Logg 3, 2011-03-04

Vi behövde bara vänta tre dagar i Miami innan ett väderfönster visade sig med fördelaktiga vindar för segling mot Bahamas. För bra förhållanden krävs att vinden ligger mellan syd och väst. Om det finns någon nordlig komponent blir det besvärlig sjö eftersom vinden då går mot strömmen. Golfströmmen rör sig utanför Florida med 3-5 knop och det blir snart otrevliga brytande vågor om vinden går mot strömmen.
När man korsar den bör man göra det mot en punkt som innebär att man inte håller upp något mot strömmen för att nå sitt mål. Gör man det sjunker farten över grund drastiskt och det tar lång tid att komma fram. Det hade vi fått känna på då vi seglade till Ft. Lauderdale förra året och kom fram mitt i natten, 9 timmar senare än beräknat.
För att slippa hålla upp hade vi därför tagit 20 sjömils extra höjd genom att på ICW gå ner till Miami från Ft. Lauderdale. Vi kunde då styra en kompasskurs på 90 grader medan vår kurs över grund blev 70 grader. I stället för att minska vår fart gav nu strömmen extra fart mot målet. Vi siktade mot Northeast Rock som ligger en bit norr om Bimini.
Denna gång fungerade vår planering perfekt och vi korsade "Strait of Florida" med 7-8 knop över grund. Redan samma eftermiddag siktade vi fyren Great Isaac som står på Northeast Rock. När vi var halvvägs  började det tjuta i rullen från fiskespöt. På kroken satt en fin spansk makrill som vi kunde bärga ombord. Den lindade vi in i folie och la på grillen. Mycket gott!

När det mörknade hade golfströmmen för länge sedan släppt sitt grepp och vi kunde lova upp 20 grader med kurs på Great Harbour Cay i Berry Islands. Vi seglade hela natten i en svag sydlig vind och det var mycket behagliga förhållanden. Vid tiotiden morgonen därpå kunde vi ankra i Great Harbour efter 130 fina sjömil.
Bakom oss seglade Johanna och Martin på Snowbird och de kom in en liten stund efter oss. Under överseglingen hade vi då och då radiokontakt med varandra på VHF-kanal 71. Strax efter vi ankrat hörde vi plötsligt en annan röst på samma kanal som ropade upp oss på svenska. Dialekten gick inte att ta miste på, det var bred Göteborgska. Mannen hette Håkan och jobbade som tekniker på Great Stirrup Cay i Berry Islands. Utanför denna ö stannar stora cruiseships som går mellan Miami och Bahamas. Passagerarna åker i land med mindre båtar och möts av en sorts vattenlekpark. De kan bland annat köra vattenskoter, prova paragliding, snorkla, dyka med tuber, segla eller bara ligga på stranden och sola.

Håkan kom senare på kvällen förbi i sin egen båt och det första han sa var att han kände igen oss. Det visade sig att han i flera år haft egen båt liggandes i Krossholmen, som ju är Unicorns hemmahamn. Vi hade till och med varit på samma kräftskiva där för en 10-12 år sedan. Ibland är världen liten.

På väg in mot Great Harbour Cay
Nu börjar det grunda upp
Framme

Vi stannade bara drygt ett dygn vid Great Harbour Cay innan vi på kvällen drog upp ankaret för 80 sjömils segling till Spanish Wells. Där tänkte vi besöka tull och immigration för att klarera in i Bahamas. Seglingen började bra i en ganska frisk sydvästlig vind men under natten minskade den mer och mer. De sista 10 sjömilen fick vi ta hjälp av motorn. Vi ankrade upp utanför Spanish Wells och tog sedan jollen in för för formaliteterna. Men det gick inte som vi tänkt oss. Tullen krävde att vi skulle komma med båten in till deras kaj så de kunde komma ombord för inspektion. Det är första gången vi råkat ut för detta så vi blev minst sagt förvånade. Men det fanns inget annat att göra än att ta jollen tillbaka till Unicorn. Vi hade fått med oss alla blanketter och kunde därför i lugn och ro fylla i dem ombord innan vi körde in. Väl där knackade vi på nytt på hos tullen med den tjocka bunten papper. När allt var vederbörligen stämplat, inspekterat och vi betalt 300 dollar för seglingstillstånd så var det dags för tjänstemannen att kolla båten. Han gick ombord och ned för trappan i salongen. Där såg han sig omkring i  10 sekunder och sedan var inspektionen klar. Samma noggranna inspektion drabbade Snowbird.

