Logg 11, 2010-05-12

St. Maarten är ett ställe dit många seglar för att det finns gott om välsorterade båttillbehörsbutiker. Också vi hade en lista på saker som vi behövde köpa. Ön är nämligen delad i en fransk resp. en holländsk del. På St.Maarten finns det ett innanhav som kort och gott kallas för "The Lagoon". Man kan gå in och ankra där via öppningsbara broar på respektive sida.  När vi först kom fram ankrade vi utanför bron på den holländska sidan. Det visade sig efter två nätter vara så gungigt och rulligt att vi gick in och ankrade i lagunen. För det fick vi betala 20 USD /vecka.

Vi började direkt med att beta av saker från inköpslistan. Det första som inköptes var en ny toalett och en ny varmvattenberedare. Den gamla toaletten hade behövt en renovering där alla packningar byttes och då är skillnaden inte stor mot att köpa en en helt ny. Då slipper man det söliga och trista arbetet med att ta isär toaletten för rengöring och packningsbyte. Det är visserligen lite jobb med att montera ur den gamla och in den nya men det är ändå relativt enkelt och smärtfritt.

Den gamla varmvattenberedaren var redan uttagen sedan Grenada då den sprang läck. På St. Maarten kunde vi köpa en som passade och som går på 220 volt. De vi sett tidigare hade alla varit på 110 volt, vilket är en vanlig spänning i Karibien. Vi har visserligen inte saknat varmvattnet så mycket men det är ändå skönt att ha det till disk och annat.
Det var en god dags arbete att få den nya beredaren på plats. Som vanligt är det ganska trångt och svårt att komma åt vid monteringsarbetet.

Nya varmvattenberedaren på plats.

Vid nästa inköpsrunda blev det en ny fjärrkontroll till ankarspelet och en ny kikare. Den gamla kikaren hade nu gett upp fullständigt och det gick inte att titta med båda ögonen samtidigt utan att känna sig helt vimmelkantig. Det är några prismor inne i kikaren som lossnat och jag har flera gånger försökt att fixa det men resultatet har inte varit det bästa.
Fjärrkontrollen till ankarspelet gav upp härom veckan och det visade sig att saltvatten läckt in i den och totalt förstört det kretskort som sitter inuti. Fanns inget att göra mer än att pensionera den 19 år gamla kontrollen.

Nya kikaren
Nya fjärrkontrollen.

Det kan tyckas enkelt att montera en fjärrkontroll men också det blev ett heldagsarbete. För det första var den nya kontrollen sex-polig jämfört med den gamla som var 3-polig. Varför sex-polig? Jo den enklaste kontrollen vi kunde hitta innehöll, förutom upp- resp. ned-knapp,  inbyggd belysning med 4 st diodlampor.  Alltså inte knappbelysning utan en praktiskt lampa vid manövrering av ankarspelet i mörker. Dessa dioder behövde en separat strömmatning som inte fanns tillgänglig framme ankarspelets kopplingsbox. Det innebar att en ny kabel fick dras fram. Naturligtvis skall installationen bli snygg och ordentlig och därför fick en del av inredningen i förpiken monteras ner och plockas bort. Det som jag hade tänkt skulle ta max en timme blev plötsligt ett 8 timmars jobb. Någon annan båtfixare som känner igen sig?

Nästa projekt var ny ankarkätting. Den gamla kättingen hade börjat att rosta något alldeles förfärligt och smutsade ner både båt och oss själva så fort man kom i närheten. Redan när vi var i Turkiet rostade den en del och då galvade vi om den i hopp om att det skulle bli bra. Det blev inte så lyckat med den levde i all fall i ytterliggare två år. Nu har vi köpt 70 m "High Test" kätting som har en max arbetslast på 1750 kg. Brottlast är det fyrdubbla.

 Den gamla rostiga kättingen
Kättingleverans

Vidare skaffade vi några nya 25 L vattendunkar för färskvatten. Det kan behövas i Bahamas där det inte finns så många ställen där man kan tanka vatten direkt över till båten. Vi passade också på att skaffa seglingsbeskrivningar för Bahamas. Som tur var träffade vi en annan båt som fått ändrade planer och sålde sina helt nya guider över Bahamas för halva priset. Ett par burkar supergiftig bottenfärg blev det också eftersom det var bra pris på den. Kan vara bra att ha till nästa gång det är dags att bottenmåla.
Vi köpte ny belysning till sittbrunnen eftersom den gamla gett upp.
Vit lanterna till jollen blev också inköpt. De som kör jolle i lagunen efter mörkrets inbrott utan lanterna blir bötfällda så vi hade inte stort val.

Vi bytte till oss en 2 hästars Yamaha utombordare för att ha för de lite kortare distanserna. Betalningen var några öl.

