Logg 10, 2006-06-13

När vi passerat Messinasundet som inte alls hade så mycket trafik som vi hade väntat så var vi inställda på att göra en nattsegling eftersom det inte finns någon hamn som vi kan nå före kvällen. Det finns en visserligen en hamn som heter Saline Ionica men där har hamninloppet sandat igen så det går inte att ta sig varken in eller ut. Vi 6-tiden passerar vi Saline Ionica på ganska nära håll och då ser vi 2 st. master sticka upp, vi har dessutom sett några småbåtar som verkar köra in och ut i hamnen. I kikaren ser vi två franska båtar som ligger för ankare inne i hamnbassängen och vi kör närmare för att kolla läget. Det visar sig mycket riktigt att det ordinarie hamninloppet är ofarbart. Där ligger en nästan 100 m bred sandbank som sticket upp ca 1 m över vatten ytan. Däremot finns det ett hål i piren som verkar vara ett nytt hamninlopp. Försiktigt kör vi för motor för att se. Med ögonen på ekolodet kör vi sakta in, det blir aldrig grundare än 5 m så det var inte så farligt. Saline Ionica är en stor hamn och verkar vara byggt för kommersiell sjöfart men tydligen har det aldrig blivit någon succé. Allt är förfallet och nästan spöklikt inne i den stora hamnbassängen. Det verkar vara något av ett fuskbygge för på flera ställen har betongkajen kolappsat och rasat. Det som en gång varit tankstation står på en kaj som nu ligger minst 50 m från närmsta vatten. På kajplanen har man dragit fram järnvägsspår som nu ligger rostiga och krökta i förvridna rester. Vi frågar oss vem som byggt allt detta, för vilket syfte, och sedan låtit allt förfalla bortom alla möjligheter till räddning. Det måste ha kostat många stora summor att bygga en sådan här hamn.
Vi fäller vårt ankare på 8 m djup och bryr oss inte så mycket om förfallet, vi skall bara sova en natt och sedan fortsätta tidigt nästa morgon.
På morgonen när vi skall ta upp ankaret så sitter det naturligtvis fast i något på botten. Vi var lite rädda för det eftersom det låg så mycket skrot överallt så gissade va att det också kunde ligga en del skräp på botten. Det blir till att dra på sig badbyxor och cyklop och dyka ner och kolla läget. Det ser inte vackert ut, kättingen sitter fast i några grova spretiga elkablar. Kabeln är nog 15 cm i diameter och från denna kabel sticker spretiga och mycket vassa ändar ut. Jag vill absolut inte ta i någon av dessa kablar även om risken att de skulle vara strömförande är liten. Allt hade varit becksvart i hamnen under natten och ingen belysning hade fungerat någonstans. Det är inte ankaret utan kättingen som fastnat och det ger lite hopp om att det skall vara enklare att komma loss. Anna-Karin matar ut kätting samtidigt som jag kör båten bort från skrotet på botten. På så sätt skall vi försöka få kättingen fri. När vi försöker ta upp kättingen från den nya riktningen så går det bra och ankaret kommer snällt upp.

Vi forstsätter under dagen omväxlande för motor och segel till nästa hamn längs kusten som är Rocacella Ionica. I denna marina kan man ligga gratis i 5 dygn innan det kostar något. Vi förstår nästan varför, det är väl enda sättet att locka någon till detta trista ställe.

Vad som förvånar oss lite är att i nästan varenda hamn, hur liten den är, finns det gott om tjänstemän av olika slag. Det är tull "Guardia Finanza", kustbevakning "Guardia Costiera",
det finns dessutom olika poliskårer så som "Polizia" "Carabineri" o.s.v.. Hur liten hamnen än är så finns det minsann dessutom en lotsbåt "Pilota". Alla de olika instanserna har sina egna båtar och sin egen personal. Detta ger naturligtvis många arbetstillfällen men måste vara kostsamt. Båtarna som dessa institutioner förfogar över är heller inga dåliga saker. Snabbgående båtar som svenska kustbevakningen och sjöpolisen skulle bli gröna av avund inför. Dessutom oftast en 4-5 båtar på varje liten ort.

Dagens mål är lite osäkert vi har som alternativ La Castella eller Crotone. Crotone ligger lite längre bort och är den större orten. La Castella verkar trevligt men hamnen är liten och vår pilotbok säger att djupet i inloppet endast skall var ca. 2,5 m. Vinden friskar i under dagen och är under eftermiddagen uppe i 10-12 m/s. Sjön bygger snabbt upp och vi blir mycket osäkra på om vi skall våga försöka med La Castella. Eftersom det nästan ligger på vägen mot Crotone så beslutar vi att trots allt försöka, går det inte så kan vi ju alltid fortsätta. Vi är mycket betänksamma när vi kommer närmare, sjön ligger på rakt mot hamninloppet och väl bakom piren har vi inte många sekunder på oss att ta ner storseglet. Genuan har vi redan rullat in för att ha den ur vägen. Väl bakom piren försvinner en del av den grova sjön och vi släpper snabbt ner storseglet och kan för motor sakta gå mot själva infarten till hamnen.

