på land. Det får vi ta hand om senare, nu gäller det att rädda Adams båt. Adam hoppar ombord i min jolle och på väg tillbaka hittar vi Adams jolle drivande med avsliten tamp så han hoppar snabbt över i den i stället.

Nu är vinden tillbaka på 7-10 m/s och det har också slutat regna. Vi hjälps åt att ankra om Adams båt och sedan tittar vi oss omkring. Bakom oss ligger ytterliggare en katamaran ca. 40 fot nästan uppe på stranden. Många båtar har draggat men det verkar inte ha uppstått några större skador på varken människor eller material.

Med 2 st varpankare + full gas back på motorn får vi loss Bobs båt från stranden och som tur är verkar båten inte fått några större skador.

Den andra katamaranen står hårdare på, och för att få den flott igen måste en stor Holländsk motorbåt engageras som bogserbåt. Katamaranen står hårt på och två gånger brister bogsertrossen innan vi fått tag i tillräckligt grovt tågvirke. Men till slut kommer också denna båten flott.

På kvällen bjuder Bob på Champagne ombord hos sig som tack för hjälpen. Men partyt blir inte långvarit för vinden tilltar och är snart uppe i 15 m/s. Nu är det dessutom kolmörkt och det känns bäst att ta sig tillbaka till Unicorn igen. Nu är det ingen fara för vår del, satt vi fast i nästan 30 m/s vind så är ju 15 m/s som en skön västanfläkt.

Vi 3-tiden på natten vaknar vi av ett par hårda vindbyar och tittar ut för att kolla läget. Just när vi ser oss om så syns en rött fallskärmsbloss stiga upp mot himlen. Det verkar olycksbådande. Vi slår på VHF-radion och hör då att andra båtar sett samma sak och redan rapporterat till Kustbevakningen. Vad som var orsaken till nödraketerna får vi aldrig veta.

Nästa dag fortsätter vädret att vara ostadigt med mycket regna och åska. På kvällen är vi bjudna till Suprr, en båt från Australien som ligger inne i Mahon. Vi får skjuta på middagen till nästa dag då det inte känns bra att lämna båten då åskbyarna hela tiden sveper in över oss. Men kvällen blir ganska lugn och inget händer.

05-09-09
Idag är vi nästan hela dagen inne i Mahon och deltar i Fiesta som pågår. Det är mycket folk överallt och stämningen är hög. Från flera olika scener är det framträdanden med olika inslag som flamenco, folkdanser och orkestrar. Allt avslutas 24.00 med ett jättefyrverkeri, det är nog det största vi sett någonsin. Vi står framme på fördäck på Suprr och följer allt på nära håll. Nästan för nära, när de stora pjäserna briserar känns tryckstötarna i hela kroppen.

05-09-10
Nu har vi varit i Mahon i snart två veckor och det är dags att byta miljö. Vi seglar en kort bit längs Menorcas östra kust till Cala Grau. Vi fick nästa inte upp vårt ankare som satt mycket djupt begravt i leran på botten. Efter ovädret tidigare i veckan hade det grävt ner sig så ordentligt så först efter flera försök att "köra" loss det kom det upp.

Till topp

Nästa logg