Logg 21, 2009-09-20

Det var skönt att vara tillbaka ombord på Unicorn efter vårt djungeläventyr. Vi kände oss lite trötta och det var skönt att få vila ut några dagar.
På Ritas bar träffade vi återigen alla de vänner vi fått i Domburg. Hos Rita finns också ett antal flaggor från olika länder. De är skänkta av besättningar på de båtar som varit på besök. Där fanns dock ingen svensk. Därför beslutande vi oss för att pensionera vår flagga och skänka den till Rita. Den svenska flagga som pryder aktern på Unicorn utsätts för ganska hårt slitage på grund av sol och vind och de brukar därför inte hålla mer än ungefär ett år. Nya svenska flaggor står som en permanent punkt på inköpslistan de gånger vi besöker Sverige.

Vårt favoritställe i Domburg med hela gänget samlat.
Här poserar Robert, Rita och Anna-Karin framför den svenska flaggan.

Rita och Robert blev så glada för sin flagga och därför stod stod huset för de öl vi drack den kvällen.

En dag tog vi bussen in till Paramaribo för att uppdatera hemsidan och göra en del andra ärenden. Vid lunchtid besökte vi en liten enkel javanesisk restaurang där vi varit ett par gånger förut. Vi visste därför att de hade god och vällagad mat till ett mycket billigt pris. Döm om vår förvåning när vi kommer in på restaurangen. Där sitter redan kända ansikten, Dorothy och Duncan från Hunda dessutom Marly och Larry från Beatrice. De ligger ankrade med sina båtar i Paramaribo på samma ställe där vi låg innan vi flyttade oss till Domburg. Vi har inte sett dem på flera månader, senast var i Jacaré, Brasilien. Vi hade ingen aning om att det skulle komma till Surinam. Det blir ett glatt återseende  och vi bestämmer att vi skall träffas igen redan nästa dag för att gemensamt besöka en fjärilsfarm som ligger i Paramaribos utkanter.

På farmen odlas fjäril och de exporteras till djurparker och universitet över hela världen. Rättare sagt så är det pupporna som exporteras för att efter leverans bli till färdiga fjärilar. Det var ett mycket intressant besök.

Eftersom den första tropiska stormen för året, den som fått namnet Anna, är på väg över Atlanten beslutar vi oss för att ligga kvar i Domburg och vänta ut den. Det är ingen risk att den kommer åt vårt håll men den kan skicka ner svall och höga vågor och det är inte heller så trevligt. Dessutom får vi en dag ett mail från John på Stingo. Honom har vi inte träffat sedan Itaparica i Brasilien. Det är flera månader sedan. Nu är han på väg mot Trinidad men beslutar sig omgående för att komma till Surinam när vi mailar tillbaka att vi finns där. Två dagar senare dyker han upp efter att ha varit på väg i två veckor från Jacaré. John seglar sin 40 fots katamaran Stingo ensam. På väg mot Surinam har det nappat bra och John kommer in med hela kylen full av färsk fisk. Det första han gör är att bjuda in alla cruisers i Domburg till en grillkväll ombord på Stingo. Det blir mycket trevligt och vi låter oss väl smaka av all den goda fisken. Tillbehören så som bami, nasi och kryddstarka såser har vi hämtat hos Rita.

Efter ett tag tycker vi att vi legat bra länge i Domburg och bestämmer oss för en liten utflykt med Unicorn. Vi har hört att det skall finnas ett fin plats som kallas White Beach ungefär 15 sjömil längre upp för Surinam River. Därför drar vi upp ankaret och tar hjälp av ingående tidvatten för att segla dit. Det blir inte mycket seglat eftersom det knappt blåser något. Därför går vi för motor nästan hela sträckan. Vi kommer fram till det som kallas White Beach men tycker inte att det är så märkvärdigt. Visst är det vit sand men vi har sett betydligt vackrare och mer spektakulära stränder tidigare. Dessutom är hela strandområdet omgärdat av ett nät som sitter ett 10-tal meter ut i vattnet, det ser mycket konstigt ut. Det ser ut som om badgästerna hålls som fångar innanför nätet. Vi ankrar i alla fall en bit bort för att ta oss en närmare till på anläggningen.

