Logg 9, 2008-11-30
Det har gått ett tag sedan senaste loggen i början av oktober men vi haft fullt upp hela tiden och det har inte blivit tid över till skrivande.
Efter vår fantastiska tid på Madeira beslutade vi
oss för att segla till Graciosa. Den ö bland Kanarieöarna som ligger längst ut
åt nordost. Där finns det en fin ankringsvik där man kan ligga på svaj. Efter
mer än 4 veckor i marina på Porto Santo och Madeira ville vi gärna ligga ett tag
på svaj med möjlighet att simma och bada direkt från båten. När vi kastade loss
var det tre båtar som gick samtidigt. Flying Penguin med Britt-Marie och
Hjalmar, Cayenne med Sabine och Hannes och förstås Unicorn. Det dröjde inte
länge innan vi fick ett anrop på över radion från Red Herring. Det visade sig
att också att våra vänner Karen och Graham var på väg mot Graciosa.
Från Madeira till Graciosa är det 270 sjömil och vi hade beräknat att det skulle
ta ca. två dygn. Till att börja med hade vi fantastisk segling med halvvind,
ingen sjö och en fart på 6 knop. Sjön blev senare lite bråkig och det skumpade
och rullade en hel del. Seglingen gick bra och andra natten var vi tvungna
att bromsa för att inte komma fram till ankringsplatsen i mörker. Det är lite
ovanligt för oss att kunna göra dygnsdistanser på 140-150 sjömil under segel. I
Medelhavets skiftande vindar var sådant inte att tänka på.
När det första gryningsljuset kom var vi precis framme och kunde glida in mot
Playa Francesa och droppa ankaret på 5 m djup i ett kristallklart vatten. Våra
vänner hade redan kommit fram och ankrat i mörker och låg ganska långt ut, de
flyttade sig nu längre in mot stranden där det var lite lugnare. I viken låg
redan tyska Baju med Heike och Stefan. Vi känner dem från vår vinter i Marmaris
och vi viste att de skulle ligga där. De hade dagen innan kommit från Marocko.
Unicorn på väg mot Graciosa Vår ankarvik på Graciosa
Det var en trevlig tid på Graciosa och gamla och nya vänner dök upp hela tiden. Ett par dagar efter vår ankomst dök Como No med Annie och Will, Sunchaser med Brenda och Ray och Kuhela med Mary and Phil upp. Och så var nästan hela det gamla gänget från Marmaris, som vi umgåtts mycket med under vintern, samlat. Givetvis ställde vi omedelbart till med BBQ på stranden och hade en mycket trevlig dag/kväll tillsammans.
Bilder från BBQn på Playa Fancesa.
Dagen efter gjorde de som orkade en vandring på Graciosa. Vi var bland dem som kl.10 morgonen därpå tog jollen in till stranden för uppställning. Sedan gjorde vi en toppbestigning. Toppen är inte mer än några 100 m hög så det var kanske inte den största bedrift vi gjort, men det var i alla fall skönt att sträcka på benen.
Här står det sportiga gänget på toppen.
Vi trivdes så bra på Graciosa så vi blev kvar i
viken i 10 dagar. Som tur var fanns det en liten by en halvtimmes promenad bort
och där kunde vi fylla på med lite färska grönsaker, kött och fisk.
Vi seglade från Playa Francesa ner till södra spetsen på Lanzarote. Där ligger
ett ställe som heter Playa Blanca och där finns en ganska nybyggd marina
Rubicon. Vi började med att ankra utanför men rullade alldeles förskräckligt så
efter bara en natt på svaj utanför Playa Blanca gick vi in och la oss i den
flotta Marina Rubicon. Vädret hade blivit ganska kallt och ostadigt och det kom
varje dag kraftiga regnskurar som också hade med sig ganska friska vindbyar. En
natt vaknade vi av det ylade i riggen och när vi kollade vindmätaren visade 20
m/s. Då kändes tryggt att ligga säkert förtöjd inne i marinan. Vi pratade med
personalen och de bekräftade att södra änden på Lanzarote är ett riktigt
blåshål. Den nordliga vinden kommer ner längs båda sidor på ön och möts vid
södra spetsen och accelererar då upp och blir mycket frisk.
Från Lanzarote planerade vi att segla direkt till Puerto Rico på Gran Canaria.
Vi blev dock liggande kvar 1 vecka i Rubicon på grund av stora vågor. De
genererades av friska vindar utan för Portugals kust och resultatet blev 4-5 m
vågor runt Kanarieöarna.
Vi kunde aldrig använda den fina poolen i Rubicon, det var för kallt och blåsigt.
När sjön lagts sig till vågor mellan 2-3 m gav vi
oss iväg. Det var inte så långt till Puerto Rico, 130 sjömil, och det tog oss
ganska precis ett dygn att segla dit. På natten lystes himlen upp av alla ljus
inne från Las Palmas trots att vi låg 30 Nm utanför kusten. I Puerto Rico hade
våra vänner Britt-Marie och Hjalmar hjälpt oss att fixa en plats till Unicorn.