En hel dag ägnades åt att, på franska sidan, få bytt de europeiska campinggastuber som vi har som komplement till den stora 11 kg flaskan. Den franska sidan är verkligen fransk och det var inte lätt hitta någon som talade begriplig engelska. Min franska är minst sagt stapplande så det blev ett rejält missförstånd som innebar att jag gick 2 km i fel riktning bärandes på de tomma tuberna. När jag väl kom på det var det bara att vända och gå tillbaka samma väg.
Om någon förleds att tro att vi bara ligger på stranden under en palm med en kall drink, hoppas jag att vi tagit ur er den villfarelsen.

Detta är ett litet smakprov på allt vi köpte och installerade under två veckor i St. Maarten. Men vi hann också med att umgås en del med andra svenska besättningar och den grupp svenskar som är bofasta i St. Maarten. Vi hade en mycket trevlig kväll hemma hos PG och Maggan där vi åt svenska läckerheter som gravad lax, sill, janson m.m.

Trevligt party hemma hos Maggan och PG

Ibland träffades vi St. Maarten Yacht Club för en sundowner på happy hour.

Nästa etapp gick till BVI (British Virgin Islands). Dit hade vi 85 sjömil och vi startade därför 03.30 på morgonen för att hinna fram i dagsljus. Vi hade inte haft regn på flera veckor men naturligtvis kom världens skur just som vi skulle ta upp ankaret. Vi hann bli alldeles dyblöta innan vi fått upp det i mörkret. Nu kom den behändiga belysningen i nya fjärrkontrollen väl till pass.
De första två timmarna var vinden dålig och vi fick ta hjälp av motorn för att hålla uppe farten. När det ljusnat kom en ganska frisk vind och vi kunde slöra på i bra fart mot Spanish harbour på Virgin Gorda. Efter ankring blev det middag och sedan kojning. Vi var ganska trötta efter vår tidiga morgon. Incheckning fick anstå till dagen därpå. När den var avklarad seglade vi upp till Gorda Sound på norra Virgin Gorda. Där ligger "The Bitter End Yachklubb" som är ett av de ställen jag besökte ombord på en segelbåt för nästan 25 år sedan. Mitt minne sa mig att det var en av de häftigaste platser jag varit på. Det var väl inte riktigt så, minnet vill väl gärna försköna, men det var ändå ett helt OK ställe att ankra på. Vi ankrade strax utanför Saba Rock resort som ligger på en liten ö i sundet.

Saba Rock resort

Via vår SSB-radio hade vi fått kontakt med den lilla österrikiska katamaranen Pukuri med Christine och Hannes. De var nu också i BVI och vi bestämde träff i Gorda Sound. Det var ett trevligt återseende senast vi sågs var på Cap Verde för mer än 1 och halvt år sedan.

Christine och Hannes

När vi efter 5 nätter uppe Gorda Sound skulle segla vidare startade inte vår motor. Det verkade som om det inte fanns tillräckligt med ström i startbatteriet. Vi fick igång den med hjälp av ström från förbrukningsbatterierna men en mätning med tångampéremetern visade att det inte gick någon laddning till startbatteriet. Först misstänkte vi att det kunde vara batteriet som var trasigt men det gick att ladda med hjälp av generator nr 2 på motorn så det kunde det inte vara. Vi seglade iväg till Fat Hogs Bay på Tortola där vi visste att den svenska båten Bonnie af Stockholm låg. Thommy ombord på Bonnie är elektriker och vi ropade upp på radion och frågade om han kunde hjälpa till med felsökning. Det kunde han och efter några timmars letande hittade vi att det var dålig kontakt B+ ledningens kabelsko på generator nr 1. Som vanligt otroligt svårt att komma åt men när kabelskon var åtgärdad hade vi full laddning igen.

Vår motor Volvo Penta 2003T

Efter detta låg vi ankrade några dagar i Great Harbour på Peter Island. Där hade vi bland den bästa snorkling vi någonsin haft. Väldigt mycket att titta på. En dag fick jag syn på en stor fin hummer på ungefär 8 m djup. Jag tog ett par snabba andetag och dök ner. Innan hummer hann reagera hade jag tagit det i spröten och var på väg upp mot ytan. Vad jag inte var beredd på var att hummern gjorde en kraftig och hastig samandragning av den kraftiga stjärten. Det gav en riktig snärt och därför tappade jag hummern. Eftersom jag varit nere på 8 m djup var jag tvungen att gå upp till ytan för att hämta luft och då passade hummern på att smita in i skydd under en klippa. Synd för den hade blivit en god middag.

Vi började se på våra väderrapporter att det snart skulle bli ett bra väderfönster för segling upp mot Turks and Caicos. Och vi beslutade därför att Amerikanska Jungfruöarna och Puerto Rico fick vänta till nästa säsong. Efter utklarering och påfyllning av vatten och diesel hissade vi segel för en 450 sjömil lång etapp.

Hälsningar
Håkan och Anna-Karin 

Nästa logg
Till topp