Logg7, 2010-03-15

Till St. Lucia kom vi efter en fin segling upp från Bequia. Vi hade startat så fort det ljusnade för att hinna med att segla drygt 50 sjömil innan det blev mörkt. Det gick bra och vid fyratiden på eftermiddagen tog vi en boj utanför Soufriere. Vyn därifrån är spektakulär med ett berg som heter Petit Piton alldeles intill oss.

Petit Piton.

Eftersom det gick en hel del dyning tog vi en lina från aktern in till land för att hålla upp fören mot vågorna. Det blev en lugn natt och nästa dag tog vi jollen in till Soufriere för att klarera in. Det gick bra och tog inte lång tid. Men som vanligt fick vi fylla i en hög blanketter med all möjliga data om båt och oss själva.

Pitonen är 735 m och ganska brant. Det går att klättra upp om man vill. Det gjorde vi en gång för 14 år sedan när vi besökte St. Lucia. En morgon när vi var ute och promenerade så fick vi för oss att det kanske vore kul att göra det igen. Förra gången hade vi en lokal guide med oss för att hitta vägen, men den här gången gjorde vi det på egen hand. Vi kom ihåg var stigen startade och sedan var det inte speciellt svårt att hitta. Eftersom vi inte hade planerat en bestigning när vi lämnade båten för vår promenad så hade vi inte brytt oss om att ta med någon kamera. Därför finns tyvärr inga bildbevis från turen. Men vi kan rapportera att det är både brant och jobbigt att ta sig upp. Ofta klättrar man med hjälp av både armar och ben. Sista biten upp till toppen är det riktigt brant och det finns en del rep uppsatta för att underlätta.  Det tog oss nästan 3 timmar att nå toppen. Utsikten därifrån är fantastisk och det kändes som om det var väl värt mödan. Nedstigningen gick sedan betydligt snabbare.

En dag kom det här skeppet in ankrade utanför Soufriere. Det ät det störta cruiseskepp vi någonsin sett. Helt groteskt stort var det.

Efter ett par dagar i Soufriere släppte vi vår boj och gick för motor norr ut längs kusten. Vinden var så svag att det inte gick att segla. Efter ett par timmar var vi framme vid Marigot Bay där vi ankrade. 

Marigot Bay

Solnedgång i Marigot Bay

På eftermiddagen kom denna skönhet in. Det är en J-båt som heter Velsheda. Båten är byggd 1933 men restaurerad och modifierad i flera omgångar. Velsheda är 39,4 m lång och 6,6 m bred. Djupgåendet är hela 4,8 m. På masten som är 56 m hög hissas 839 m² segel. Spinnakern är på 1010 m². På den tredje bilden syns en båt som passande nog heter Bystander. Det är den båt som alltid följer med Velsheda och fungerar som eskort.

Efter två dagar i Marigot Bay seglade vi den korta biten upp till Rodney Bay. Där gick vi för ovanlighetens skull in i i Marinan. Dels behövde vi fylla vatten men också tvätta av båten ordentligt från alla saltavlagringar. Det var första gången sedan Salvador i Brasilien som Unicorn fick ligga i marina. Nu visade det sig att det inte var så lätt det här med vattnet. Det råder svår vattenbrist på flera av öarna i Kariben och så också på St. Lucia. Därför fanns det för det mesta inget vatten i kranarna i marinan. Om man hade tur så släpptes det på under en liten stund på kvällen. Då gällde det att passa på och fylla vattentankarna och försöka skölja bort saltet och smutsen. Efter några dagar tröttnade vi på den varma och dammiga miljön i marinan och gick ut och ankrade i viken  istället.

När vi låg i Rodney Bay besökte vi också goda vänner som har hus och bor på St.Lucia. Det var trevligt och vi blev genom dem inbjudna till Rotary-klubben. Där höll vi ett litet miniföredrag om vår segling.

Från St.Lucia fortsatte vi sedan upp till den franska ön Martinique. På södra delen av ön finns en stor vik som heter Le Marin. Dit seglade vi för att fylla på våra förråd med franska läckerheter. Vi längtade efter att kunna köpa riktigt goda ostar, korvar och dessutom fylla vårt sedan länge tomma vinförråd.

I Frankrike är det inget problem att få färsk baguette till frukost varje morgon.
Läckerheter som vi längtat efter.

Vi körde med hjälp av jollen från den ena till den andra supermarknaden och bar och kånkade på alla inköp.

En liten del av allt vi handlade.
Vi var inte direkt ensamma vid jollebryggan.

I Le Marin träffade på ett legendariskt långseglarpar, Deborah Shapiro och Rolf Bjelke. De har med sin Northern Light seglat mer än 250 000 sjömil. Senast hade de seglat i stort sett nonstopp från Australien till Martinique. Nu höll de som bäst på att skriva färdigt en bok som skall vara färdig och tryckt till Öppet Varv på Orust som är i slutet av augusti.
Vi hade några trevliga möten tillsammans och blev bland annat bjudna på Deborahs goda hembakta bröd ombord på Northern Light. Vi bjöd sedan tillbaka på sundowners ombord på Unicorn. Naturligtvis var det enormt intressant att lyssna till så välbefarna långseglare och ta del utav deras erfarenheter.

Deborah och Rolf ombord på Unicorn.

Efter tre dagars intensivt shoppande seglade vi ut till St. Anne som ligger på Martiniques sydligaste udde. Där finns en fin ankarvik och vi visste att våra vänner Inger och Jan låg ankrade där med sin Rosalinda. Med dem hade vi trevligt umgänge under ett par dagar.
Det fanns också flera fina promenadstigar i St. Anne som vi flitigt nyttjade.  Men det var lite rulligt att ligga i viken och efter ett par dagar seglade vi vidare till Grand Anse d´Arlet. Där var det betydligt lugnare men ganska många båtar.

Grand Anse d´Arlet. 

I Grand Anse fick vi kontakt med våra tyska vänner Imke och Uli ombord på Eiland. De hade just kommit in till Le Marin för bunkring. De var på väg åt vårt håll och därför väntade vi en dag extra så de skulle hinna ifatt oss. Vi sågs senast på Grenada strax före jul.

Från Grand Anse d´Arlet seglade vi sedan i sällskap med Eiland till norra Martinique och St. Pierre. Där skulle vi checka ut för att sedan fortsätta mot Dominica. In- och utklarering på Martinique var mycket smidigt. Man fyllde själv i alla uppgifter vid en dator som var uppkopplad på internet. Mycket smidigt och bekvämt. Det borde många andra länder dra lärdom av. Naturligtvis skulle massor av "viktig" personal då förlora sina jobb och det kanske inte vore så populärt.

Hälsningar
Håkan och Anna-Karin

Nästa logg
Till topp