Fångarna innanför nätet.

Vi sjösätter jollen som under vår färd längs floden hängt upphissad på sidan av Unicorn. Vi hittar en lämplig landstigningsplats och drar upp jollen en bit på stranden. Den dröjer inte ens en minut innan det står två vakter framför oss och meddelar att vi måste betala.
För vadå? Jodå, det kostar pengar att vistas på White Beach. Vi förklarar att vi inte tänker stanna men gärna skulle göra en snabb promenad på området för att bilda oss en uppfattning om vad det är. Vakterna låter sig inte bevekas utan meddelar kort att bara sätta fötterna på deras dyrbara sand kostar pengar. Vi kontrar då med att vi faktiskt inte är ett dugg intresserade av att se mer av deras vita sand som vi inte tycker alls är märkvärdig. Vi beger oss omgående därifrån. Vi får senare reda på att nätet är till för att besökarna, som ofta är måttligt simkunniga, inte skall dras med av den starka strömmen i floden. Någon påstod att det skulle skydda mot pirayor. Det tror vi inte på med tanke på maskstorleken i nätet.

Vi har nu varit 5 veckor i Surinam och det börjar verkligen bli dags att segla vidare. Som sammanfattning kan sägas att vi är mycket glada för att vi bestämde oss för att besöka Surinam det överträffade med råge de förväntningar vi hade när vi först kom dit. Vi visste inte så mycket om landet, men ju mer vi lärde känna det, dess då bättre trivdes vi där.

Efter sista besök hos Rita drar vi upp ankaret och går för motor förbi Paramaribo och ut mot havet. En sak som vi måste nämna är att när vi legat så lång tid i sötvatten så har alla havstulpaner och annan beväxning på skrovet helt försvunnit. Dessa organismer trivs inte alls i sötvatten och har därför dött och fallit bort från skrov och propeller. Unicorn är slät och fin, och går lätt i vattnet igen. Det kan behövas för vi har nu 500 sjömil framför oss mot Tobago. Vi går för motor i 5  timmar innan vi når havet igen, vi har ofta haft 3-4 knops medström som gett oss extra skjuts nedför floden. Strax före angöringsbojen till Surinam River kan vi hissa segel och falla av på kurs direkt mot Tobago. Seglingen blir bra och vi har hela tiden halvvind-slör i 7-10 m/s vind. Sjön är ganska måttlig och vi har medström. Mycket bättre kan det inte bli. Vi seglar de 500 sjömilen till Tobago på bara 76 timmar. Vi får ungefär 100 sjömil "gratis" på grund av medströmmen.

Dag två får vi en fin Mahi Mahi  (guldmakrill) på kroken.
Lättstekt Mahi Mahi med lite citron och salt som kryddor, en verklig delikatess.

Fisken ger oss fyra goda middagar innan vi gjort slut på den. En fin filébit sparar vi och torkar. Den kan vi sedan njuta av under flera veckor framåt. Efter tre dygns fin segling ankrar vi utanför Charlottville på Tobago.

Charlotteville, Tobago.

Vi spenderar tio underbart fina dagar på Tobago innan vi tyvärr måste segla vidare mot Trinidad. Vi ligger några dagar i varje vik innan vi seglar 5-10 sjömil till nästa.
Det är lite dåligt med bilder från besöket på Tobago eftersom vår Canon Ixus 950 IS har upphört att fungera. Det tålde inte äventyret i Surinams regnskog. Vi har tyckt mycket bra om den kameran och har tagit tusentals fina bilder med den. Nu har vi fått plocka fram vår gamla Konica som visserligen ansågs vara bra när vi köpte den för många år sedan men nu inte alls håller måttet i jämförelse med Canon kameran. Konican är långsam och tar inte alls lika fina bilder.