La Castella visar sig vara ett trevligt samhälle med en gammal medeltida borg som är mycket väl bevarad. Vi stannar i tre dagar och ser oss omkring. Människorna vi möter är mycket vänliga och en dag när vi varit i affären och handlat stannat en man och erbjuder oss skjuts tillbaka till båten så vi slipper bära våra tunga påsar.
Dessutom bjuder man på hamnavgiften en natt och de resterande kostar det 15 euro vilket är mycket billigt för att vara Medelhavet.
En dag promenerar vi till en stor semesteranläggning som ligger några km från La Castella. Också här får man en spöklik känsla av att är övergivet och lämnat åt sitt öde. Anläggningen består av några hundra lägenheter som vi tippar är byggda för en sådär 25 år sedan. Nu verkar bara enstaka lägenheter ha några hyresgäster. Allt är förfallet och igenväxt. De en gång så flotta poolerna ser bedrövliga ut i sitt förfall. Stranden är full av skräp som drivit iland och ingen brytt sig om att städa upp, allt ser förfärligt ut.

Efter 3 dagar i La Castella får vi en bra prognos för att segla över den Italienska hålfoten. Det är ganska långt över ca. 90 Nm så det är ett gränsfall om det går att göra på en dag. Prognosen lovar vind från rätt håll ca. 10-13 m/s så vi borde kunna segla snabbt ock kunna klara det på en dag. Vi startar redan 5.30 och då är det helt stilla och ingen vind alls. Det är ganska normalt så vi är vana vid att starta dagen gåendes för motor. Sedan väntar vi och väntar vi på den utlovade vinden. På hela dagen blåser det aldrig över 3 m/s. Så gick det med den seglingen. På eftermiddagen börjar det också regna. Inte alls vad vi hade räknat med. Klockan hinner bli 10 på kvällen i innan vi i beckmörker kan lägga till i St. Maria di Leuca.

På morgonen har man mage att vilja ha 46 euro från oss bara för att vi legat 10 timmar vid deras brygga utan att utnyttja vare sig vatten, el eller något annat. Vi prutar till 30 och sticker efter en snabbtitt på Mussolinis trappa vidare runt hörnet och upp längs Italiens ostkust.

Nu blir det bara en kort etapp på 25 Nm till Otranto. Där går det att ankra strax utanför själva hamnen och det gör vi. Nu har vi lagt oss i utgångsläge för att ta oss över till Kroatien. Dubrovnik ligger på nästa nordlig kurs 160 sjömil bort. Det kommer att ta oss ungefär ett och ett halvt dygn att segla dit.
Första natten för ankare i Otranto kommer ett våldsamt åskväder över oss på natten. Det startar vid 1-tiden och håller på fram till 4 på morgonen. Blixtarna är så intensiva att det gör ont i ögonen när de kommer. Vi får också några kraftiga regnskurar på oss. Vinden håller sig ganska lugn även om det kommer några kast så blir det inga besvär från den. Åska är annars inte så trevligt, helst vill man ju slippa ett nedslag i masten som kan orsaka stora skador på all elektronik som finns ombord.

3 dygn blir vi kvar i Otranto innan vi bestämmer oss för att segla till Brindisi 40 Nm norr ut längs Italienska kusten. Vi har tröttnat på Otranto och vill komma vidare. Ankarplatsen är ganska rullig och de vindfria nätterna kan båten komma i kraftig svängning och rulla ordentligt.
När vi varit på väg några timmar får vi nya väderprognoser som säger att det trots allt kommer att bli bra väder för att gå direkt mot Dubrovnik. Vi kan spira ut genuan och segla plattläns och vinden står sig så att det går att fortsätta så hela natten, verkligen inte illa. På morgonen vrider vinden så vi plockar ner spirbommen och kan i stället slöra i hög fart in mot Kroatien och Dubrovnik. Från början hade vi räknat med att komma in ganska sent men den fina seglingen gör att vi kommer in redan vid 6-tiden på kvällen.
Nu har vi lämnat EU och vi måste klarera in både båt och oss själva i Kroatien. Mer om det i nästa rapport.

Hälsningar
Håkan & Anna-Karin

Nästa logg

Till topp