Snowbird vid tullkajen

Bilfärjan i Spanish Wells

Vi blev kvar i i området kring Spanish Wells i nästan två veckor eftersom en period med mer ostadigt väder kom över oss. Men det gick inte någon nöd på oss. I Spanish Wells fanns en, för Bahamas, mycket bra och välsorterad mataffär. Dessutom trevliga människor och fina vägar att promenera på.

När fronterna äntligen gav sig var vi snabba med att sätta segel och segla söder ut ner mot Exuma. Det är det område med hundratals öar som vi tyckte så mycket om förra året. För att komma dit var vi tvungna att korsa den grunda Bahamasbanken och segla över något som kallas Middle Ground. Enligt guideboken är detta en svår rutt som inte lämpar sig för nybörjare eller de om tycker det är svårt att läsa djupet med hjälp av ögonen. Den enda information sjökortet ger är "Numerous Shallow Coral Heads". Dessa korallhuvudet sticker upp från botten och ligger ibland alldeles under vattenytan.  Informationen från sjökortet stämde bra och under några timmar när det var som värst körde vi slalom mellan alla dessa vassa koraller. Det är inga problem att gå nära dem, för det ör djup alldeles intill, ja åtminstone 2,5-3 m. Ingen segling som passar den nervöst lagde skepparen. Vi hade fin vind och stod på för fulla segel i ungefär 6 knop. Det behövdes för vi hade 50 sjömil att klara av innan ljuset försämrades fram på eftermiddagen och då ser man inte korallen.

För fulla segel på banken.
Anna-Kari står i fören och spanar men hinner ta ett foto akter ut.
Det syns tydligt var gräsen mellan djupt och grunt vatten går.
Lömska korallhuvuden.
Sjökortsbilden.

Allt gick bra och på eftermiddagen kunde vi ankra i lä av Ship Channel Cay i norra Exuma. Härifrån är det bara korta dagsetapper mellan öarna för att ta sig ner mot Georgetown i södra änden av Exuma Sound.

Exuma bjuder på fantastiskt fina snorklingsmöjligheter och vi var inte sena att ta tillfället i akt och studera undervattenslivet. Men det är ganska kallt i vattnet och vi är mycket glada att vi har våtdräkter som vi kan dra på oss för att hålla värmen, det behövs verkligen.

Rustade för snorkling.
Den mörka skuggan bakom jollen är en Manta.
Under vattnet.
Anna-Karin simmar med fiskarna.

I Bahamas finns det gott om Conchsnäckor. Man hittar dem i stort sett över allt. När de växt sig riktigt stora är de mycket goda att äta. Man kan äta dem råa som de är i Conchsallad eller så kan man göra stuvning eller Conchfritters på dem. Conchfritters är små friterade bollar med Conchkött som är mycket goda. De äts ofta som drinktilltugg. Kanske ser de inte så aptitliga ut men vi kan försäkra att de smakar alldeles utmärkt. Precis som med bläckfisk måste de bankas i 10-15 minuter för att bli möra. Gör man inte det är köttet ganska segt.

Ser ni ögonen?
En som vågar sig ut ur skalet.
En Conch ute på vandring.

När vi låg ankrade vid Highborne Cay kom det en Piper Supercub med flottörer och landade alldeles intill oss. När den sedan startade fick vi ett par bilder på planet. Jag har själv flugit en del timmar Supercub men aldrig med flottörer, bara med hjulställ. 

Det gick ganska trögt att komma upp på steget och stighastigheten var inte speciellt imponerande. Många av öarna i Exuma har en airstrip. Ofta är banorna korta och i ganska dåligt skick men används ändå flitigt av mindre plan.

Unicorn vid Warderick Wells, naturparken i Exuma.

Bilder från Normans Cay som under 70- och 80-talet var tillhåll för knarkkungen Carlos Ledher. Han sitter nu i fängelse i USA på livstid + 135 år utan möjlighet till benådning. Vi fattar inte riktigt hur man kan få livstid + 135 år, men så står det i boken som berättar om Bahamas historia. Vi skrev en del om detta redan förra året i Logg 13 Bahamas.

Men allt är inte bara sol och lugna dagar i Bahamas. Sedan tre dagar ligger vi ankrade i lä av Big Major Cay. En front har fört med sig hårda ostliga vindar och det tjuter elakt i riggen. Vinden ligger stadigt på 15-18 m/s dygnet runt. Det är bra att vi har god ankarbotten. Jag har dykt på ankaret och det är helt nedgrävt i sanden och går inte att se. När det blåser så här mycket är det också väldigt blött att göra utfärder med jollen och därför är vi lite fast ombord till dess det lugnar ner sig. Det skall fortsätta att blåsa i ytterligare två dagar.

Hälsningar
Håkan och Anna-Karin

Nästa logg

Till topp