Logg 5, 2006-03-19
Vi har blivit påkörda där vi ligger på vår
plats i marinan. På bryggan bakom oss ligger en ketch som ägs av universitetet
i Barcelona. Närmare bestämt så är det "Facultat de Nautica de
Barcelona" som äger och opererar båten. Den används för undervisning av
de elever som läser marinteknik vid universitetet.
För en vecka sedan var båten på väg ut från sin plats men hade svårt att
få upp fören mot vinden på grund av det blåste ganska friskt. Skepparen drar
då på fullgas och håller på att ramma båten intill oss. För att undvika
denna krock ger då skepparen fullt styrbordsroder. Och som alla som någon
gång manövrerat en båt vet så är det inte samma sak som att köra bil.
Med fullt roderutslag så rör sig en båts akter ganska mycket i sidled och det
var precis vad som hände nu. Universitetsbåtens akter slog med ganska stor
kraft emot Unicorns akter. I aktern på Unicorn hänger ett Bruceankare i en
ganska kraftig rostfri hållare och det räddade nog vår båt från mera
allvarliga skador. Först trodde jag att vi klarat oss helt oskadda med riktigt
så bra var det inte. Den rostfria ankarhållaren har blivit böjd.
Den andra båten fick fula och djupa sår i sitt
skrov och det var inte långt ifrån att det var hål rakt igenom skrovet.
Nu återstår att reparera skadan. Kättingrullen sitter fast och sprinten som håller ankaret på plats i uppfällt läge måste rätas samt att hela hållaren måste rätas. Jag har haft en kille från en mekanisk verkstad här som har tittat på det och han menar att det inte är ett stort jobb att rätta till hållaren. Han uppskattar kostnaden till 200-300 euro. Detta är det nu meningen att universitetet skall stå för. Eller rättare sagt försäkringsbolaget som försäkrar båten som körde på oss.
Skadan in träffade en fredag eftermiddag. Jag
blev då lovad att på måndagen skulle en ansvarig person från universitetet
dyka upp för diskutera regleringen av skada.
Ingen dök förstås upp. På tisdagen jobbade några killar på en annan båt
som också ägs av universitetet, och av dem fick jag ett namn på en person som
är ansvarig.
På onsdagen gick jag därför själv till universitetet som bara ligger 400 m
från marinan för att söka rätt på denna person.
Jag måste säga att jag var mäkta förvånad över hur usla kunskaper i
engelska som de personer jag träffade där hade. Svenska 10-åringar talar
bättre engelska än de flesta som jag träffade på denna institution.
Nu är ju vi gäster i detta land och vi har tagit seden dit vi kommit och
studerar landets språk för att kunna klara oss i situationer som denna.
På knagglig spanska lyckades jag framföra mitt ärende, att jag ville träffa
en ansvarig person och göra klart hur det hela skall regleras.
Jag gav mig inte förän jag hamnade i högsta möjliga instans, hos Dekanus
själv, som för övrigt inte heller talade engelska han heller, och la fram
mitt ärende inför honom.
Men göra upp i godo var det inte tal om, det hela MÅSTE naturligtvis regleras
av försäkringsbolaget, trots att jag förklarade att summan troligen
understiger självrisken.
För att få fart på de inblandade från universitetet sida har jag hotat med
att min "advokat" kommer att stämma universitetet om inte något
händer.
Jag kan försäkra alla läsare att det jag ovan beskriver är en nedbantad och
förkortad version av alla turer hit och dit och ännu har vi inte sett slutet.
Det som nu skall hända härnäst är att en representant från
försäkringsbolaget tillsammans med en representant från universitetet skall
komma i morgon måndag för att besiktiga skadan.
Förhoppningsvis kan reparationen därefter påbörjas.
Man kan säga att tur i oturen är att skadan inte är så stor och jag ser det numer nästan som en sport att driva saken till spets och inte vika mig en mm från mina krav. Det hela har också gett mig en god inblick i spansk byråkrati och hur tungrott systemet kan vara.
Men vi ser det som en bra träning inför seglingar till mer fjärran platser där man nog kan förvänta sig ännu mycket mer tungrodd byråkrati än vad vi nu råkat ut för.
Hälsningar
Håkan