Klostret i KatápolaLogg 16, 2006-10-10
Efter 5 dygn i Naxos hamn hade vinden Meltemin
avtagit och vi hissade segel för vidare färd.
I fortfarande ganska frisk vind seglade vi söder ut för att runda Naxos
sydligaste spets och sedan lägga kursen mer åt väster. Nere vid Naxos
sydspets råkade vi ut för ett fenomen som inte är alldeles ovanligt i
Medelhavet. Från att ha haft 8-10 m/s nordvästlig vind bytte vinden på 30
sekunder riktning och blev sydostlig. Visserligen inte så stark, bara 4-5 m/s
men det var i alla fall slutseglat för den dan och motorn fick träda i
tjänst. Vi hade den lilla ön Skhinousa 4 sjömil framför oss och den lilla
viken Mirsini fick bli målet för dagen.
Där kunde vi ankra i ett helt fantastiskt klart vatten där vi redan när det
var över 20 m djupt hade börjat se botten. Omgående efter ankring hoppade vi
i vattnet och simmade in till sandstranden längst inne i viken.
Att simma har blivit vårt sätt att motionera under seglingssäsongen när det inte blir så mycket bevänt med att vara ute och springa. Simning är ju väl så bra som motionsform och dessutom ganska skonsamt mot kroppen. Att vi sedan oftast simmar i 25 gradigt kristallklart vatten på vackra platser gör att vi gärna slänger oss i så ofta som möjligt. Anna-Karin brukar visserligen fuska med att göra situps och andra övningar ombord, men jag håller mig mest till simningen.
Nästa dag fortsatte vi vår färd västerut
återigen för motor eftersom Egeiska havet låg spegelblankt. Lite tråkigt men
det gäller ändå att passa på när det lugna förhållanden. Vi har ju nu
kommit en bit in i oktober och vädret är inte lika stabilt och förutsägbart
som tidigare.
Vi räknar med att anlända till vår vinterhamn i Marmaris, Turkiet i
månadsskiftet oktober/november så vi har ju fortfarande gott om tid, men man
måste räkna med att vi kan bli inblåsta för kortare eller längre tid så
det gäller att ha lite marginaler.
Vad vi också märker är att tiden med dagsljus krymper vecka för vecka.
Klockan 19 på kvällen är det mörkt och det är inte helt ljust förrän
framåt 7.30 på morgonen.
Vi föredrar att komma fram till en ny plats i dagsljus eftersom det är
betydligt enklare med ankrings eller tilläggningsmanövrar då man ser bra.
Fram på eftermiddagen kommer vi fram till Amorgos och ankrar i en skyddad vik längs nere i södra änden på ön. Här finns ingenting förutom ett par lokala fiskebåtar vid sina bojar och också här en sandstrand längst in i viken. Vår vana trogen så dyker vi och simmar in till stranden för en promenad. Inne på stranden finns en liten bar men den har för länge sedan stängt för säsongen.
Vi stannar bara en natt, nästa dag blir det
återigen motorgång men bara 6 sjömil in till Katápola som är huvudorten på
Amorgos. Ett underbart ställe som snabbt blir till en våra favoriter i detta
område.
Vi hyr en vespa och med den kan vi ta oss runt och besöka olika platser på
ön. Bland annat besöker vi ett kloster på öns östra sida som är ganska
säreget. Det ligger byggt på höjden utefter en tvärbrant klippa och måste
ha kostat mycket möda att bygga en gång i tiden.
För att ta oss dit får vi gå i vindlande trappor utefter den tvärbranta
bergssidan som stupar några hundra meter ner i havet. Vi hinner bli
genomsvettiga innan vi står utanför dörren.
Det är öppet för besök men vi har tyvärr inte rätt klädsel för att kunna
bli insläppta. Shorts är inte tillåtet och kvinnor för inte ens bära långa
byxor utan måste ha kjol som allraminst täcker knäna. Men det räcker
alldeles utmärkt att stå utanför och njuta av utsikten och se på detta
märkliga byggnadsverk.
Klostret i Katápola
På eftermiddagen kommer en fiskebåt in och vi ser att flera greker går dit och köper fisk direkt vid båten Vi går dit och ser att det finns en låda med alldeles nyfångade bläckfiskar, calamaris. Vi kan få köpa ett kilo för 5 euro blir svaret vid förfrågan. Vi slår till och får en påse som är på minst 2 kilo. Ett helt dussin bläckfiskar finns det i påsen. Vi konsulterar alla kokböcker som finns ombord för att på rätt sätt kunna rensa och bereda vårt fynd. Det är inte så enkelt men efter mycken möda har vi till slut lyckats filea och rensa allt och det är klart för grillen. Vi har så mycket calamaris att det totalt räcker till fyra middagar.
Calamarismiddag
I Katápola träffar vi också två amerikanska båtar som också är på väg till Marmaris för övervintring och tillsammans med dem har vi trevligt umgänge över en Ouzo på tavernan som ligger mitt emot våra förtöjda båtar.
Taverna i Katápola
Vi blir liggande kvar i Katápola några dagar och umgås med våra nya vänner och ägnar oss åt att utforska ön. Den ligger en bit bort från de vanliga turiststråken och det märks att turistkommersen inte alls är lika utvecklad som på en del andra platser vi besökt och det känns befriande skönt.
Efter några dagar lossar vi alla fall förtöjningarna och tillsammans med Howard som ensamseglar sin "Just Imagine" Seglar vi till den lilla ön Levitha som ligger på behändigt dagsseglingsavstånd från Amorgos. Det blir bara ett kort stopp för övernattning i en vik innan vi tidigt nästa morgon seglar vidare mot Pátmos i ögruppen Dodecaneserna.
På Pátmos härskar en helt annan mentalitet
gentemot turisterna. De ses enbart som något man skall mjölka på så mycket
pengar som möjligt. Jag försöker hyra en vespa för två timmar för att ta
oss upp till det berömda klostret St John men priset är minst 20 euro och det
går inte att förhandla. På Amorgos hyrde vi den största modellen för 7 euro
för en hel dag.
Till slut tar vi en taxi tillsammans med Howard och får för enkel resa betala
6 euro. Tillbaka, ned för berget, promenerar vi sedan.
Klostret grundades 1088, men det anses så gott som fastslaget ett det var här
St John år 95 skrev den sista boken i nya testamentet, Uppenbarelseboken.
Hamnen på Pátmos
Från Pátmos får vi fin segling till Leros där vi nu ligger ankrade i en vik på norra spetsen av ön.
Håkan & Anna-Karin