Logg 6, 2006-04-03
Nu sitter vår ankarhållare på plats igen.
I förra brevet skrev jag att jag väntade på en representant från
universitetets försäkringsbolag. Naturligtvis dök ingen upp på utsatt tid.
Däremot så kom det - två timmar försenad - en ny representant från
universitetet. Och nu hade de minsann till och med lyckats få fram en kille som
talade perfekt engelska och vars namn var Jordi. Han var mycket trevlig och
förklarade för mig att något försäkringsbolag inte var aktuellt.
Självrisken för deras försäkring var på 800:- euro och så mycket skulle
det knappast kosta att reparera vår ankarhållare.
Vi kom överens om att jag själv skulle montera av hållaren och lämna in den
på reparation hos Sr. Forner, som är mycket duktig på rostfritt.
Jag hade redan i förväg tagit reda på att om någon skulle kunna fixa vår
hållare med gott resultat så är det Sr. Forner, som har sin verkstad ganska
nära marinan.
Dessutom ringde Jordi direkt till Sr. Forner och instruerade honom att skicka en
faktura på reparationskostnaden direkt till universitetet.
Den här lösningen hade jag inför döva öron försökt få till stånd under nära 2 veckors tid. När nu Jordi kom med detta förslag så höll jag god min och kom inte med några sarkastiska kommentarer. I stället höll jag med och berömde honom för den goda idén och sa att det borde vi naturligtvis ha tänkt på tidigare. Bäst att smida medan järnet är varmt.
Efter bara en vecka fick jag tillbaka vår hållare och jag måste säga att jobbet var bra utfört. Sr. Forner har rätat hållaren och sedan polerat den. Det ser mycket bra ut och det går inte att se att den varit krökt.
Igår var det söndag och det var mycket fint
väder, strålande sol och 24 grader. Jag passade på tillfället att springa
min vanliga runda som går längs strandpromenaden. Det var lättare sagt än
gjort. Det var så mycket folk i rörelse att det var nästan omöjligt att ta
sig fram springandes. Tusentals spanjorer tog tillfället i akt och flanerade
längs strandpromenaden eller bara låg på stranden och solade. Ja, kanske inte
bara spanjorer, en och annan turist var också i rörelse.
Efter att ha armbågat mig fram under löprundan kändes det som att komma in i
en oas när jag var tillbaka vid grindarna till marinan. Plötsligt är alla
människor borta och jag har kommit in i vår egen fristad mitt inne Barcelona.
Inifrån vår "oas" kan vi på lagom avstånd studera folklivet utan
att vara mitt i det. Jag kan i lugn och ro köra stretchprogrammet på bryggan
framför Unicorn, samtidigt är promenaden framför historiska museet är
fullpackad med folk bara 75 m bort.
Vakterna vid grinden släpper inte in några obehöriga utan endast de som kan
visa kort eller som är igenkända, vilket vi nu är efter nära 6 månader,
tillåts passera.
Det syns att turistsäsongen börjar ta fart på allvar då de rundtursbussar som jag kan se från vår plats i marinan är fulla nästan varje tur som går. De passerar ganska många gånger per dag, så det är en och annan turist som fraktas runt i staden. Vi kan anta en hel del svenska turister har sett oss här i Barcelona. Det händer flera gånger per dag att det stannar människor och pekar på vår svenska flagga. Vi tror att några av dem säkerligen är svenskar.
Hälsningar
Håkan