Logg 11, 2006-07-18

Här kommer äntligen en ny logg från Kroatien. Det har dröjt ett tag men det har sina orsaker. Vi har haft gäster under en månads tid och då blir det svårt att få lite ro att sätta sig ner och författa något. Först har Anna-Karins föräldrar varit här och samma dag som de reste hem anlände mina.

Men för att ta det hela från början så kom vi till Dubrovnik vid 6-tiden på kvällen den 6:e juni och la till strax intill några andra segelbåtar som låg vid kajen. Det skulle vi inte ha gjort. När vi besökte Hamnkaptenen som är den officiella person som utfärdar seglingstillstånd frågande han omedelbart var båten ligger. Vi pekade och förklarade. Nej, nej där får ni inte ligga när ni skall klarera in, ni måste flytta 50 m till rätt kaj. Men försökte vi det är ju bara 50 m är det verkligen nödvändigt, naturligtvis var det så och det vara bara att kasta loss igen.
När vi närmar oss rätt kaj så kommer passpolisen springande och ropar här kan ni inte lägga till för här kommer en annan båt och skall klarera in och de har minsann ropat på radion i förväg och så pekade han på en större motorbåt som var på ingående. Men sa vi den båten är kanske 20 m lång vi är drygt 10 m långa och kajen är 100 m lång båda båtarna får ju plats hur lätt som helst. Ni måste lämna kajen fri var beskedet vi fick så det var bara att släppa tamparna en gång till. När vi hunnit 50 m ut från kajen skriker polisen till oss att nu kan vi lägga till. Jaha, vad är nu skillnaden. Här kan men verkligen prata om ett intresse av att visa sin makt. Det gäller bara att foga sig och inte ställa till något besvär för personer som de här tar bara ut det dubbelt på en själv.
När vi väl lagt till så gick inklareringen till som följer.

1.
Nytt besök has hamnkaptenen som utfärdade seglingstillstånd till oss för en summa av 1.800:- Skr. Han informerade också om att många båtar brukar ge honom en flaska vin och undrade om vi inte kunde undvara en flaska svenskt vin. Det finns inget svenskt vin svarade vi, och därför kan vi inte ge bort något sådant. Lite surt tittade han på oss men lätt sig nöjas.

2.
Besök hos passpolisen för att lämna besättningslista och få passen stämplade och kopierade.

3.
Besök hos tullen för tulldeklaration.

4.
Tillbaka till hamnkapten med pengar för seglingstillståndet och hämta detsamma.

Först därefter kund vi för tredje gången släppa tamparna och lägga oss på den plats vi först lagt till vid. Hela proceduren hade taget nästa 3 timmar att fullborda och nu var vi både trötta och hungriga. Efter snabb pastamiddag stupade vi ner i våra kojer och sov sedan gott.

Nästa dag tog vi bussen in till Dubrovnik för att titta på gamla stan som skall vara fantastisk enligt all information vi läst. Den var också mycket fin men tyvärr tyckte vi att det var för mycket turistfälla över stan. Det fanns ingenting förutom souvenirbutiker och restauranger.
Vi hittade i alla fall ett Internetcafé där vi satte oss för att göra några ärenden som krävde tillgång till Internet. Efter detta tog vi en buss tillbaka till Unicorn för det hade börjat regna.
Regnet fortsatte sedan envist hela eftermiddagen och termometern visade inte mer än 14 grader så vi undrade verkligen vart vi hade kommit.
Tack vare det dåliga vädret så besluta vi oss för att liga kvar en extra natt i Dubrovnik. Nästa morgon hade vi återigen regnigt och kallt väder och humöret var inte på topp på grund av det dåliga vädret. Vi ägnade i alla fall förmiddagen åt att besöka en stor supermarket för att fylla på våra förråd. Just när vi kommit tillbaka med våra varor för vi se en taxi som tvärnitar strax framför Unicorn. Vi låg bara några meter från en ganska stor väg. Och ut hoppar två kända ansikten från Krossholmen, vår hemmahamn i Sverige. Det var Ingrid och Hans som var på kryssning i Kroatien och på taxi var på väg in till gamla stan när de plötsligt hade fått se oss ligga vid kajen. Ibland är världen liten, undrar just hur stor sannolikheten kan vara för ett sådant här sammanträffande. Tillsamman med Ingrid och Hans korkade vi sedan upp ett par flaskor Cava från Barcelona.

