Logg 12, 2009-06-05

Som vi berättade i förra loggen skulle vi göra ett återbesök på vår favoritmarknad, den i Maragojipe. Den var lika bra som förra gången men det var däremot inte vädret. Under de dagar vi låg ankrade uppe i floden regnade det mycket varje dag. När det regnar så gör det med besked. Det kan ösa ned stora mängder och det håller på timme efter timme. Lägg till att det är 30-34 grader varmt hela tiden och allt ombord känns fuktigt och vått. Det är svårt att ha några luckor öppna för ventilation för det regnar in och när man kan öppna dem så är luften så fuktig att det inte ger någon torkeffekt iallafall.
Margojipe är inte alls lika roligt under sådana förhållanden så därför seglade vi tillsammans med Jomandy tillbaka ner till Itaparica. Seglade är för mycket sagt för vi fick gå för motor i regnet medan vinden var helt frånvarande. Det är inte mer än 18 sjömil och med hjälp av utgående tidvatten tog det oss inte mer än 2,5 timme. Tidvattnet gav oss en extra skjuts på 1-2 knop hela vägen.

Tillbaka i Itaparica ankrade vi på vår gamla vanliga plats. Det är nästan så ankaret själv vet var det skall lägga sig vid det här laget.

I Itaparica träffade på nytt de långseglare som vi lärt känna här i Brasilien. Den naturliga träffpunkten är Amigos bar där seglarna brukar slinka in på kvällen för något att dricka. Amigos ägs av Willum  som kommer från Sydafrika. Han kom seglandes hit med sin fru för ett par år sedan och trivdes så bra att de nu sålt sin båt och blivit restaurang- och barägare i Itaparica.

Amigos bar, seglarnas träffpunkt i Itaparica

Willum står vid grillen
Anna-Karin och John låter sig väl smakas.

Efter några dagar i Itaparica började vi kolla vädret för att börja segla norr ut. Före vi kunde lämna Bahiaområdet var vi tvungna att checka ut. Det fungerar så i Brasilien att man måste checka ut och in i varje delstat man kommer till. Precis som om man hade passerat en riktigt nationsgräns. Vi hade ingen lust att segla tillbaka till Salvador ytterligare en gång och lät därför Unicorn ligga kvar i Itaparica medan vi tog bussen till färjeläget och därefter lancha (liten färja) in till Salvador.
Där skulle vi besöka Policia Federal (immigration), Receita Federal (tullen) och sist Capitania (hamnpolisen). På alla ställen måste papper fyllas i och stämplas.

Det blev direkt stora problem. När vi kom till Policia Fedral saknade vi dokumenten vi fått vid incheckning från både Policia Federal och Capitania. De enda dokument vi hade fått med oss var de vi fått hos tullen. Stor katastrof, vi som åkt färja in till Salvador och inte kunde springa tillbaka till Unicorn för att leta efter de saknade dokumenten. Men det gäller att inte vara rådlös. Joel från Jomandy kom på att när vi legat i Centro Nautico, marinan inne Salvador så hade de kopierat alla våra handlingar. Därför lommade Anna-Karin och jag iväg dit för att be Marcello på marinas kontor om kopior på våra kopior och sedan med dessa papper i hand snällt be om att få checka ut ändå.

