Logg 1 2009-02-04
Över Atlanten
Vi stannade kvar i Mindelo över nyår eftersom det
var ganska blåsigt och ostadigt. Framför allt så gick det hög sjö och det
påverkar oss nästan mer än stark vind. Höga vågor gör med detsamma att allting
blir mycket jobbigare ombord. Matlagning, disk och de vanliga sysslorna blir med
ens ett helt företag att genomföra.
Vi kände också av den höga sjön på vår ankarplats i den annars välskyddade
viken utanför Mindelo. Ibland kunde vi komma i ganska häftig rullning.
Det gick inte någon nöd på oss. Vi umgicks flitigt med vänner från Belgien och Frankrike och hade det mycket trevligt tillsammans. Flera gånger besökte vi musikcaféer och barer för att lyssna på den typiska Cap Verde musiken som kallas Morna. Musikerna var ofta mycket skickliga och det blev minnesvärda kvällar.
Nyår firades betydligt mer än Jul och det var stort party i hela Mindelo. För de som orkade så pågick det ända fram till klockan 8 på nyårsdagens morgon. Så länge orkade vi inte hålla ut. Vi har inga bilder från firandet eftersom vi valt att inte ha kameran med oss inne i stan på kvällen.
Under vår tid på Cap Verde åt vi mycket fisk. Vattnen runt öarna är mycket fiskrika och många livnär sig på fiske. Det var också billigt att köpa färsk fisk. De allra finaste bitarna av tonfiskfilé kund köpas för 25 kronor/kg. Därför riktigt frossade vi i fin fisk var och varannan dag.
Vi köpte vår fisk på den lokala fiskmarknaden i
Mindelo.
Så här fina bitar kunde vi köpa mycket billigt.
När vi var inne stan parkerade vi vår jolle i den ganska nya marinan. De hade
anlagt en jolleparkering och för 15 kronor /dag kunde vi säkert lämna vår jolle
vi denna brygga. Kontrollen var ganska dålig och vi betalade nog bara för
hälften av dagarna. Vi passade också på att ta Unicorn in till marinan för att
fylla på vatten i tankarna och dessutom ge båten en välbehövlig sötvattentvätt.
Vi bunkrade också fullt för att ha tillräckligt med förråd på vår Atlantsegling.
De mesta av konserver hade vi redan köpt på Kanarieöarna så det var mest
komplettering av dricka och dricksvatten på reserv som inhandlades. Det tar sin
tid i Mindelo. Vill man köpa t.ex. Coca-Cola får man leta upp en affär som
säljer det, ibland inte det enklaste. Skall man också ha öl så finns det
garanterat inte i affären där man sålde Coca-Cola. Vi letade i halva stan efter
ägg eftersom det var slutsålt nästan överallt inför de stora helgerna. Till slut
hade vi alla fall fått ihop det mesta av det vi trodde oss behöva.
Vädret började nu också se bättre ut och vi beslutade oss för att för att checka
ut från Cap Verde. Eventuellt tänkte vi besöka Brava, en av de södra öarna, men
då tänkte vi göra det illegalt. Det går nämligen inte checka ut där. Den enda av
de södra öarna där denna möjlighet finns är Santiago och dit hade vi inte tänkt
att segla. Fredagen den 2/1 gick vi därför till Port Police kontoret för att få
de nödvändiga stämplarna i våra papper. Det var öppet men chefen hade tyvärr
tagit ledigt så trots att all personal fanns på plats så kunde inget arbete
utföras. Hur skulle det se ut om någon gjorde något på eget på bevåg, som att
arbeta, om chefen inte fanns där. Chefen skulle inte vara tillbaka förrän på
måndag så det fanns inget annat att göra än att vänta. Kanske var det bra
eftersom man inte bör starta en längre segling en fredag, det betyder ju av
gammal hävd otur.
Måndag morgon stod vi därför utanför kontoret på nytt och då gick det bättre.
Sedan vidare till passpolisen för att få våra utresestämplar i passen.
