Logg 12, 2009-06-05
Som vi berättade i förra loggen skulle vi göra ett
återbesök på vår favoritmarknad, den i Maragojipe. Den var lika bra som förra gången
men det var däremot inte vädret. Under de dagar vi låg ankrade uppe i floden
regnade det mycket varje dag. När det regnar så gör det med besked. Det kan ösa
ned stora mängder och det håller på timme efter timme. Lägg till att det är
30-34 grader varmt hela tiden och allt ombord känns fuktigt och vått. Det är
svårt att ha några luckor öppna för ventilation för det regnar in och när man
kan öppna dem så är luften så fuktig att det inte ger någon torkeffekt
iallafall.
Margojipe är inte alls lika roligt under sådana förhållanden så därför seglade
vi tillsammans med Jomandy tillbaka ner till Itaparica. Seglade är för mycket
sagt för vi fick gå för motor i regnet medan vinden var helt frånvarande. Det är
inte mer än 18 sjömil och med hjälp av utgående tidvatten tog det oss inte mer
än 2,5 timme. Tidvattnet gav oss en extra skjuts på 1-2 knop hela vägen.
Tillbaka i Itaparica ankrade vi på vår gamla vanliga plats. Det är nästan så ankaret själv vet var det skall lägga sig vid det här laget.
I Itaparica träffade på nytt de långseglare som vi lärt känna här i Brasilien. Den naturliga träffpunkten är Amigos bar där seglarna brukar slinka in på kvällen för något att dricka. Amigos ägs av Willum som kommer från Sydafrika. Han kom seglandes hit med sin fru för ett par år sedan och trivdes så bra att de nu sålt sin båt och blivit restaurang- och barägare i Itaparica.
Amigos bar, seglarnas träffpunkt i Itaparica
Willum står vid grillen
Anna-Karin och John låter sig väl smakas.
Efter några dagar i Itaparica började vi kolla
vädret för att börja segla norr ut. Före vi kunde lämna Bahiaområdet var vi
tvungna att checka ut. Det fungerar så i Brasilien att man måste checka ut och
in i varje delstat man kommer till. Precis som om man hade passerat en riktigt
nationsgräns. Vi hade ingen lust att segla tillbaka till Salvador ytterligare en
gång och lät därför Unicorn ligga kvar i Itaparica medan vi tog bussen till
färjeläget och därefter lancha (liten färja) in till Salvador.
Där skulle vi besöka Policia Federal (immigration), Receita Federal (tullen) och
sist Capitania (hamnpolisen). På alla ställen måste papper fyllas i och
stämplas.
Det blev direkt stora problem. När vi kom till
Policia Fedral saknade vi dokumenten vi fått vid incheckning från både Policia
Federal och Capitania. De enda dokument vi hade fått med oss var de vi fått hos
tullen. Stor katastrof, vi som åkt färja in till Salvador och inte kunde springa
tillbaka till Unicorn för att leta efter de saknade dokumenten. Men det gäller
att inte vara rådlös. Joel från Jomandy kom på att när vi legat i Centro Nautico,
marinan inne Salvador så hade de kopierat alla våra handlingar. Därför lommade
Anna-Karin och jag iväg dit för att be Marcello på marinas kontor om kopior på
våra kopior och sedan med dessa papper i hand snällt be om att få checka ut
ändå.
Marcello var hjälpsam och gav oss våra kopior och så blev det ny lång promenad
tillbaka Policia Federals kontor. De tittade mycket strängt på oss och sa att så
får man inte alls göra, men vi skall göra ett undantag bara för denna gång. Vi
tackade å det allra ödmjukaste och lovade att inte göra om misstaget igen.
Hos tullen gick det fint för deras dokument hade vi ju. När vi kom till
Capitania blev det stopp igen. Redan vid vakten in på området sa de att vi
hinner inte med någon utcheckning idag, ni får komma tillbaka om två dagar.
Elände, vi som tänkt segla vidare i övermorgon, nu skulle vi missa det
väderfönster som öppnat sig. Återigen blev det Joel som räddade situationen. Men
först måste vi berätta att Joel är något mycket ovanligt. Han är fransman som
talar många språk helt flytande. Han har dessutom inget emot att använda alla
sina språktalanger. Tvärtemot många andra personer från Frankrike som vi
träffat.
