Viken där vi lågLogg 11, 2008-12-27 Cap Verde
God fortsättning önskar vi alla våra läsare!
Efter 6 blåsiga dagar i Palmeira på Sal visade prognosen att sjö och vind skulle lägga sig. Alltså läge att segla vidare. Först hade vi tänkt segla direkt till Sao Vicente och Mindelo men vi ändrade oss och beslöt att dela upp sträckan i två etapper. När vi drog upp ankaret vid 4-tiden på eftermiddagen hade vi därför 90 sjömil att segla till Tarrafal på Sao Nicolau. Det blev en ganska seg natt med i stort sett plattläns i svag vind. Vågorna hade inte lagt sig så mycket som vi hoppats och färden blev därför mycket rullig. Först när vi efter 60 sjömil fick lite sjölä bakom Sao Nicolaus östra udde blev det lite bättre. Efter 20 timmars seglig kunde vi ankra i viken utanför Tarrafal. Det visade sig vara en ganska sömnig liten fiskeby. När vi rodde iland med jollen blev vi direkt mötta av en delegation killar i 10-12 års åldern som erbjöd sina tjänster som vakt av vår farkost. Det gäller att välja ut en av grabbarna och lära sig hans namn och sedan ge honom uppdraget att vakta jollen medan vi var borta. För denna service brukar vi betala motsvarande 2 Skr. Är vi borta hela dagen kan vi sträcka oss upp till 4-5 Skr. Detta med att betala dessa jollevakter har två sidor. Å ena sidan tjänar pojkarna en slant som kan vara mycket välkommen, men å andra sidan händer det alltför ofta att de skippar skolan för att i stället tjäna pengar på att vakta jollar, och det är ju inte bra. Eftersom det nu var jullov tyckte vi ändå att det var OK att anställa vakter när vi var i land. Alla vi träffade var annars mycket vänliga och hjälpsamma och vi kände inte att människorna var påflugna eller som vi ibland nästan känner, aggressiva i sina försök att sälja prylar eller tjänster.
Viken där vi låg
Julgranen på torget i Tarrafal
Bland Cap Verde öarna måste man gå till Port-Police och checka in på varje ny ö man kommer till. Detta ger naturligtvis arbetstillfällen. För detta betalar vi motsvarande 50 Skr på varje ställe. Det blir inga stora summor eftersom vi kommer att besöka högst 4-5 olika platser här. När vi höll på med pappersexcersisen träffade vi ett franskt par, Fabienne och Jean, ute i samma ärende. Efter avklarat ärende hade de bestämt sig för att ta bussen upp i bergen och därifrån göra en vandring till Ribeira Brava som är huvudorten på Sao Nicolau. De frågade om vi hade lust att hänga på vilket vi givetvis hade. Sagt och gjort, vi äntrade en aluguer och åkte ungefär en halvtimma tills vi blev avsläppta vid stigens start.
I denna dal vandrade vi ner mot Ribeara Brava
Vi gjorde en paus och smakade på den lokalt
producerade punschen.
När vi kommer högre upp och inåt land på Sao Nicolau ändrar ön helt och hållet karaktär. Från att att ha varit torrt, kargt och stenigt blir det grönt och fint. I dalarna är det ibland nästan som regnskog så grönt är det. Av detta syns ingenting från havet. På ön så odlas allt i från grönsaker till sockerrör. Av sockerrören bränner man sprit som kallas för grogg på det lokala språket. Grogg används sedan bland annat till att tillverka punsch. Grogg blandas då med citronsaft, socker och en del andra ingredienser som vi inte riktigt kommer ihåg namnet på. Resultatet blir något som inte smakar alls olikt vår svenska punsch. Punschen från Cap Verde verkar dock vara betydligt mer alkoholstark. Drycken är faktiskt riktigt angenäm.
Vid ett hus som passerades träffade vi dessa 4 killar som spelade och sjöng. Det
var mycket duktiga.
Nästa dag hade våra nyfunna franska vänner beslutat sig för en längre vandring på 6-7 timmar. Vi beslöt att hänga med även på denna. På morgonen letade vi upp en aluguer som tog oss till dagens startpunkt. Det tog hela 1 timme att resa dit på ibland mycket eländig väg. Vi blev avsläppta vid startpunkten och hade nu ca. 4 timmars vandring/klättring upp in i en fantastisk dal. Precis som att befinna sig i en frodig regnskog.
Efter 1 timmes vandring träffade vi Luis. Han hade
jobbat på Stena Line och pratade utmärkt engelska. Nu hade han flyttat tillbaka
till Cap Verde och han kom just vandrandes från en av de lokala grogg-fabrikerna
där han hämtat en dunk med grundmaterial för att göra punsch.
Naturligtvis bjöds det på smakprov. Jag tror det syns
hur det smakar.
Mannen med åsnan visade sedan vägen till "fabriken"
Groggfabriken var ett nästan osannolikt ställe mitt ute i bushen. Under de mest primitiva förhållande tillverkades spriten i den den hemmabyggda destillationsapparaten. Totalt var det nog en 7-8 personer som var sysselsatta med detta arbete. Först tuggades sockerrören sönder i vad som så ut som en sorts flistugg och sedan fick detta jäsa och bli mäsk.
Här destilleras det för fullt
Här
står det en tunna mäsk
Den här mannen reglerade värmen med att elda olika
mycket under "pannan"
Man bor i enkla hus utan bekvämligheter
Alla transporter sker med åsnor
Efter en mycket lång dag i tyvärr ganska dåligt väder kom vi fram till slutpunkten på vår vandring. Totalt tog det 7 timmar och vi var ganska möra efteråt. Det hade varit tung stigning de första 4 timmarna.
Toppen är nådd och vi är på väg ned i nästa dal
Välförtjänt förfriskning vid målet.
På Julafton hissade vi segel för att segla 45 sjömil till Mindelo, Sao Vicente. Vi hade ursprungligen tänkt komma dit tidigare, men vi trivdes så bra på Sao Nicolau så vi blev kvar nästan 1 vecka. Vi hade bra vind och seglingen gick fort i fin halvvind. Det blåste såpass friskt att vi hade två rev intagna i både storsegel och genua. Strax efter starten från Tarrafal la vi ut vår fiskelina för att se om vi hade någon lycka. Draget hade vi tillverkat själva av en bit plastslang, stålwire och en sönderklippt påse som innehållit salt lakrits. Ungefär en timme före ankomst till Mindelo fick vi napp. En mycket fin guldmakrill på ca 4 kg hade fastnat på kroken. Det är en mycket smaklig fisk så vi var mer än nöjda med vår julklapp.
Draget till vänster var det vi använde.
Fångsten.
Fisken smakar delikat och har gett oss flera middagar.
Nu ligger vi för ankare utanför Mindelo och har det bra. Julfirandet var ganska måttligt här och redan efter en dag var allt tillbaka till det normala igen. Någon gång kring årsskiftet seglar vi ner till de södra öarna i Cap Verde gruppen.
Gott Nytt År
Håkan och Anna-Karin