Logg 1, 2011-01-04

Från Vero Beach seglade vi vidare söder ut på ICW. Ja vi kunde faktiskt segla en hel dag med genuan utrullad och motorn avstängd. Det var en ganska frisk nordlig vind som gjorde detta möjligt. Men som vanligt fick man hålla koncentrationen på topp för att inte hamna utanför den smala rännan. Man kan tycka att det inte skulle vara några problem att hålla sig i mitten men avståndet mellan farledsprickarna är ofta en till två sjömil och ibland ännu längre. Därför har man konstant ett öga på ekolodet när man står till rors. Går djupet ner mot 2,2 m vet man att man hamnat vid sidan av och det är dags för kurskorrigering.
Men det kändes i alla fall bra att kunna förflytta sig utan ha motorn brummandes hela tiden. Vi hade blivit tipsade om att Stuart skulle vara ett trevligt ställe och bestämde oss därför att se med egna ögon. Stuart ligger inte direkt vid ICW utan man svänger av 5 sjömil väster ut in i Florida. Man kan faktiskt fortsätta hela vägen tvärs över och komma ut på Floridas västkust om man inte har för hög mast. Vår mast klarar inte detta men vi planerade inte heller att fortsätta förbi Stuart. Just när vi lämnade ICW för de sista 5 sjömilen mot Stuart rådde det lågvatten. Det gjorde att det blev en riktig nagelbitare de sista sjömilen. Ekolodet visade flera gånger på djup under 2 m. Ett par gånger kände vi hur farten minskade något när kölen plöjde ett spår i lerbotten. En fördel med lågvatten är att om man fastnar så lyfts man flott ganska snart igen. Värre är det att fastna vid högvatten då blir man bara sittande hårdare och värre när vattnet sjunket undan. Vi kom i alla fall lyckligt fram till Stuart där vi tog en av marinas bojar. 15 USD/dygn kostade det men då kunde vi utnyttja alla marinans faciliteter som duschar, tvättmaskiner, internet och annat.

Marinan i Stuart.

Vår plan var att hinna ner till Ft Lauderdale för att fira jul hos våra vänner Jayne och Howard. Vi insåg nu att det skulle bli väldigt ont om tid hinna fram i tid. Visst skulle det gå men då skulle vi vara tvungna att ägna hela julafton åt att gå för motor för att hinna fram till juldagen som är den dag det stora firandet äger rum i USA. Det hade vi inte riktigt lust med och bestämde oss därför i stället för plan B. Med bil skulle vi behöva mindre än två timmar för att köra ner till Ft Lauderdale. Vi började undersöka priser hos de olika uthyrningsföretagen. Det visade sig vara ganska dyrt. När vi kollade direkt hos företag som Budget, Avis, Herz och en del andra kostade det ca 70 USD/dag. Mitt i sökandet såg vi att våra österrikiska vänner Sabine och Hannes  var online på Skype och vi chattade med dem och beklagade oss över de höga priserna. De rekommenderade oss att kolla med billigermietwagen.de en tysk sida för biluthyrning. Det gjorde vi och nu var priserna helt annorlunda. Nu kostade helt plötsligt bara 27 USD/dag. Det tyckte vi var helt OK och bokade därför vår bil i Stuart via Tyskland. Hela sidan med all information och alla villkor var på tyska och kunskaper i det språket är ett måste för att genomföra bokningen. När vi fick bokningsbekräftelsen tillbaka via e-mail visade det sig att bilen skulle hämtas ut hos Budget i Stuart. Samma företag som vid direktkontakt med dem ville ha 70 USD/dag. Det gäller verkligen att vara lite om sig och kring sig som långseglare. Bilen var en en sprillans ny Chevy Aveo.

Vår första resa med bilen, som vi bokat för en vecka, gick söder ut mot ett stort shoppingområde som ligger strax väster om Ft Lauderdale. Det första stoppet blev IKEA där vi tänkt införskaffa en del saker till det julbord vi planerade att ha ombord på Unicorn den 24:e.