Joel talar helt perfekt engelska efter åtta års arbete i Sydafrika. Han talar
helt perfekt spanska efter 6 års arbete i Colombia. Han har bott många år
Malaysia och hans fru Mandy kommer därifrån vilket gör att han naturligtvis
talar malajiska. Han talar thailändska efter jobb där. Enligt Mandy har han
dessutom oerhört lätt för att lära sig nya språk och har under tiden i Brasilien
snappat upp en del portugisiska.
Det kom nu väl till pass. Joel förklarade ingående för vakten hur besvärligt det
skulle bli för oss om vi inte fick checka ut. Och se det hjälpte ,vi fick på
nåder komma in Capitania. Väl där lämnade vi fram vår kopia och visade inte med
en min att det skulle vara något konstigt med det och vi sa inte ett ljud om
borttappade original. Det gick alldeles utmärkt ingen höjde ens på ögonbrynet
över detta och efter ungefär en timmes väntan på kontoret fick vi våra stämplar
och var nu utcheckade från Bahia.
På eftermiddagen tog vi sedan lancha tillbaka till
Mar Grande och därefter buss till Itaparica. Vi hann också med att stanna och
handla på Bom Preco, den stora supermarknaden som ligger i Bom Despacho.
Väl hemma i Unicorn letade vi naturligtvis efter originaldokumenten men det
fanns inte spår av dem. Vi har fortfarande idag inte en aning om vad som har
hänt med dem eller var vi kan ha tappat bort dem. Möjligtvis har det skett när
vi förlängde vårt uppehållstillstånd för Brasilien, men vi vet inte.
Vi fortsatte att kolla väder, men när det gått två
dagar tycket Anna-Karin och jag att det inte såg så lovande ut som det gjort för
några dagar sedan. Det utlovades vind mellan nordost och ost och det skulle
innebära om inte kryss, så segling med hårdskotade segel. Med andra ord slitsamt
arbete för både båt och besättning att ta sig framåt. Vi hade en sträcka på 400
sjömil framför oss upp till Recife och beräknade att det skulle ta 3-3,5 dygn.
Detta gjorde att vi beslutade oss för att vänta ytterligare några dagar på en
för oss bättre vindriktning. Jomandy gav sig däremot iväg i sällskap men en
annan fransk båt, Ezperanz. Med facit i hand vet vi att vi gjorde rätt. Våra
vänner fick en riktigt tuff motvindsegling och kunde inte hålla höjden upp mot
Recife. Efter två dygn fick de söka sig in till Maceio och vänta på bättre
vindriktning. Maceio ligger ungefär halvvägs mellan Salvador och Recife men är
en ganska oskyddad och öppen och smutsig fiskehamn. Vi ville hellre hoppa över
den platsen och segla direkt upp till Recife.
Vi fick vänta hela 6 dagar på att få en bättre prognos för sträckan upp mot Recife. Men när vi väl stack så lämnade vi Itaparica i stråland solsken och en fin syostlig bris. Vi fick i stort sett fin segling med halvvind slör hela vägen. Nätterna var lite jobbiga då vi hade en hel del squalls. De yttrade sig så att det var ganska lätt att se dem komma. Strax före den var över oss ökade vinden till det dubbla och vi fick rulla in genuan till hälften. Denna vind dog alltid ut efter 5-10 min. Sedan kom regnet och det varade i allt från 15 min till 2 timmar. När det regnade blåste det svagt från skiftande riktningar. Efter squallens passage var det ofta helt vindstilla ett tag innan vi fick tillbaka den sydostliga vinden. Ibland var det ganska enerverande när squallsen kom tätt. Men i stort hade vi en behaglig och fin segling upp till Recife.
Efter 3,5 dygns segling kom vi fram till Recife just som det började bli mörkt. Där kunde vi lägga oss vid en boj utanför segelklubben.
Välkomstkommitté i Recife
Fiske i hamnbassängen
Mer från Recife i nästa brev.
Håkan & Anna-Karin