Logg 14, 2006-09-16
Nu är det ett bra tag sedan det blev gjort någon
uppdatering på sidan så det kan vara hög tid för lite nytt.
I förra rapporten skrev vi om den hektiska tiden med gäster ombord och att det
var skönt att vara ensamma ombord igen. Det varade bara två veckor sedan reste
Anna-Karin till Sverige för att jobba i fem veckor. Det innebar att jag blev
helt ensam ombord. Anna-Karin flög till Sverige från flygplatsen utanför
Trogir och efter att ha släppt av henne där seglade jag ensam en bit norr ut.
I höjd med Krapanj, känt för sina tvättsvampsdykare, finns ett en mycket
lugn och säker ankringsplats. Man går in under bron som har en seglingsfri
höjd på 22 m och kan sedan ankra i ett naturskönt område skyddat för i alla
vindriktningar.
Där låg jag för ankar i två veckor och gjorde utfärder per jolle och cykel.
Jag cyklade flera gånger in till Sibenik för besök på stormarknad och
Internetcafé. Bensin till jollemotor och generator behövde också
införskaffas då och då.
Efter två veckor på denna plats tröttnade jag och drog upp ankaret för att
få lite nya vyer. 10 sjömil väster ut ligger ön Kaprije med en fin
ankringsvik. Dit begav jag mig. På Kaprije blev jag sedan liggande i 4 dagar.
Jag träffade här på Ann och Mats från Oliva som också är ute på
långsegling och tillsammans med dem hade jag trevligt umgänge.
Anna-Karins ursprungliga plan var ju att vara fem veckor i Sverige men nu plötsligt blev detta ändrat och redan efter tre veckor var Anna-Karin på väg tillbaka till Unicorn. Jag fick brått att segla söder ut igen för att kunna möta upp i Trogir.
Anna-Karin på Konoba i Telascica
Anna-Karin var trött efter mycket arbete när hon
kom tillbaka så det blev bara korta etapper och mycket stillaliggande de två
första veckorna efter återkomsten. Det blev återbesök på några
favoritplatser så som Drvenik, Bobovisce och Vinisce. En del nya bekantskaper
gjorde vi också med besök i Stari Grad, Vela Luka .Vi seglade sedan ut till
Lastovo och besökte Ubli och Skrivena Luka.
I Ubli klarerade ut från Krotien och med en prognos som lovade N-NV vind de
kommande dygnen så ställde vi kursen söder ut. Detta blev en av de bästa
överseglingar vi någonsin gjort i Medelhavet. Vi satte segel direkt och
bärgade dem inte för än vi hade 10 sjömil kvar till Paxos i Grekland. Det
innebär totalt 275 Nm, 265 Nm för segel och endast 10 Nm för motor och allt
tog 54 timmar. Mycket behaglig segling med knappt någon sjögång. Fullmåne
på nätterna gjorde också sitt till för att göra allt angenämt.
I Gaios på Paxos, som är "Port of entry" införskaffade vi den "Transit log" som vi måste ha för att segla i Grekland någon konstig avgift för att detta var första hamnen i Grekland åkte vi också på att betala, allt som allt 30+15 euro. Vi förstår inte riktigt varför vi skall behöva detta eftersom Grekland ju är EU-medlemmar, men de har väl något undantag. I vilket fall som helst så skapar det ju arbetstillfällen. Den som har jobb på hamnpolisen i Gaios måste tycka att det är rena himmelriket för inte behöver man då jobba ihjäl sig. Snarare måste de bli totalt uttråkade av leda för att det händer så lite.
På norra Paxos finns en mycket fin vik, Lakka,
där låg vi två dagar och badade och tog det lugnt efter vår översegling.
Från Paxos seglade vi sedan vidare till Préveza. Det hann bli mörkt innan vi
kom in och det gjorde att vi missade svenskbryggan. I Préveza finns en kaj där
den nästan bara ligger svenska båtar. Marinan är en av alla dessa grekiska
marinor som aldrig blivit färdigbyggd. Det innebär att nästan alla
faciliteter saknas som el, toaletter duschar och annat. En av bryggorna har
svenske Stig tagit på sig att administrera. Han har ställt upp sin husvagn
där och sitter hela dagarna och håller koll på vilka som kommer och går. Han
kan också titta till båten om man vill lämna den en tid. Stig med fru kom hit
för några år sedan med egen båt och har sedan blivit kvar.
Att marinan är populär behöver väl inte
sägas, när det går att ligga gratis så blir det många båtar. Flera verkar
ha vuxit fast för gott här och lämnar över huvud taget inte kajen. Gör man
det så riskerar man ju att förlora sin plats. Det är också ett populärt
ställe att övervintra på, även om vi tycket det skulle vara lite väl
spartanskt för vår smak.
Staden Préveza tycker vi däremot var riktigt trevlig. Inte alls turistisk utan
en levande grekisk småstad.
Just när detta skrivs ligger vi i Missalonghi 75
sjömil väster om Korintkanalen. Vi väntar på gynnsammare vind för fortsatt
färd. Det blåser en frisk ostlig vind vilket gör det nästan omöjligt att
fortsätta åt öster. Vågorna som byggs upp här i Korintbukten är så branta
och besvärliga att det blir näst intill omöjligt att ta sig fram mot dem. I
vilket fall som helst så är det mycket tröttsamt och blött att försöka sig
på det. Det vet vi av egen erfarenhet.
Våra grannar, fyra män från Tyskland, som hyrt sin båt i Athen har 3 ggr
försökt att lämna Missalonghi men varje gång varit tvungna att vända
tillbaks.
Håkan & Anna-Karin