Vi lämnade Mindelo vid lunchtid och alla andra båtar tutade för att önska oss lycka till. Nu gjorde vi en mjukstart och seglade bara 8 sjömil ner till en vik på södra delen av Sao Vicente där vi ankrade och lagade middag på riktigt fina tonfiskbitar. Inte förrän sent på eftermiddagen hissade vi segel för att sätta kurs mot Brava 130 sjömil söder ut. Till vår förskräckelse ser vi att den bygel som håller storskotet har gått av. Vilken tur att vinden i början bara är svag och inget hände. Vi ordnar snabbt en provisorisk skotpunkt och beslutar att vänta med reparation till vi kommer fram till Brava nästa dag. Vi har fin vind hela natten och anländer vi lunchtid till en vik på Bravas NV-sida. Den ger inte alls så bra skydd som vi hoppats på utan dyningen svänger runt berget och kommer nästa rakt in i viken. Det kommer också hårda vindbyar nedrasande för de höga bergssidorna. Till råga på allt är det ganska djupt och vi måste ankra nära land för att överhuvudtaget kunna få något fäste. Men vi vill i alla fall stanna och reparera vår storskotsvagn. Vi kunde inte reparera den gamla vagnen eftersom vi inte hade någon passande bygel i reserv. Däremot hade vi som tur var en en komplett ny vagn liggande. Den hade vi hittat i fyndlådan hos Najad på Öppet Varv härom året. Vi köpte den för att egentligen ha rullbanden på reserv. De hade vi tidigare behövt byta på den gamla vagnen. Som tur är passar den kompletta vagnen på vår skenprofil. Det är ett besvärligt jobb att byta. I ändan på skenan sitter en genomgående bult som extra stopp, dessutom en plastbit som skyddar mot de vassa ändarna på skenan. Denna skyddsbit och bulten måste bort. Skyddsbiten är skruvad med en rostfri skruv ner i aluminiumskenan. Naturligtvis helt omöjligt att få bort skruven. Det slutar med att jag drar av skruven. Med milt våld kan plastbiten tas av och skruven filas ned så det blir frigång för vagnen. Sedan skall bulten ur. För att komma åt muttern på undersidan måste naturligtvis halva inredningen i akterkabinen monteras ned. Det tar åtskilliga timmar innan vi fått allt på plats igen. Att Unicorn rullar svårt i dyningen gör det inte heller lättare.
Den trasiga bygeln
Så
här ser det ut efter fullbordad reparation
Tyvärr vågar vi inte stanna över natten i denna vik, det känns allt för osäkert. Det känns extra jobbigt att ge sig ut eftersom jag ,Håkan, dragit på mig en rejäl förkylning. Vi skyller den på alla kindpussand fransmän vi umgåtts med senaste tiden. Denna förkylning för jag dras med den första veckan på Atlanten sedan är det Anna-Karins tur att drabbas av samma sak.
När vi lämnat viken på Brava strax före mörkrets
inbrott blåser det friskt 12-14 m/s. Det varar inte länge för vinden dör ut helt
och hållet. Vi har hamnat i vindlä bakom Brava och Fogo. Vi visste att detta
antagligen skulle inträffa då våra vänner Britt-Marie och Hjalmar på Flying
Penguin haft samma fenomen då det seglade här för två veckor sedan. Vi blir
tvungna att starta motorn och köra 20 sjömil till vinden börjar blåsa igen. Vi
ligger nu i nordostpassaden och slörar i god fart ner mot ekvatorn. Vi håller
rakt sydlig kurs och planerar att korsa ekvatorn mellan 24-25 grader västlig
longitud. Vi får ungefär varannan dag mail via SSB-radion med information om
aktiviteten i ITCZ (inter tropical convergence zone) populärt kallad Doldrums.
Det är de stiltjebälten som befinner sig kring ekvatorn och är en gräns mellan
nordostpassaden på norra halvklotet och sydostpassaden som blåser på södra
halvan. Informationen kommer från Leon som sitter på Malta vid sin dator och kan
följa vad som händer via sattelitbilder och andra tillgängliga data på internet.
Många OSK-medlemmar känner säkert till Leon med familj genom alla de artiklar de
skrivit i Oceanseglaren. Det visade sig vara mycket värdefullt med denna
information och vi fick en mycket behaglig resa genom ITCZ.
Tack så mycket Leon!
Vi slörade i en jämn och fin passad på 7-10m/s under en veckas tid till vi kom ner
till 4 grader N. Då tog vinden slut och vi fick starta motorn. För varje dag som
gått hade det blivit varmare och varmare och dagstemperaturen låg nu på 30 C.
Motorn gick sedan mer eller mindre kontinuerligt under 2,5 dygn. Under tiden
fick vi några squalls över oss men de var mycket snälla. Måttligt med regn och
ingen vind. Vi vet att vi gick igenom på rätt ställe. En holländsk båt vi hade
kontakt med låg betydligt längre väster ut och hade aggressiva squalls
innehållande mycket vind och regn.
Varje dag har vi också radio kontakt med Marc och Cathrine på Jason. En fransk
båt som lämnade Cap Verde en dag efter oss.