Gäster i Dubrovnik

När våra oväntade gäster lämnat oss hade det klarnat upp något och vi beslutade oss för att segla vidare. Platsen vi låg på var ganska bullrig med närheten till vägen som var starkt trafikerad. Sagt och gjort det blev motorgång ut till en fin vik på ön Lopud där vi ankrade.
Här träffade vi också på en svensk som hade sin båt stationerad i Kroatien och av honom fick vi en del tips om platser som kunde vara värda ett besök.

När vi vaknar nästa morgon verkar vädret ha återgått till det normala igen. Strålande sol från en klarblå himmel. Vi sätter segel och seglar mycket sakta norr ut i den svaga vinden. Det blir inget distansrekord för vi hinner bara till nästa ö som är Sipan och där ankrar vi i Sipanska Luka som viken heter. Eller rättare sagt är det nog det lilla samhället som kallas så. Det är inte stort men det finns en kyrka, ett par restauranger som är sommaröppna och även ett litet hotell ligger längst inne i viken. Allt är mycket lugnt och fridfullt och ingen verkar ha bråttom. Det är precis så här som vi har tänkt oss och hoppats att Kroatien skall vara.
Nästa morgon tar vi en promenad över till öns andra sida och byn Suzurat. Det blir en promenad på totalt 10 km och det känns skönt att få röra på benen. Ibland blir vi passerade av någon bil som befar denna enda väg på ön. De flesta bilar verkar sakna registreringsskyltar. Det är kanske inte så noga med kontrollbesiktning här ute.

Sipan

Efter lunch lämnar vi Sipan och fortsätter. Det blir inga långa dagsetapper eftersom vinden är minst sagt svag. Nätterna har hitintills varit helt stilla. Efter några timmar ligger vi utanför Okuklje på ön Mljet och vi beslutar oss för att gå in där. Det visar vara en vik full av restauranger eller som det heter i Kroatien, Konoba.
Varje restaurang har här en liten egen kaj, eller mer tilläggningsplats där de har lagt ut mooringlines. Alltså en lina som går till en betongsten en bit ut i vattnet och som används vid förtöjning. När vi kommer in i viken flyger ungefär 10 personer upp och börjar vifta och vinka för att få oss att lägga till hos just deras lilla konoba. Det fungerar så att om man lägger till på ett ställe och använder mooringlinan så förväntas man också äta på restaurangen i fråga. Priser och kvalitet på maten har man i förväg ingen aning om såvida man inte fått tips från någon annan. Vi är ståndaktiga eftersom vi redan har färskt kött ombord som behöver ätas och ankrar i stället mitt i viken. Besviket sjunker inkastarna ner i sina vilstolar och återgår till bokläsning eller filosoferande.

Påföljande morgon omväxlande seglar vi eller går för motor längs Mljet. Återigen en kort etapp till nationalparken som ligger i nordvästra änden på Mljet. Vi ankrar utanför det lilla samhället Polace. På kvällen tar vi jollen in till land och promenerar runt och ser oss omkring.

Det är ganska mycket båtar i rörelse hela tiden och många av dem är charterbåtar. Vi förstår varför det är så populärt bland företagen som hyr ut båtar att operera i Kroatien. Det är det mest skyddade område vi sett så här långt Medelhavet. Det kan nästan jämföras med att segla i Bohuslän fast med varmare väder.
Vad som inte finns här är grund och undervattensstenar. Det är otroligt lättnavigerat och våra sjökort som vi har i datorn fungerar så bra att vi bara har ett stort översiktskort i pappersversion och för all detaljnavigering använder vi datorn kopplad till GPS.
För väderinformation fungerar Navtexmottagaren ypperligt här i Kroatien. Fyra gånger/ dygn sänder Split-Radio ut en färsk rapport och de verkar bra på att förutsäga vädret för vi är mycket nöjda med dessa prognoser.