Att hitta vägen när vi är ute kör är barnsligt enkelt, vi använder bara mobilen. Det går till så här. Vi har ett kontantkort från T-mobile i USA.  Kortet sitter i en SonyEricsson X10 mini pro. Det är en s.k. smarthphone med Android som operativsystem. Till Android finns det ungefär 100.000 apps (applikationer) att ladda ner från Android market. De flesta är gratis men ibland kan det kosta några  kronor.
Det är allt från apps som gör att man kan lyssna på SR, se på SVT, läsa svenska tidningar, kolla väder, se sitt tillgodohavande på banken, räkna ut hur många kalorier man fått i sig, ja allt man någonsin kan tänka sig. I princip har alla företag som finns på nätet apps så att man kan komma åt deras material via internet i mobilen.  

När vi vill köra internet går vi bara in på telefonens webbläsare och köper ett dagpass. Vi har då tillgång till obegränsad mängd data under 24 timmar. Det kostar 1:49 USD och dras direkt från kontantkortet. För ungefär 10 SEK har vi alltså internet i ett dygn så länge vi har mobiltelefontäckning

Vår SonyEricsson har också inbyggd GPS. Vi har därför laddat ner en app som heter Wisepilot. Denna app gör telefonen till navigator. Mycket smidigt när man kör bil, cyklar eller skall uppsöka en viss adress till fots. 
Vi har prenumererat på databas för Nordamerika under en månad och det kostar 5 €. I navigeringsläge talar den svenska till oss och berättar precis hur vi skall köra/cykla/gå.

Telefon, navigator, kamera, webbläsare, e-mail klient, radio, mp3-spelare, mm mm.

Vi programmerade bara in adressen till IKEA och sedan var det bara att gasa och styra. Växla behövs ju inte eftersom 99,9 % av alla bilar i USA har automatväxel. Efter en och en halv timmas bilfärd svängde vi in på IKEA's parkering. Först en snabbsväng genom varuhuset där vi bl.a. plockade åt oss ett par hundra värmeljus, en ny stekpanna och del andra småsaker. Sedan passade vi på att äta köttbullar till lunch i restaurangen.

Lunch på IKEA.

IKEA's matavdelning var en besvikelse. Väldigt utplockat och en massa konstiga kex och juicer som vi inte alls kände igen som speciellt svenska produkter. Dessutom godis som påstods vara svenskt som vi aldrig hört talas om. Av sillen var flera sorter slut så även med kaviaren. Nej här behöver IKEA skärpa sig det här var till och med sämre än den gång vi besökte IKEA i Izmir Turkiet.
Vi fick i alla fall med oss ett par burkar sill, en kaviartub och ett par paket pepparkakor.

Efter besvikelsen på IKEA åkte vi vidare till Sawgrass Mills Mall. Där var det ingen brist på varor och inte på människor heller. Shoppingcentret är det största  hela Florida med 400 butiker under samma tak. Denna dag verkade som om halva Florida var på plats för att julhandla. Det var väl inte mycket annat att vänta så här dagarna före jul. Värt att notera att i USA har man sedan länge slopat mellandagsrea. Rean börjar i god tid FÖRE jul så att att alla skall hinna handla riktigt ordentligt. Undrar hur länge det dröjer innan detta fenomen kommer till Sverige? Eller det kanske det redan har gjort utan att vi märkt det.

Eftersom väderrapporterna lovat mer kyla slog Anna-Karin till på ett par pälsfordrade mockasiner med tillhörande knästrumpor.

Inte trodde vi att sådant här skulle behövas i Florida.

Annars blev det inte så mycket handlat för vår del. En del nya underkläder samt en cigarettändarpluggsladdare till mobiltelefonen.

På julafton dukade vi upp ett litet traditionellt svenskt julbord. Vi hade det mesta som brukar finnas från köttbullar, lax, rödkål, skinka, räkor, fyllda ägg och sill. Vi hade faktiskt så mycket att vi inte ens orkade äta något av den Jansons frestelse som vi tillagat. Den sparade vi till senare.

Det bästa av allt, två småflaskor snaps som vi fått av Laura och Carl från Ekotopia i julklapp.

