Räkförsäljare + vårt inköpLogg 6, 2009-03-21
Dagen efter vårt misslyckade vandringsförsök
kommer ett par killar paddland i sin kanot. De frågar om vi vill köpa räkor som de
just har fångat. De är naturligtvis okokta och ser då ganska grå och trista ut.
Vi slår i alla fall till och köper en en stor påse med ungefär 2 kg räkor.
Vi betalar ungefär 40:-
Räkförsäljare + vårt inköp
Vi tar fram vår stora kastrull fyller den med vatten och tar ganska mycket salt. Sedan kokar vi räkorna i ca. 5 minuter.
Räkkokning
Efter att de svalnat en stund skalar Anna-Karin allihopa för hon har tänkt göra moqueca på räkor till middag.
Så här ser den färdiga moquecan ut. Den blev mycket
god och räckte till två middagar.
Nästa morgon när vi sitter och äter frukost får vi
ett anrop på VHF-radion. Det är våra vänner Monica och Jan på Blue Dame som
kallar. De har sett oss på avstånd och är nu på väg åt vårt håll. De ankrar upp
vid sidan av oss och vi tar jollen över för en pratstund. De har seglat över
natten direkt från Salvador ner till Camamu området. De har låtit tillverka en
rostfri båge som numer bär upp deras solpaneler, en del antenner men framför
allt så är ett par dävertar integrerade så de lätt kan hissa upp jollen.
Vi bestämmer oss för att ha en grillväll tillsammans.
Vi försöker på nytt hitta den stig som skall ta oss över till Atlantkusten.
Denna gång stupar det på att det är lågvatten och vi kommer inte fram dit där vi
tror att stigen startar. Det är helt omöjligt att lägga jollen någon annanstans
för omgivningen är ogenomtränglig Mangroveskog som inte låter sig forceras med
mindre än att man hugger sig fram. Vi träffar en man som är ute och lägger nät
från sin träkanot men kommunikationen går inte bra. Hur vi än försöker fråga
efter stigen så misstänker vi att han inte förstår vad vi vill. Han pratar
dialekt som för oss är helt oförståelig. Alltså blir också detta försök
misslyckat.
Mangroven är ogenomtränglig
Efter en mycket trevlig kväll tillsammans med Jan
och Monica fortsätter de mot Marau och vattenfallen som vi redan sett. Vi lyfter
upp vårt ankare och bestämmer oss för att gå längre norr ut mot en ankarplats
som holländska kompisar har rekommenderat. Det är bara 5 sjömil dit och vi går
för motor i den nästan obefintliga vinden.
När vi ankrat så hör Anna-Karin att färskvattenpumpen går. Det skall den absolut
inte göra. Vi stänger av den och börjar undersöka. Det visar sig vara samma
problem som härom veckan, en slang har spruckit. Då upptäckte vi det i tid och
han åtgärda, men denna gång har pumpen hunnit gå ett tag. Eftersom vi är nere på
sista tanken med färskvatten så har vi blivit av med allt vårt resterande vatten
som tömts ned i kölsvinet. Där har det tagits om hand av den automatiska
länspumpen som pumpat ut vårt färskvatten i havet. Det var ungefär vatten för
1,5 veckas normalförbrukning som gick till spillo.
Vi är inte utan dricksvatten eftersom vi har 80 L flaskvatten som reserv.
Däremot saknar vi vatten till duschning, disk och annat där det går åt vatten.
Vi kan skölja vår disk i saltvatten eftersom vi har en saltvattenpump och
kran i ena diskhon. Men vi försöker undvika för mycket saltvatten på våra
köksutensilier eftersom de rostar så förfärligt av det.
Stämningen ombord har med ens sjunkit till nollpunkten. När vi sedan lyckas
tappa avlastaren till ankarkättingen över bord sjunker stämningen till långt
under densamma. Jag kan inte dyka i och fiska upp den för den ligger på för
djupt vatten och sikten är inte bra, maximalt 1 m.
Det är bara att inse att vår varmvattenslang har
gjort sitt och måste bytas. Halva systemet är original från det att båten
byggdes så den slangen har med åren blivit hård och spröd. Av erfarenhet vet vi
att det är svårt att hitta rätt sort och kvalitet. Vi bytte nämligen ut ungefär
hälften av varmvattenslangen i systemet för 1 år sedan.
När vi låg i Marmaris, där det ändå finns ett tusental båtar, letade jag i flera
veckor utan att hitta rätt kvalitet. Jag provade också flera sorters slang som
utlovades ha rätt specifikation. Den fick snabbt tas bort från systemet, den
höll ej måttet. Under tryck och med varmt vatten såg slangen ut som en ballong
och sprack snart. Vi fick då ner riktig slang från Sverige med ett besök som kom
och hälsade på. Tyvärr bytte vi bara hälften av slangen i systemet vilket vi
ångrar nu.
Men det finns räddning i nöden. Våra vänner
Britt-Marie och Hjalmar är på besök i Sverige och Hjalmar har köpt 10 m slang av
rätt sort. Den de tar med sig ner till Salvador när de kommer tillbaka om en
vecka. Då kan vi byta ut resten som inte blev gjort i Marmaris.
Trots underbar ankarplats är stämningen ombord i
botten.
Vi stannar i alla fall en extra dag på den fina
ankarplatsen. Vi vill spara disk och äter på kvällen en fiskmoqueca på en liten
lokal restaurang. Ägaren är mycket orolig för det finns ingen belysning där
borden står under ett träd. Det tropiska mörkret kommer fort vid 6-tiden och
sedan är det riktigt kolsvart. Det gör inget för vi hämtar vår egen fotogenlampa
som lyser upp vår måltid.
Fiskmoquecan har otroligt god smak men fiskbitarna innehåller mycket ben så man
får äta försiktigt. Men vi skall inte klaga. Det är nästan löjligt billigt. Man
kan inte ens köpa alla råvaror som ingår för det som vi betalar för hela
måltiden.
Fiskmoqueca på restaurang Vento em Popa
Dagen därpå går vi för motor 45 sjömil norr ut
till Morre de St Paulo. Det blåser en svag motvind som omöjliggör segling. Efter
halva sträckan möter vi Aurora med Christel och Harald. De är på väg till Camamu.
Vi talar en stund med dem via VHF-radion.
Det blir ett kort stopp för övernattning och tidigt nästa morgon kan vi hissa
segel och segla till Itaparica. Där kan vi äntligen fylla nytt gott vatten i
våra tankar. Den trasiga slangen är kapad och vi har gjort en provisorisk
reparation i väntan på slangleverans från Sverige. Vilken lycka att återigen ha
friskt och gott vatten i tankarna. Vi passar också på att åka till
supermarknaden Bom Preco. Där gör vi storhandling och fyller upp förråden, det
var tre veckor sedan vi sist var i en ordentlig affär som har allt. Det blir ett
rejält lass med varor som bärs ombord på Unicorn.
Hälsningar
Håkan & Anna-Karin