Logg 2, 2010-01-09

Som utlovat i förra rapporten kommer det här lite nyheter om våra fysiska ansträngningar. Vi nämnde att vi fått en några nya vänner ute vid Hog Island. Det visade sig att de ägnade sig åt långa promenader i stort sett varje morgon. Naturligtvis bjöd de också in oss att vara med på dessa vandringar. Vi tyckte det verkade vara en mycket bra idé eftersom vi inte rört så mycket på oss sista tiden. Klockan fick ställas in på väckning 05.45 för att vi skulle hinna få i oss en lätt frukost före start.

Klockan 06.30 var den normala starttiden. Det innebar vi behövde lämna Unicorn ungefär 06.15 för att med jollen ta oss till startpunkten för dagen. Var vi skulle starta brukade Hunter (Arctic Tern) för det mesta bestämma. Hunter visade sig nämligen vara en stigfinnare av stora mått.
Han har ett förflutet som skogvaktare i Alaska och älskar att att vara ute i naturen. Han är dessutom mycket kunnig om flora och fauna och kan utan problem namnge de fåglar och växter som vi ser. Hunter och Devi känner väl till Grenada efter att ha seglat i fyra års tid i södra Karibien. Hunter kände till i stort sett var enda liten stig på hela södra delen av Grenada och varje dag vandrade vi nya sträckningar. Vi brukade hålla på i 2-2,5 timmar.

Chuck, Hunter, Devi, Barbara, och jag själv.

Tempot var ganska högt och man fick pinna på ganska bra för att inte hamna på efterkälken. Flera gånger beklagade sig Hunter över att damerna kom efter. Han uttrycket det som att de hade "switched mode from walking to talking"

De talande damerna.
På toppen

Någon gång i veckan gjorde vi en heldagsutflykt. Det innebar normalt bussfärd till någon startpunkt som Hunter utsett och sedan flera timmars vandring, ibland i ganska oländig och brant terräng. En av de bästa lederna vi vandrade tog oss från Grand Etang, som är en sjö mitt inne på ön, ner till Grenadas västkust. På vägen passerade vi två underbara vattenfall. Concord Falls och Fontaine Blue. 

Jag, Håkan, simmar i i poolen vid Concord Falls.
Även damerna tar sig ett uppfriskande dopp.

Vattnet var mycket uppfriskande och det var skönt att svalka sig efter flera timmars vandring genom regnskogen.

På väg genom regnskogen.
Vy ner mot St. Georges, Grenadas huvudstad.
Vid Fontaine Bleu fallet.
Märkliga former i naturen.

När vi närmade oss kusten kom vi att passera genom flera grönsaksodlingar. Klimatet i dalgångarna som mynnar ut på Grenadas västkust har ett perfekt klimat för att det skall passa för sådan odling. I en hage träffar vi på 78 åriga Dory som jobbar med att rensa ogräs. Vi börjar prata med henne och hon visar vara en riktig karaktär. Två gånger per dag går hon från sitt hus, som ligger ett par km bort, till sina grönsaker. Det är inte vilken väg som helst utan det går brant uppför eller nedför beroende på åt vilket håll man är på väg. En dag i veckan åker hon in till St. Georges för att sälja det hon odlat.

Dory bland Callaloobladen.

Dory i täten. Hunter har, som den gentleman han är, tagit hand om Dorys säck och bär den på ryggen åt henne. Dory drar på i sina gummistövlar samtidigt som hon underhåller oss med sina berättelser. Vi får alla verkligen anstränga oss för att hålla samma tempo som hon gör.

Efter en heldag i regnskogen smakar det bra med en iskall Carib.

En annan dag är vi ute och vandrar tillsammans med Doc Adams och hans fru Jeanie. Det rätta namnet är egentligen Gerry men han kallas av alla för kort och gott Doc. Anledningen är att han är kiropraktor och driver en hälsoklinik på Grenada. Men framför allt är Doc en en mycket duktig musiker. Tillsammans med två kompisar har ett band, Doc Adams Bluesband.

Doc och Jeanie.
Doc Adams Blues Band.

Man kan lätt förledas att tro att det är ett gäng glada amatörer som spelar, men vi har sällan lyssnat till så duktiga musiker. Doc lirade gitarr och sjöng så att det gick rysningar av välbehag genom publiken. Bilderna ovan är tagna när bandet spelar på "De Big Fish" i Prickly Bay.

Ja det är sannerligen en brokig skara människor vi blivit vänner med här på Grenada. Ann (Receta) har vi redan berättat om, hon är författare. Steve, hennes man, är AD och är helt insnöad på oerhört avancerade bildbehandlingsprogram till sina Mac datorer. För att inte tala om sin stora tunga kamerautrustning som han envisas med att släpa med sig överallt.
Chuck (Tusen Takk II) har mor och farföräldrar som kommer från Norge och han talar därför lite norska. Namnet på båten skvallrar ju också om ursprunget. Chuck är professor i "Computer Science" och har arbetat på Armstrong Atlantic State University in Savannah. Där har han forskat på utveckling av ultrasnabba dataprocessorer.
Att han då är gift med Barb som varit chef för ett softwareföretag är ju inte så förvånande.

Tusen Takk II

Det började så sakta dra ihop sig till Nyårsafton, och vi hade från början tänkt oss ett lugnt firande ombord på Unicorn. Den 30/12 var vi inne på Spiceland Mall, den stora mataffären för att handla och där träffar vi Christel och Harald från Aurora. De är där i sällskap med Svetlana och Peter som är ett svenskt par som bott på Grenada i 9 år. Christel och Harald har av en händelse träffat dessa trevliga människor som nu skjutsat dem till affären i sin bil. Svetlana och Peter skall ha en nyårsfest hemma i sitt hus och vi blir omgående inbjudna att delta i festen. De bor i ett hus med en fantastisk utsikt över havet och Prickly Bay. Vi ligger fortfarande ankrade vid Hog Islan så vi får med hjälp av vår jolle transportera oss över till grannviken, Mt, Hartman, och därifrån promenera ungefär 2 km för att komma fram.
Både Svetlana och Peter jobbar på universitet i St. Georges. Hon undervisar i genteknik och han jobbar som ansvarig för säkerhetsfrågor inom universitetet. Universitet är ganska stort och har 5000 studenter. Ett hundratal av dem kommer från Sverige.

Svetlana och Peter.
Festen i full gång.

Det blir en trevlig fest med många nya människor. Det är inte så organiserat utan folk kommer och går tittar in en stund för att sedan dra vidare till andra vänner. Men mycket roligt har vi.
Sent på kvällen promenerar vi tillbaka till jollen och kör hem till Unicorn. Det går bra att se i natten för vi har en vacker fullmåne som lyser åt oss.

Jag har inte skrivit mycket om det tekniska på ett tag men just nu fungerar det mesta som det skall ombord. En förbättring vi har gjort är att flytta en av våra solpaneler till styrbordssidan. Det har förbättrat batteriladdningen väsentligt. Eftersom fören alltid ligger åt öster när vi är ankrade i den förhärskande ostliga vinden är styrbordssidan alltid vänd mot solen. Solpanelerna klarar nu utan vidare vårt energibehov. Tidigare, innan flytten, behövde vi då och då ta motorn till hjälp för laddning.

Den andra januari skall vi på "Hash". Vi vet inte exakt vad det innebär men det är något slags orientering som vi skall springa i skogen. Vi återkommer snart med en rapport.

Hälsningar
Håkan och Anna-Karin

Nästa logg
Till topp