Logg 8, 2009-04-23
Som vi skrev i förra loggen träffade vi
Britt-Marie och Hjalmar på Flying Penguin när de kom tillbaka till Salvador
efter ett Sverigebesök. De hade ju varit vänliga nog att ta med några
reservdelar till oss. De är på väg söder ut medan vi kommer att vända norr ut
från nuvarande position.
Anna-Karin och jag hade länge talat om att eventuellt flyga ner till Rio de
Janeiro för att inte missa denna stad när vi ändå befinner oss i Brasilien. En
kväll när vi sitter tillsammans med Britt-Marie och Hjalmar och dricker ett glas
vin frågar de om vi har lust att följa med som besättning på Flying Penguin och
segla ned till Rio tillsammans med dem. Vi behövde ingen lång betänketid för att
tacka ja till detta erbjudande.
Flying Penguin är en 1 år gammal Najad 440 där absolut inget av bekvämligheter saknas ombord. Vi såg därför fram mot denna segling med stor förväntan. Först gällde det att hitta en bra plats för Unicorn att vila medan vi selade mot Rio. Vi visste att den finns en yachtklubb 15 sjömil norr om Salvador och den ligger i ett mycket skyddat läge. Vi beslöt att segla dit och titta. Det visade sig vara ett mycket bra skydd för alla vindriktningar men det fanns inga lediga bryggplatser. Vad de kunde erbjuda var att ligga vid boj. Det skulle kosta 65:- kronor /dygn att ligga där. Säkerheten ansåg vi vara tillfredställande då marinans personal patrullerar området där bojarna ligger under dygnets mörka timmar. De kör runt i sina motorbåtar med starka lampor och kollar att allt ör OK. Innan vi knöt fast oss i vår boj seglade vi ner till Salvador för att lasta över våra klädbagar och dessutom den mat som funnits i vår kyl. Vi vågade inte låta kylen gå på enbart ström från solpanelerna. I Salvador börjar det närma sig den regnigare perioden på året och det är inte lika många soltimmar på dagarna längre. Därför tömde vi kylen och stängde av den.
Från Salvador till Rio är det nästan 900 sjömil och vi räknade med att vara borta i 3 veckor från Unicorn. Sedan var vi tvungna att vara tillbaka för att både förlänga våra personliga visa hos Polica Federal, men också för att förlänga vår temporära import av Unicorn hos tullmyndigheten. Man kan får bara 90 dagar när man anländer första gången till Brasilien, och det kan sedan förlängas med ytterligare 90 dagar.
Den 1 april kastade vi loss från Salvador med siktet ställt mot Rio de Janeiro. Ja inte direkt förstås, för vi planerade att göra flera stopp på vägen. Första etappen gick till en för oss gammalt känd plats, Morro de St Paulo. Där blev det övernattning innan vi tidigt morgonen därpå styrde mot ytterligare en gammal bekanting, Camamu. Eller rättare sagt det område som ligger i närheten av Camamu. Om detta har vi skrivit mer i Logg 5.
På väg till Camamu åkte reven omgående i sjön och Hjalmar kunde efter några timmar dra upp en liten fin Bonito.
Hjalmar visar stolt upp dagens fångst
Britt-Marie och Anna-Karin lagade sushi på de filéer
som vi skar ut från fisken. Mycket gott!
Anna-Karin njuter av en svensk tidning i en Flying
Penguins hörnfåtöljer.
Baren på Palm Island, Camamu
Går det att få påfyllning?
Från den här killen köpte vi små bägare med efterrätter som hans mamma gjort.
Från Camamu seglade vi över natten 60 sjömil ner till Ilheus. Det var en ganska seg seglig i svag vind. Som tur var gick det nästan ingen sjö. I Ilheus ankrade vi utanför yachtklubben, men den var stängd. Det var synd för den såg ganska fin ut.
Yachtklubben i Ilehus
Vesuvio bar
Naturligtvis passade vi på att besöka Vesuvio bar. Där brukade den kände
brasilianske författaren Jorge Amando brukade hålla till. Han gav under sin
livstid ut 21 böcker som är översatta till mer 50 språk.
Vi stannade inte länge i Ilehus som för övrigt inte hade så mycket att erbjuda. Vi passade i alla fall på att handla eftersom vi nu hade 200 sjömil till Abrolhos och därefter ytterliggare 350 sjömil till Buzios. Under denna sträcka finns ingen möjlighet att handla om man inte väljer att gå in i någon av de få industrihamnar som finns på några ställen längs kusten. Det hade vi inga planer på att göra.
Abrolhosöarna med intilliggande rev anses vara det
bästa dyk och snorklingsområdet i Brasilien. Ögruppen består av 5 öar som ligger
30 sjömil utanför Brasiliens kust.
Under den andra nattens segling hamnade vi i ett ordentligt åskoväder. Det
började vid ungefär 12 tiden på natten och höll i sig fram till 5 på morgonen.
Det regnade häftigt och himlen lystes upp av blixtar så det ibland kändes som
fullt dagsljus. Ovädret förde inte med sig så mycket vind som tur var. Tyvärr
vred vinden till rakt emot i samband med åskan och därför blev det motorgång
nästa hela natten. Tidigt på morgonen siktades Abrohlos och vid 8 tiden ankrade
vi. Det var påskafton och det måste ju naturligtvis firas. Det regniga och
ostadiga vädret höll i sig och därför blev det påskmiddag under kapellet i
sittbrunnen.
Påsklunchen saknade varken iskall snaps eller Kalles kaviar.
Anna-Karin och Hjalmar med snapsen i högsta hugg.
Skepparparet på Flying Penguin, Britt-Marie och Hjalmar.
Under dagen vred vinden så ankringsplatsen blev väldigt rullig och 50 m bakom oss bröt vågorna mot en vass och ogästvänlig klippstrand. Därför var det läge att uppsöka en mer skyddad ankringsvik. På andra sidan av St. Bárbara som den största ön i gruppen heter hittade vi en mer skyddad plats. Först ankrade vi, men en parkvakt kom utpaddlandes till oss erbjöd oss att ligga på en boj som fartyg som kommer med förråd ut till öarna brukar använda. Även om den var några nummer för stor för Flying Penguin så var den åtminstone säker att ligga vid.
Fyren på St. Bárbara
Vi stannade 3 dagar ute vid Abrolhosöarna och ägnade dagarna åt snorkling. Det var mycket att se och ibland kändes det som att simma i ett stort akvarium tillsamman med alla färgglada fiskar. Tyvärr var vädret lite för dåligt för att vi skulle våga oss ut till de rev som skall ha de allra bästa platserna för att se undervattensliv. Det råder lanstigningsförbud på öarna om man inte har inhämtat speciellt tillstånd, och därför kunde vi inte en enda gång sträcka på benen på landbacken. Efter våra 3 dygn här ute skulle vi, om rapporterna stämde, kunna få fin segling ner mot Cabo Frio och Búzios.
Vi återkommer snart med resten av seglingen ner till Rio de Janeiro
Hälsningar
Håkan & Anna-Karin