Logg 7, 2009-03-26

När vi ligger vid bryggan inne i marinan på Itaparica och har tankat vatten hörs en röst som på svenska säger godmorgon. Vi vänder oss om och där står Kent. Han frågar om vi har några böcker som vi har läst och kan tänka oss att byta. Det har vi, svarar vi, men vi måste gå igenom biblioteket för att se vilka vi båda läst. Det passar bra, säger Kent, då går jag hem och hämtar de böcker jag vill byta.

På detta sätt träffar vi Kent och lär känna honom. Han kom seglande till Itaparica för tre år sedan med sin L32 Orca. Han lämnade Sverige för ganska många år sedan men har blivit fast kortare eller längre perioder på olika platser. Bland annat stannade han tre år i Las Palmas på Kanarieöarna innan han fortsatte över Atlanten till Brasilien. När han kom hit hade motorn skurit och det gjorde att han blev kvar i 6 månader för att byta till en helt ny. Tanken var att sedan fortsätta söder ut. Men så träffade han en kvinna som gjorde att resan inte blev av. De bosatte sig i ett hus som Kent köpte i Itaparica.

  Kent med sin följeslagare Panthera.

Kent startade  också en bar och restaurang tillsammans med sin kärlek. Den drev de tillsammans under en tid. Tyvärr blev det sen en del krångel med Kents uppehållstillstånd och han var tvungen att resa tillbaka till Sverige i väntan på att det skulle lösa sig. Hans turistvisum löpte ut och han var nöd och tvungen att lämna landet. Under tiden passade hans flickvän och en skojaradvokat på att länsa rörelsen på de mesta av tillgångarna.
Kent är emellertid en entreprenör och en kille som inte ger sig. Nu är han tillbaka och har startat en ny bar med en liten restaurang. Den ligger i ett område dit inte många turister hittar. Den riktar sig mot den lokala befolkningen. Det gör att priserna är därefter.
Maten lagas av Tello som lagar underbart god brasiliansk husmanskost.
 

Utanför baren med de anställda. Tello som lagar mat, Kent, Val som sköter kassa + serverar och Carol som hjälper till med lite av varje.

Tello och Val i köket

Denna måltid åt vi som dagens rätt. Den bestod av stekta kött, ris, feojada, sallad och en mycket god het sås. Vi sköljde ner det hela med några öl och för oss två kostade det inte mer än 40:- sek.

Vi kan verkligen varmt rekommendera en ett besök på "Point Do Acarajé Da Telò" som stället heter.

Den heta såsen vi åt var så god att vi bad Tello skriva ner receptet och Anna-Karin har med framgång blandat till en laddning av Tellos heta sås.

Receptet på Malaquetas sås är som följer:
1/2 finhackad lök
1 pressad lime
2 msk olivolja
lite salt  
4 piementos finhackade (små pepparfrukter som är oerhört starka)
Blanda allt och njut.   

Anna-Karin lagar Malaqutasås

Kent har inte endast baren och restaurangen som sysselsättning. I och med hans stora problem med uppehållstillstånd och byråkrati, har Kent också startat ytterligare ett  företag. Där hjälper han ,tillsammans med ytterliggare en delägare som är advokat, andra som behöver hjälp med liknande problem.
Kent hjälper också mer än gärna andra seglare som kommer med vad det än kan vara för spörsmål. Han talar för övrigt utmärkt portugisiska vilket kan vara en stor tillgång.
Han nås på tel. 87287286

Efter några trevliga dagar i Itaparica går vi för motor in till Salvador för att ta emot Britt-Marie och Hjalmar som just kommit tillbaka till Flying-Penguin efter sitt besök i Sverige. De har med sig slang till vårt varmvattensystem. Det är trevligt att träffa dem igen och vi får vår efterlängtade slang plus en del ytterliggare reservdelar som de varit snälla nog att ta med sig till oss.

Salvador är bullrigt, dammigt och varmt. Efter två nätter seglar vi därför tillbaka till Itaparica igen. Först hinner vi göra ett snabbt besök på museet för modern konst. Där finns konstig konst att titta på. Det mest intressanta är den gamla K-märkta byggnaden som en del av museet ligger inhyst i.

 
Modern konst, inte riktigt min smak men Anna-Karin tyckte det var intressant.

Vinden är ganska svag och det hinner bli helt mörkt innan vi kommer fram. Vi brukar inte vilja ankra i mörker men vi har nu varit så många gånger där att vi tycker det kan gå bra ändå. Vi kör rakt igenom fältet av ankrade båtar och finner att vi kan lägga ankaret på exakt samma plats som förra gången. Där ligger vi mellan ett par permanetliggare och vet att vi har bra svingmån till båtarna runt ikring oss. Hade vi inte sedan tidigare känt till att det går bra att ankra på den platsen hade vi fått lägga oss ytterst och längst bort. Nu har vi vår fina plats igen.

Nästa dag är det slangbytardag. Det är ett bitvis besvärligt jobb. Speciellt den sträcka där slangen går under motorn till varmvattenberedaren i aktern är svår. I salongen måste vi skruva loss flera durkar och lyfta på dem för att komma åt att dra den ny slangen. Det tar nästan hela dagen att få det färdigt och det är minst sagt ett mycket svettigt jobb. Det känns bra att ha bytt all slang. Den gamla hade hängt med sedan båten byggdes 1991.
Tyvärr blev det inga bilder tagna då detta jobb utfördes därför kan vi inte visa det kaos som uppstår vid sådana här arbeten.

Den slang vi bytte ligger unders och syns knappt. Svårt att komma åt?

Den blå är ny. Fin slang från Trelleborg som tål 95 C.

Hälsningar

Håkan & Anna-Karin

Nästa logg

Till topp