På juldagen styrde vi åter söder ut mot Ft Lauderdale för julfirande med Jayne och Howard. Tyvärr hade vädret blivit riktigt ruggigt med blåst och kyla. Natten mot juldagen skulle det blåsa 15-17 m/s och vi dubblade därför linorna till den boj vi låg förtöjda vid. Vi planerade ju att sova över hos Jayne och Howard och inte återvända för än sent nästa eftermiddag.
Hos Jayne och Howard blev vi varmt mottagna. Med vid julfirandet var också Jaynes mamma och bror.

Amerikansk traditionell julmat.
Howard trancherar kalkonen.

Vi hade en mycket trevlig och lyckad kväll tillsammans och vi kom inte i säng förrän ganska sent. Nästa dag föreslog Jayne att vi skulle äta pannkaksfrukost. Alltså man åker ut till lämplig restaurang för frukost. Vi blev lite förvånade när det visade sig att nästan vartenda ställe var fullpackat med folk som på annandagen åt sin frukost ute.

Howard och Jayne.
Anna-Karins pannkakor.

Anna-Karin beställde pannkakor och jag omelett. Vi behöver väl inte säga att en portion hade räckt mer än väl till oss båda. Det var formidabla berg av mat som landade framför oss. Inte konstigt att man ser så många överviktiga människor i detta land. När vi hade ätit så mycket vi orkade syntes det knappast att vi hade rört maten. Sätter man i sig en sådan här frukost mer än gång per år är det nog bäst att kasta ut vågen genom fönstret.

Sent på annandagens eftermiddag var vi tillbaka i Stuart. Det blåste verkligen friskt och båtarna låg ute vid sina bojar och krängde och guppade. Vi lyckades ta oss ut till Unicorn utan att bli alltför blöta. Det var riktigt obekvämt ombord eftersom vinden låg på tvärs den starka tidvattenströmmen. Båten rörde sig oregelbundet så Anna-Karin klagade över en lätt släng av sjösjuka. Sent på natten minskade vinden och när vi vaknade på morgonen visade termometern inte mer än 3 grader ute. Det var bara att slå på Eberspächern och försöka få upp lite värme. Inne visade temperaturen på 9 grader. Vi som hade hoppats slippa använda värmaren mer.

Även nyårsafton planerade vi spendera i Jayne och Howards sällskap. Det var bjudna till större party dit även vi var medbjudna. Tre dagar före nyårsafton lämnade vi därför Stuart för att hinna fram med Unicorn till Ft Lauderdale i god tid. Vi visste att vi hade två långa transportdagar framför oss. Inte så mycket för att det var långt men för att det var så många broar som skulle passeras. Det tar sin tid eftersom de flesta bara öppnar två gånger per timme. Det är lätt att missa en öppning med några minuter och då är det bara att cirkla runt och vänta på nästa. Dag två passerade vi 19 broar som alla var tvungna att öppna för att vi skulle komma igenom. Sträckan var inte mer än 40 sjömil med tog ändå 13 timmar vilket inte blir högre snittfart än 3 knop. Det var kolmörkt när vi kom fram till Middle River och kunde droppa ankaret. Eftersom vi varit på denna plats i somras kände vi till hur det såg ut och det var inte alltför besvärligt att leta sig in trots mörkret.

När vi vaknade upp på nyårsafton hade Anna-Karin dragit på sig en kraftig förkylning. Hon hade känt att den var i antågande redan i några dagar men nu bröt den ut på fullt allvar. Hon hostade och snörvlade och hade också en del feber. Batteriet i febertermometern hade tagit slut så vi vet inte riktigt hör hög den var. Det var inget annat att göra än att ringa återbud till nyårsfirandet. Tråkigt men Anna-Karin var definitivt inte på partyhumör.  Vi lade oss ganska tidigt men satt väckarklockan på ringning för att åtminstone se fyrverkerierna vid tolvslaget. Inte alls så imponerande som vid fjärde juli men det blev 2011 i alla fall.

Hälsningar
Håkan och Anna-Karin

Nästa logg
Till topp