Nästa dag får vi en mycket fin segling till Korcula som också ligger på ön med samma namn. Vi ankrar i viken strax öster om samhället där man ligger väl skyddad. Här blir vi kvar ett par dagar och ordnar med tvätt av sängkläder och annat eftersom vi skall få gäster den 14 juni. Det är Anna-Karins föräldrar Ulla och Knut som kommer på besök och vi skall hämta upp dem i Split.
Efter ha klarat av dessa bestyr fortsätter vi för motor mot Hvar. När vi passerar ön Scedro strax söder om Hvar är det dags för lunch och vi ankrar i viken Lovisce på norra sidan av Scedro. Nu är det så att har vi väl ankrat för att äta lunch så verkar vi ha svårt att komma iväg igen. Så också denna gång, vi bestämmer oss raskt för att ligga kvar till nästa dag innan vi seglar vidare. Som överallt annars finns också här en konoba längst inne i viken.

Nästa dag seglar vi förbi Hvar där vi tyvärr inte hinner stanna just nu eftersom vi måste ta oss upp mot Split. Vi seglar dock inte hela vägen fram utan ankrar i Boboviceviken på Brac. Därifrån har vi bara 8 sjömil kvar till Split och det kan vi enkelt klara nästa morgon.
På kvällen ror vi in för att försöka bli av med en skräppåse. Medan vi letar efter en tunna eller container ropar en man på oss. Först tror vi att han vill visa var vi kan slänga skräpet men så är det inte. Mannen som kallar på oss heter Mate och i en garageliknande lokal har han försäljning av diverse varor. Utbudet består av vin, snaps, olivolja, grönsaker, ost , skinka och diverse annat.
Allt är egenproducerat han tar med oss och visar pressarna för olivoljan samtidigt som vi får provsmaka både ost skinka och snaps. Språket är inga problem eftersom Mate talar hygglig tyska. Osten som är en fårost smakar gudomligt gott likaså skinkan. Snapsen, som han serverar direkt från en plastdunk, river ordenligt i strupen hela vägen ner i magen.
Vi har mycket trevligt och handlar både en hel ost och stor bit skinka.

Hos Mate    Så gott ser det ut

Tidigt nästa morgon köper vi vin i medhavda plastflaskor och betalar för det 15 Kuna/liter. (1 Kuna = 1,25 SKR)
Både rött och vitt av god kvalitet. Dessutom två liter av Sljivovica, eller Grappa som Mate föredrar att kalla den, för endast 50 Kuna. Mate har dessutom ordnat färskt bröd till oss som vi får levererat till oss på morgonen.

Men nu har vi bråttom att komma iväg in till Split för att inte komma för sent till mötet med Ulla och Knut. Snabbt upp med ankaret och för motor in mot Split. Vi behöver också tanka både vatten och diesel innan vi tar emot våra gäster. Diesel är inga problem men tyvärr finns inget vatten utan de hänvisar till ACI-marina strax intill. Det visar vara ett misstag att tanka vatten där. Vi vet att vi nog måste betala något för vattnet och därför rör vi inte vattenkranen innan Anna-Karin gått till kontoret för att förhöra sig om vad det kan kosta. 22 euro har dom mage att kräva av oss för att fylla våra tankar men vi har inte mycket att välja på för vi har i det närmsta tomt i tanken och vatten måste vi ha. När Anna-Karin går för att betala har priset stigit till 46 euro vilket är priset för ett dygn i marinan. Anna-Karin blir skitsur och slänger fram 20 euro och säger att mer får ni inte. Med de låter de sig som tur är nöjas. Och vi får tillbaka vårt seglingstillstånd som vi varit tvungna att lämna ifrån oss.
Vi har hört flera historier om att ACI-marinorna är giriga och det verkar tyvärr stämma. Charterbesättningarna som seglar en eller två veckor tittar kanske inte lika mycket på priserna och det går ut över oss som seglar med annan budget.
Vid ett tillfälle hörde vi en båt som frågade en ACI-marina om vattentankning och när frågan om pris kom upp så var svaret från marinan att du får se när du skall betala. Ingen rolig attityd eftersom alla andra Kroater vi mött varit både mycket trevliga och hjälpsamma.

Hälsningar
Håkan & Anna-Karin

Nästa logg

Till topp