Logg 18, 2006-11-19

När vi lämnade Rhodos hade vi bara 25 sjömil kvar till Marmaris och vårt tänkta vinterkvarter. I svag vind seglade sakta åt nordost medan solen som vanligt slösade sina strålar på oss. Vi tyckte det var så härligt så att i stället för att fortsätta fram till målet så seglade vi in i en vik som heter Turunc Bükü. Där ankrade vi och slängde oss sedan omgående i vattnet för en simtur.
Vi bestämde sedan utan ha allt för dåligt samvete för att stanna i viken över natten. Vi befann oss nu egentligen olagligt i Turkiet eftersom vi ännu inte hade klarerat in i landet. Vi räknade dock inte med att det skulle innebära några större problem då kontroller inte är särskilt frekventa. Vi gick heller aldrig i land på det här stället.

Nästa dag körde vi för motor in i Marmarisviken och tog svängen förbi Yacht-Marin där vi bokat vinterplats. Vi stannade inte där, betraktade bara marinan på avstånd, och fortsatte sedan upp till den marina som ligger inne i centrala Marmaris. Allt för att ha nära till de myndigheter som vi behövde besöka för att klarera in Turkiet. Det visade sig vara omöjligt klarera in denna dag eftersom kontoret där man kunde köpa en s.k. transit-logg var stängt på grund av en turkisk helgdag. Utan denna transit-logg går det inte att klarera in. Vi bestämde oss därför för att ligga kvar i Netsel-Marina inne i centrum till nästa dag då vi skulle kunna klarera in i landet.

I tur och ordning gick det till så att man på första stället köpte transit-loggen för Turkiet. Den är giltig i ett år och kostade oss 300:- Skr.
Efter detta tog jag cykeln bort till hälsokontoret och fick några stämplar i den nyinköpta transit-loggen. Det behövdes för visa att vi var friska och krya. Det var ingen som brydde sig om att kolla om så var fallet, men stämplarna måste man ha.
Nästa steg var att besöka passpolisen och få våra Turkiska visa stämplade i passen. Det gick bra och nu kan vi stanna 90 dagar i Turkiet på turistvisum. Sedan blir vi tvungna att ta en sväng med färjan till Rhodos och få 90 nya dagar i Turkiet. Båten får dock stanna kvar, det är bara vi själva som måste göra en sådan manöver var 90:e dag.
Nästa instans var tullen som inte heller brydde sig om att kolla något. För att kompensera bristen på kontroll så gav oss tjänstemannen en lång rad olika stämplar i transit-loggen, det känns tryggt.
Sista stället att besöka var hamnpolisen där en man med mycket allvarlig uppsyn satte nya stora stämplar i vår transit-logg.

Det tog mig en god halv dag att springa runt, eller rättare sagt cykla, till alla ställen och få korrekta stämplar i vederbörlig ordning.

Medan vi låg i Netsel-Marina i centrum så blev vi mer och mer tveksamma till att spendera en vinter på Yach-Marin som ligger tämligen isolerat 5 km söder om själva Marmaris.
Vi tog bussen ut till Yacht-Marin för att kolla läget och det visade sig att marinan består till stor del av ett varv. Där finns det också plats för 1000 båtar på land och man höll på att lyfta och ställa upp båtar i en aldrig sinande ström.

På Yacht-Marin finns också en bar och en restaurang samt en nybyggd pool och allt är fräscht och fint men det kändes ändå som om något saknades.
För oss som tillbringade förra vintern inne i centrala Barcelona verkade det inte speciellt tilltalande att hamna här ute i ödemarken. Skall man däremot lämna sin båt för vinterförvaring och inte själv bo kvar ombord så är det idealiskt ställe anser vi.

Det finns visserligen en ganska stor grupp människor som bor ombord över vintern här ute men då blir man hänvisad till att bara umgås med sina båtgrannar och har mindre möjlighet att träffa lokalbefolkningen. Vi vet av erfarenhet att det är trevligt med en mix av umgänge, att bara umgås med "yachties" kan i längden bli lite tjatigt.
I Netsel finns det också en grupp "live aboards" som inte är lika stor som den ute på Yacht-Marin men det behöver inte betyda något negativt, snarare tvärtom.

Netsel-Marina Netsels pool Netsels kontor 

Nu följde en veckas funderande och räknande hit och dit. Netsel är dyrare än Yacht-Marin, men å andra sidan ingår el och vatten vilket kosta extra på Yacht-Marin. Jag visste från Barcelona hur många kWh timmar vi förbrukat förra vintern så vi kunde räkna ut ungefär hur stor kostnaden skulle bli för el om vi valde Yacht-Marin.
Fördelen med att el ingår är att man köra elvärmare obegränsat och hålla det varmt och torrt ombord vid kall och fuktig väderlek.
I Barcelona hade vi alltid fått tänka på att inte använda för mycket eftersom elräkningarna tenderade att bli ganska höga.

Till våren måste vi också lyfta Unicorn för en ny omgång bottenfärg och om vi tecknade ett 12 månaders kontrakt med Netsel så fick vi som bonus upptagning, sjösättning och 2 veckor på torra land utan extra kostnad.

Om vi tog med i beräkningen att vi måste ta upp båten till våren så blev det bara 200 euro dyrare med 12 månaders kontrakt kontra ett 6 månaders.
Om vi la på kostanden för el och vatten på Yacht-Marins billigare grundpris så gick det i princip jämt upp med Nesels något högre pris.
Nesels betydligt trevligare läge inne i stan vägde också tungt. Vi hörde också att många klagade på Wi-Fi nätet (internet) ute på Yacht-marin. Det var besvärligt med signalstyrkan och nätet verkade ha för många användare vilket gjorde det mycket långsamt och trögt. Vi hade kunnat testa Wi-Fi nätet i Netsel under en veckas tid och visste att det fungerade utomordentligt.

Det avgjorde saken, vi har nu tecknat ett 12 månaders kontrakt där det ingår upptagning och sjösättning. Allt till en betydligt lägre summa än den vi betalade för våra 6 månader i Barcelona, Marmaris är ju inte Barcelona, men i all fall.
www.netselmarina.com

Duschar + toaletter Travelliften    Vy från borgen

Att vi har 12 månaders kontrakt gör att vi kan använda Marmaris som bas för våra seglingar under nästa säsong. Vi har insett att om vi redan nästa år seglar ut ur Medelhavet så hinner vi inte med att se mycket av den östra delen. Det vi sett så här långt gör att vi fått mersmak och vi gärna ytterligare utforska denna del av Medelhavet innan vi tar ut kursen mot mer fjärran mål.

Snart kommer vidare rapport om livet i Marmaris.

Håkan & Anna-Karin

Nästa logg

Till topp