Logg 19, 2006-11-28

Det är nu drygt en månad sedan vi kom till Marmaris och vi börjar finna oss väl tillrätta här. Första tiden på ett nytt ställe är ganska hektisk. Det finns en hel del underhållsarbete som behöver utföras efter en lång seglingssäsong, Det tar också tid och energi att lära känna en ny plats med allt vad det innebär av hitta rätt ställe för inköp av mat och annat som hör livet till. Sist men inte minst så är det många nya ansikten och mycket tid går åt till att knyta nya kontakter och lära känna nya grannar i marinan, eller rättare sagt marinorna. Som jag berättade om i förra loggen så finns det två större marinor här i Marmaris, dels Netsel där vi ligger och sedan Yacht Marin en bit utanför staden. Det förekommer en hel del gemensamma aktiviteter och utbyte av information mellan dessa båda marinor.
Varje morgon kl. 9 så har vi ett radionät över VHF-radion och där annonseras allt som är på gång den närmsta tiden. Det finns ett anta stående punkter som varje dag behandlas:

1. Behöver någon råd eller tips om att hitta en läkare eller tandläkare.
2. Marina och säkerhetsproblem
3. Nyanlända båtar eller människor som ger sig av.
4. Upphittade eller borttappade saker.
5. Sociala aktiviteter. (brukar ta lång tid att avhandla)
6. Högtider, födelsedagar, bröllopsdagar o.s.v.
7. Reservdelar och service
8. Delad taxi till flygplatsen.
9. Övriga frågor.

Det är i stort hur fördragningslistan ser ut, det brukar ta 20-30 minuter varje morgon innan alla punkter är genomgångna.
Alla som har något att säga, berätta om, fråga om är välkomna att delta i nätet som varje morgon leds av en koordinator som håller reda på de olika ämnena och fördelar ordet till den båt som önskar komma in på frekvensen.

Stående inslag i det sociala umgänget är bowling varje onsdag. Frågesport varje måndag. Damernas kaffemorgon varje tisdag och fredag. Sportdykning varje fredag. Promenadklubb 3 ggr/ vecka. Lektioner i Turkiska varje onsdag. Lektioner i Tyska varje torsdag. Lektioner om datorer för damer varje fredag. Grillparty i marinan varje söndag. O.s.v. jag har här bara listat det som kom för mig just nu, men det finns mer.

På plats i Netsel

Nu är det ju så att det är frivilligt att delta och vi gillar inte när det blir för mycket av organiserad verksamhet. Vi vill gärna hitta på egna aktiviteter och blanda oss med andra än bara våra båtvänner.
Anna-Karin har t.ex. letat upp ett sportcenter här i Marmaris och går tre ggr/vecka på Aerobic tillsammans med andra turkiska tjejer. Själv är jag ute och springer 3 ggr/vecka, kanske inte speciellt socialt men i alla fall.

I torsdags var vi alla fall med om att fira "Thanksgiving" det är ju en typisk amerikansk högtid och ett stående inslag är kalkonmiddag. Vi var totalt 125 personer som bänkade oss i restaurangen på Yacht-Marin för detta evenemang. Det var intressant även om jag för egen del tycker att kalkonen var lite seg och torr. Dess då trevligare var det att lyssna till "The Yacht-marin Band" ett antal seglare som är duktiga på att hantera olika musikinstrument att satt ihop ett band och stod för kvällens underhållning. Med tanke på att repetitionstiden var under en vecka så måste man vara imponerad av resultatet.

Pauline & Anna-Karin Kalkonen Yacht-Marin Band

Ett problem som vi råkat ut för här i Turkiet är SIM-kort till mobiltelefonen. I alla länder vi hittills besökt i Europa så har vi alltid köpt ett lokalt SIM-kort för att på så sätt hålla nere kommunikationskostnaderna. Det gjorde vi också när vi först anlände hit till Marmaris. I affären försökte de förklara något om att de skall byta telefonsystem i Turkiet och sedan kommer bara turkiska telefoner att fungera. Vi frågade då när detta skulle ske men det tyckes ingen riktigt veta. Vi tog inte så allvarligt på detta utan tänkte att inte kan Turkiet byta till ett helt eget system som inte är kompatibelt med övriga europeiska system.
Nu har vi förstått att de tänker de inte heller göra. Vad de i stället gör är att efter två veckor stänga ner vår telefon så att den inte längre går att använda i Turkiet. Detta på grund av att den är importerad och inte registrerad i Turkiet.

Kan man inte registrera sin importerade telefon?
Jo det går att göra om man låter registrera den hos tullen på en av de större flygplatserna i Turkiet. Tullen här i Marmaris som var så duktiga på alla fina stämplar i vår transitlogg vägrar befatta sig med detta. En förutsättning för registrering hos tullen är också att man kan uppvisa originalkvitto på inköp av telefonen. Inte seglar vi omkring med originalkvitton på våra ett par år gamla mobiltelefoner.

Så nu står vi här med vårt oanvändbara turkiska SIM-kort. Tilläggas bör att om vi stoppar tillbaka ett av våra svenska SIM-kort så hoppar telefonen snällt igång igen.

Enda möjligheten att kunna ändvända vårt turkiska SIM-kort är att köpa en turkisk telefon.
Den absolut billigaste kostar Skr 600:-, då helt utan möjlighet för GPRS och kommunikation med laptopdator. Vi vill gärna kunna köra GPRS under seglingssäsongen, kostar Skr 5:-/Mb, och då kostar en telefon med dessa möjligheter Skr 2.000:-

Vi har ingen lust att köpa en ny telefon för Skr 2.000:- när vi redan har 2 GPRS-telefoner ombord.
Vi är mycket missnöjda med detta, men vad kan vi göra?

Varför gör de då så här? Svaret vi fått är att Turkiet har översvämmats av stulna mobiltelefoner som säljs billigt på den svarta marknaden. För att komma till rätta med detta så stänger man av "importerade" telefoner med turkiska SIM-kort efter två veckor

Men vi har i alla fall tur med vädret. Nästan varje dag vaknar vi till en strålande dag med klarblå himmel. Dagstemperaturen ligger på sköna 22-24 grader fast det nu är slutet av november.

Nästa vecka skall vi rapportera om vår julshopping på IKEA i Izmir.

Håkan & Anna-Karin

Nästa logg

Till topp