Den 7 september seglar vi över till Chaguarams, Trinidad. Den 9:de har vi beställt upptagning av Unicorn. Det har blivit dags för en ordentlig översyn av undervattenskroppen. Dessutom måste vi omgående köpa/beställa en ny jolle. På Tobago hade vi ytterligare en incident med den ständigt sjunkande jollen. Ett nytt stort hål öppnade sig och endast med stor möda kunde jag, Håkan, rädda mig upp på stranden. Det innebar att jag blev något blöt. Dessutom hade jag vid det tillfället plånboken i fickan och dess innehåll blev genomsurt.

Sedlar på tork.

Efter torrsättning får vi en bra plats på Peake Yacht Service i Chaguarams. Alldeles invid några träd som faktiskt ger oss skugga i sittbrunnen större delen av dagen.

På land
Den här leguanen + många papegojor bor i trädet bakom Unicorn och är våra närmsta grannar.

Vi har länge tänkt att det vore dags att skrapa/slipa bort alla gamla lager av bottenfärg. Det har inte varit gjort sedan båten var ny för 18 år sedan. Det har med tiden blivit ganska många lager bottenfärg som målats på botten och bitvis är det nu ganska ojämnt beroende på alla dessa gamla lager.
Vid skarven mellan skrov och köl har man på Unicorn lagt ett ca. 20 cm brett lager med glasfiber. Detta lager har ingen annan funktion än att göra skarven slät och osynlig. Lagret är plastat efter det att båten byggts färdig och just innan första skiktet med primer är påmålat. Denna 20 cm breda remsa visade sig vara ganska illa angripen av osmosis (platspest/böldpest). Det fanns därför inget annat val än att helt enkelt ta bort det. Skrovet i övrigt är helt felfritt och visar inga tecken på någon begynnande osmosis.

Som tur är har vi fått kontakt med Mike. Han slipar ner och tar bort all gammal färg ner till gelcoat. Han är noggrann och gör ett fantastiskt arbete. Dessutom kommer han i tid varje morgon. Prick klockan 7.00 drar han igång maskinen och startar dagens arbete. 
Våra vänner Hannes och Sabine, som gör likadant arbete på sin Amel med namn Cayenne, hade inte lika stor tur. Deras gubbe kom varje dag 2-3 timmar senare än utlovat. När han senare målade om deras dekorrand i vattenlinjen såg den minst sagt ut som hela havet stormat när han gjort det.

Här jobbar Mike med slipmaskinen. Det syns tydligt hur vi tagit bort den remsa med glasfiber som täckt skarven mellan skrov och köl.

Mike i full mundering

Arbetet fortskrider

En vecka efter upptagningen flög Anna-Karin och jag till Sverige för att ha lite semester från seglandet. Och när dessa rader skrivs har vi redan anlänt dit. Unicorn kommer att stå utan bottenfärg medan vi är borta. Det för att riktigt torka ut innan vi lägger på första lagret med epoxiprimer när vi kommer åter i början av november. Även om Mike gör ett alldeles utmärkt jobb vågar vi inte låta honom utföra något arbete då vi inte själva är på plats för att övervaka.

På Budget Marine har vi beställt en ny AB-jolle. Den är en liten RIB på 2,8 m och den har aluminiumbotten. Väger endast 36 kg. Den är precis lagom stor att få plats på fördäck när vi gör överseglingar. Dessutom är pontonerna av Hypalon som tål UV-strålning betydligt bättre än den gamla jollens PVC. Till nya jollen har vi också beställt en ny Tohatsu på 9,8 hkr. Det är en en tvåtaktare, fortfarande tillåtet att sälja i Trinidad, eftersom denna motortyp har oslagbar vikt i förhållande till effekten. Den nya motorn väger på kilot lika mycket som vår gamla 5-hästare. Leverans blir det när vi kommer tillbaka i november.

Under vår tid i Sverige ser vi fram mot att träffa familj och vänner. Vi kan nås på på följande tel. nr. när vi är i Sverige.

Anna-Karin: 070 355 3345
Håkan: 070 59 33 845

Nästa uppdatering av sidan kommer inte förrän någon gång i slutet av november då vi är på plats i Trinidad igen.

Hälsningar
Håkan & Anna-Karin

Nästa logg
Till topp