Det kan vara ganska svårt att få plats i hamnarna på Kanarieöarna under hösten
som är högsäsong här nere. Speciellt svårt är det innan alla 250 ARC-båtarna
gett sig iväg från Las Palmas (Atlantic Rally for Cruisers) De startar i slutet
av november från Las Palmas för att segla över till St. Lucia i Västindien.
Anna-Karin hade av Britt-Marie och Hjalmar fått ett uppdrag. Det var att måla en
tavla till deras nya båt Flying Penguin. Det enda kriteriet var att tavlan
skulle vara på temat pingviner. Annars var det fria händer som gällde.
Anna-Karins hade våndats och funderat mycket på hur verket skulle utföras och
hon hade gjort fler utkast som hamnat i papperskorgen. Ett förslag, som
resulterade i en målning, var inspirerat av Cody Maverick. Pingvinen som surfar
i filmen "Surfs UP".
Målarverkstad ombord på Unicorn
Men till slut fastnade hon för en helt annan väg. Med inspiration av César Manrique (1919-1992) en mycket känd konstnär/arkitekt som ritat och designat många byggnader på Kanarieöarna så gjorde Anna-Karin sin egen tolkning av flygande pingviner.
Överlämnande av det färdiga verket Här hänger tavlan på skottet i Flying Penguin
Även detta konstverk finns ombord på Flying Penguin och pryder akterhytten.
Under vår tid i Puerto Rico har vi också börjat förbereda oss för de längre etapper vi har framför oss. Vi började med att göra en inventering av Unicorn konservförråd. Det visade sig när vi började räkna att det redan fanns 210 konservburkar ombord. Här kan man prata om ekorrar. Vi brukar då och då när vi hittar konserver som ser goda ut och är prisvärda köpa med oss några stycken. Sedan äter vi dem nästan aldrig eftersom tillgången på fina färska råvaror varit så god. Det fanns konserver undanstoppade på många olika platser ombord, mångas existens hade vi totalt glömt bort. Nu finns allt bokfört och vi vet precis vad som finns av varje sort. Vi har också besökt både Carrefour och Al Campo för att komplettera med det som saknades. Vi är så gott som färdigbunkrade på allt som inte är ren färskmat. Nära 300 konservburkar finns nu ombord. Vi hoppas och tror att det skall räcka ett bra tag. Vid inventeringen upptäckte vi också en antal burkar med utgånget datum. Ibland med flera år. Ingen av dessa burkar visade sig ha dåligt innehåll. För säkerhets skull har vi ätit upp dem medan vi ligger i marinan. Man vill ju inte gärna bli magsjuk mitt ute på Atlanten.
Vi har också hunnit med lite sightseeing. Vi hade
under fyra dagar tillgång till bil utan kostnad. Nästan för bra för att vara
sant med så är det. En dag när vi, tillsammans med Britt-Marie och Hjalmar, var
på väg för att hyra en bil blev vi uppraggade av en dam som ville få med oss på
en visning av Time Share lägenheter. Det är ju en ganska känd företeelse här
nere och försäljarna är mycket drivna och ibland nästan lite aggressiva. Varför
berättar vi då detta. Jo, om man följer med på en visning så för man en gåva som
tack för visat intresse. Man förbinder sig bara spendera minst 90 min på en
rundvisning. I listan på gåvor som förevisades oss fanns bilhyra med. Eftersom
vi var två par förhandlade vi oss raskt till 4 dagars fri hyrbil. Vi såg till
att få det nedskrivet så det inte skulle bli någon diskussion senare. Vi blev
satt i taxi och forslade till Anfi Del Mar. Ett, måste vi säga, mycket flott och
imponerade ställe. Där blev det rundvisning och vi blev försedda med både
drinkar och lunch. Till slut hade vi sett allt och det blev tid att skriva
kontrakt. Nu blev det lite problem. Eftersom både Hjalmar och jag är vana vid
affärsförhandlingar och uppgörelser hade vi inga större problem att vänligt men
bestämt avböja de erbjudanden vi fick. Chef efter chef kallades in och jag
måste erkänna att om man inte är van skulle situationen lätt kunnas upplevas som
nästan lite hotfull och aggressiv. Det är inte konstigt att många människor går
där ifrån med kontrakt på fickan. Bara medan vi satt vid bordet gick 3-4
champagnekorkar i luften, ett tecken på att någon skrivit på. Hur som helst blev
det ingen lägenhet för oss och vi fick taxi tillbaka till Puerto Rico.
Dagen efter var vi ganska spända på hur det skulle gå med vår bil. Men vi hade
sett till att få vår gåva satt på pränt så allt gick bra och vi fick liten
Citroën som vi disponerade utan kostnad under 4 dagar. Inte illa för en
spenderad eftermiddag. Med vår bil körde vi runt ön och tittade. Bland annat
hälsade vi på JRSK båten SeaQwest med Helene och Bosse som just nu ligger i
Puerto Mogan. En dag träffande vi en annan JRSK båt Elena med Anna-Lena och Mats
också de från Göteborg.
Häromdagen hade vi också trevlig kväll tillsammans med Christel och Harald från
Aurora. Också detta en JRSK båt, men från Helsingborg.
En nyhet på sidan är att det går att se vår dagliga position på följande länk. Lägg gärna upp denna länk som ett bokmärke:
Håkan & Anna-Karin