Den 9:de dagen räknat från Mindelo passerar vi ekvatorn 21.10 på kvällen longituden är 25º 50 väst, alltså något längre väster ut än den ursprungliga planen. Vi öppnar en flaska skumpa som vi sparat för detta tillfälle och firar. Det är helt vindstilla och nästa spegelblankt hav. Vi stänger av motorn och ligger och driver. Radarn sätter vi på alarm och sedan tänder vi strobe-flashen i masttoppen. Nu unnar vi oss båda några timmars god sömn i det lugna vädret. Efter några timmar ligger vi 1 sjömil norr om ekvatorn igen. Vi har tidigare sett valar simma några hundra meter bort från oss. Och nu med motorn avstängd hör vi plötsligt en val som blåser alldeles nära inpå oss. Den kan inte vara många meter bort. Det kolmörkt och vi kan inte se något. Vi önskar inte någon närmare kontakt med valen i mörkret och startar därför motorn igen och kör bort ifrån ljudet. Nu blir det en andra passage över ekvatorn, men utan firande denna gång.
Vi passerar ekvatorn
Först när vi når 1º syd kommer vi på allvar in i sydostpassaden och kan börja segla på allvar igen. De 1000 sjömil vi har kvar till Salvador går sedan som på räls. Vi har aldrig haft bättre segling. 6-10 m/s halvvind/slör och ingen sjö. Varje dag kunde vi utan problem äta middag vid dukat bord i sittbrunnen. På dagarna läser vi eller lyssnar på talböcker. En del tid går också åt till radioarbete. Vi har kontakt med några andra båtar på väg över och vi skickar och tar emot e-mail och väder varje dag. SSB-radion är en verklig vän på en sådan här segling. Annars händer inte så mycket och det är vi mycket nöjda med!!
Middag på Atlanten
Vi ser totalt 6 fartyg på vår väg över, så ensamma är vi inte även om det ibland
är ganska öde. Tyvärr är fiskelyckan dålig och vi fångar inte en enda fisk.
Kanske gillar dom inte att vi också har propellern till släpgeneratorn hängande
efter båten. Den + solpaneler ger oss all ström vi behöver och vi behöver inte
starta motorn en enda gång på grund av batteriladdning. Då har vi ändå elektrisk
autopilot som styr hela tiden. Kylen jobbar också på ganska bra i det varma
klimatet. Dator, radio, instrument och en del annat skall också försörjas med
elkraft.
När vi har 3 dygn kvar till Salvador ser vi plötsligt en massa ljus mitt i natten. Radarn bekräftar också flera ekon. Vi tror att det är någon sorts fiskeflotta som är ute. Det visar sig snart vara fel när vi blir uppropade på VHF-radion av "Brazilian warship". Det är Brasilianska marinen som är ute på övning. De undrar snällt om vi kan tänka oss att ändra kurs för att inte hamna mitt bland alla båtar som vi tror är 10-14 st. Vi går med på detta och styr rakt söder ut under en halv timmas tid. Sedan tackar de oss för hjälpen och meddelar att vi kan återgå till normal kurs. De var ytterst artiga korrekta och talade utmärkt engelska. När det ljusnar på morgonen ser vi den sista båten försvinna vid horisonten.
Efter 17 dagar till havs och 2100 tillryggalagda
sjömil angör vi så Salvador. Loggen visar 2095 så den motström vi hade i början
togs ut av medström på slutet. Men det blev inga gratis sjömil med strömmens
hjälp. Allt har gått mycket bra och förutom storskotsproblemet vid starten har
inget gått sönder eller havererat. Det har gått åt totalt 150L diesel vilket vi
inte tycker är så farligt med tanke på att vi gått för motor genom Doldrums.
Vi tycker att det gått mycket bra och seglingen har inte varit speciellt jobbig
utan i stället njutningsfull och behaglig. Men det känns i alla fall mycket bra
att vara framme. Enda smolket i glädjebägaren har varit att vi båda haft varsinn
ordentlig förkylning under resan över, Anna-Karin hostar fortfarande en hel del.
Vi måste nämna att när vi lämnade Cap Verde hade 300 konservburkar ombord. Det
mesta inköpt i stora supermarkets på Gran Canaria. Allt från corned beef till
oliver. På överseglingen lyckades vi bara göra åt med 15 st. Vi åt färsk mat som
fanns i kylen och annat färskt som höll sig utan kyla. Vi har alltså ett rejält
förråd med konserver kvar.
På väg in mot Salvador
Välkomstparty hos Flying Penguin
På bryggan i Marina Bahia står Flying Penguins besättning och vinkar oss
välkomna. Vi har inte setts på några veckor så det är roligt att ses igen. På
samma brygga ligger dessutom JRSK-båten Blue Dame som vi tidigare träffat på Cap
Verde. Direkt organiseras det ett välkomstparty.
Vi försöker inte ens starta med inklarering eftersom tiden går fort och vi inser
att det är lönlöst att börja med detta en fredag eftermiddag. Vi beslutar raskt
att vänta till måndag. Hur detta gick berättar vi nästa gång.
Hälsningar
Håkan & Anna-Karin