Marcello var hjälpsam och gav oss våra kopior och så blev det ny lång promenad tillbaka Policia Federals kontor. De tittade mycket strängt på oss och sa att så får man inte alls göra, men vi skall göra ett undantag bara för denna gång. Vi tackade å det allra ödmjukaste och lovade att inte göra om misstaget igen.
Hos tullen gick det fint för deras dokument hade vi ju. När vi kom till Capitania blev det stopp igen. Redan vid vakten in på området sa de att vi hinner inte med någon utcheckning idag, ni får komma tillbaka om två dagar. Elände, vi som tänkt segla vidare i övermorgon, nu skulle vi missa det väderfönster som öppnat sig. Återigen blev det Joel som räddade situationen. Men först måste vi berätta att Joel är något mycket ovanligt. Han är fransman som talar många språk helt flytande. Han har dessutom inget emot att använda alla sina språktalanger. Tvärtemot många andra personer från Frankrike som vi träffat.
Joel talar helt perfekt engelska efter åtta års arbete i Sydafrika. Han talar helt perfekt spanska efter 6 års arbete i Colombia. Han har bott många år Malaysia och hans fru Mandy kommer därifrån vilket gör att han naturligtvis talar malajiska. Han talar thailändska efter jobb där. Enligt Mandy har han dessutom oerhört lätt för att lära sig nya språk och har under tiden i Brasilien snappat upp en del portugisiska.
Det kom nu väl till pass. Joel förklarade ingående för vakten hur besvärligt det skulle bli för oss om vi inte fick checka ut. Och se det hjälpte ,vi fick på nåder komma in Capitania. Väl där lämnade vi fram vår kopia och visade inte med en min att det skulle vara något konstigt med det och vi sa inte ett ljud om borttappade original. Det gick alldeles utmärkt ingen höjde ens på ögonbrynet över detta och efter ungefär en timmes väntan på kontoret fick vi våra stämplar och var nu utcheckade från Bahia.

På eftermiddagen tog vi sedan lancha tillbaka till Mar Grande och därefter buss till Itaparica. Vi hann också med att stanna och handla på Bom Preco, den stora supermarknaden som ligger i Bom Despacho.
Väl hemma i Unicorn letade vi naturligtvis efter originaldokumenten men det fanns inte spår av dem. Vi har fortfarande idag inte en aning om vad som har hänt med dem eller var vi kan ha tappat bort dem. Möjligtvis har det skett när vi förlängde vårt uppehållstillstånd för Brasilien, men vi vet inte.

Vi fortsatte att kolla väder, men när det gått två dagar tycket Anna-Karin och jag att det inte såg så lovande ut som det gjort för några dagar sedan. Det utlovades vind mellan nordost och ost och det skulle innebära om inte kryss, så segling med hårdskotade segel. Med andra ord slitsamt arbete för både båt och besättning att ta sig framåt. Vi hade en sträcka på 400 sjömil framför oss upp till Recife och beräknade att det skulle ta 3-3,5 dygn.
Detta gjorde att vi beslutade oss för att vänta ytterligare några dagar på en för oss bättre vindriktning. Jomandy gav sig däremot iväg i sällskap men en annan fransk båt, Ezperanz. Med facit i hand vet vi att vi gjorde rätt. Våra vänner fick en riktigt tuff motvindsegling och kunde inte hålla höjden upp mot Recife. Efter två dygn fick de söka sig in till Maceio och vänta på bättre vindriktning. Maceio ligger ungefär halvvägs mellan Salvador och Recife men är en ganska oskyddad och öppen och smutsig fiskehamn. Vi ville hellre hoppa över den platsen och segla direkt upp till Recife.

Vi fick vänta hela 6 dagar på att få en bättre prognos för sträckan upp mot Recife. Men när vi väl stack så lämnade vi Itaparica i stråland solsken och en fin syostlig bris. Vi fick i stort sett fin segling med halvvind slör hela vägen. Nätterna var lite jobbiga då vi hade en hel del squalls. De yttrade sig så att det var ganska lätt att se dem komma. Strax före den var över oss ökade vinden till det dubbla och vi fick rulla in genuan till hälften. Denna vind dog alltid ut efter 5-10 min. Sedan kom regnet och det varade i allt från 15 min till 2 timmar. När det regnade blåste det svagt från skiftande riktningar. Efter squallens passage var det ofta helt vindstilla ett tag innan vi fick tillbaka den sydostliga vinden. Ibland var det ganska enerverande när squallsen kom tätt. Men i stort hade vi en behaglig och fin segling upp till Recife.

En squall är i antågande

Efter 3,5 dygns segling kom vi fram till Recife just som det började bli mörkt. Där kunde vi lägga oss vid en boj utanför segelklubben.

Välkomstkommitté i Recife
Fiske i hamnbassängen

Mer från Recife i nästa brev.

Håkan & Anna-Karin

Nästa logg

Till topp