Logg 09, 2011-06-15
Färskvatten eller sötvatten är viktigt ombord. Dels behöver vi ganska mycket dricksvatten i det tropiska klimat där vi för det mesta befinner oss, men också till disk, tvätt och dusch går det åt vatten.
Vi har länge velat ha en watermaker som kan göra
friskt och bra dricksvatten av havsvatten. Men vi har länge tvekat och inte
kunnat bestämma oss. Dels kostar anläggningen en del pengar, den tar en hel del
plats och det finns många olika fabrikat och modeller att välja på.
Många väljer att direktdriva watermakerns pump med en rem som drivs av en extra
remskiva direkt på huvudmotorn. Det alternativet valde vi direkt bort eftersom
vi inte har plats för detta i motorrummet. Andra väljer att driva pumpen med en
växelströmsmotor. Men då krävs en separat dieselgenerator och någon sådan har vi
inte. Då återstod för oss bara alternativet att driva högtryckspumpen via 12 V
likström.
För att göra sötvatten av havsvatten krävs ett vattentryck på 60-80 bar, alltså
ett ganska högt tryck. Det går åt 20 bar/% salt som vattnet innehåller. En
salthalt på 3 % innebär då 60 bar tryck.
Skall man ha en watermaker med någorlunda kapacitet går
det alltså åt en hel del energi för att göra vatten. En del tillverkare har
anläggningar med olika sorters energiåtervinning hos högtryckspumpen. Då går det
inte åt lika mycket energi/liter vatten. Nackdelen är ett system med mycket fler
packningar, tätningar och med fler rörliga delar.
Vi bestämde oss till slut för att satsa på en
260-DML-1 från ECH2O Tec™.
Denna watermaker byggs i Chaguaramas , Trinidad. Michael som kommer från
Tyskland har där startat ett företag som bygger avsaltningsanläggningar. Den
modell vi bestämde oss för gör 50L vatten/timme. Den är i stort sett helt
manuell. Det innebär att den faktiskt inte innehåller en enda
elektronikkomponent. Knappt man tror att det är möjligt när i stort sett varenda
brödrost innehåller ett par mikroprocessorer idag.
Men det finns också watermakers som är helautomatiska och kan startas med en
enda knapptryckning. Automatiken tar då hand om tryckkontroll, kontroll av
salthalt, bakspolning o.s.v.. Vår erfarenhet är att de som har sådana
helautomatiska anläggningar har betydligt fler problem än de med manuell
manövrering.
Vi får själva, med hjälp av manometern på manöverpanelen, ställa in rätt tryck
med en helt manuell tryckregleringsventil. Sedan är det vår smak som avgör när
vattnet är saltfritt och kan fyllas i tanken. Vi provsmakar helt enkelt. Ett
system som vi tycker är helt överlägset elektronisk provsmakning. När vattnet
smakar bra slår vi om en manuell ventil och vattnet styrs till vår tank. Lite
mera jobb, men betydligt färre saker som kan krångla.
Även bakspolning sker manuellt med ett par olika ventiler som handmanövreras.
Mer om det längre ner.
Men håll i er nu, pumpmotorn förbrukar 40 Ampere när
spänningen är 12 volt. Motorn som driver högtryckspumpen är på 1,5 Hkr.
Hur löser man det?
1. Naturligtvis måste motorn vara igång när vi gör vatten.
2. Vi har dubbla generatorer på motorn och har därför tillgång till den energi
som behövs utan att göra avkall på batteriladdning.
Vi bestämde oss fatiskt för denna modell redan när vi låg i Ft Lauderdale, USA. Men leveranstiden var lite för lång och vi ville inte bli liggandes kvar och vänta. Därför beslutade vi oss för att i stället vänta med leverans till St. Maarten. Som man kunde förvänta sig höll inte tillverkaren utlovad leveranstid utan det var tack vare Roger på Island Water World i St. Maarten som vi kunde få leverans bara en vecka efter utlovad tid. Roger ordnade att vi fick en anläggning som egentligen var avsedd för en annan kund, denne var inte var lika noga med tiden. Det blev visserligen merarbete både för oss och Island Water World, men det löste sig ändå till det bästa till slut.
När alla delar var på plats ombord började ett
mödosamt installationsarbete. Det första som upptäcktes var att pumpen inte
kunde monteras vertikalt som planerat. Pumpen var tvungen att sitta horisontell
för att få ordentlig smörjning. Därför blev det till att tänka om helt och
hållet. En horisontell bräda fick sättas upp som "golv" i garderoben bakom
toaletten. Som tur var hade jag sparat sittbrädan från gamla kasserade jollen.
Med lite anpassning i längd och vinkel passade den nu perfekt som support för
pumpenheten. Membranet fick plats i hörnet av garderoben, men det krävdes att
jag flyttade en brandsläckare till ny plats.
Förfilterenheten hänger på väggen som täcker septiktanken. Det var därför som
den nya toa-tanken måste vara plats före montage av watermakern.
Först går havsvattnet genom dessa förfilter. Där
rensas eventuella partikelföroreningar bort. Ena filterpatronen är på 20 micron
och den andra på 5 micron. (1000-dels millimeter) Manometern visar när filtrena
börjar sättas igen och det är dags för byte av patroner.
Efter förfiltrering hamnar havsvattnet i
högtryckspumpen som syns nedan.
Högtryckspump med motor. I hörnet syns membranet. Från högtryckspumpen går
vattnet via en tryckregleringsventil membranet. Inuti detta sker en omvänd
osmosis och saltet reduceras till nära O%. Det som ser ut som ett filter är en
patron som neutraliserar det producerade vattnets Ph-värde. Det färdiga vattnet
har ganska lågt Ph och smakar bättre om man höjer värdet. Det blir då också
mindre aggressivt mot rostfria komponenter som vattentankar och annat.
Kontrollpanelen sitter infälld i vägen ovanför locket till motorrummet. Det tog oss många timmars funderande innan vi bestämde oss för den placeringen. Men det blev väldigt bra till slut. Både ur betjänings- och monteringsperspektiv.
Kontrollpanelen
Baksidan av kontrollpanelen
Det tog totalt fyra dagars arbete att få alla
komponenter på plats. Det krävdes då också ett antal besök hos järnhandeln för
att köpa rör/slang komponenter.
Det kändes ganska nervöst att starta upp systemet första gången, skulle det
fungera? Skulle alla kopplingar vara täta? Skulle det verkligen komma något
sötvatten?
Det gick ganska bra, efter bara 30 sekunder rann det gott och friskt
dricksvatten från utgången för testvatten. Några småläckage hade vi men det var
lätt åtgärdat med lite efterdragning och i annat fall lite mer teflonband på
gängorna.
En annan sak som behövde åtgärdas var arean på
strömförsörjningskablaget. Jag hade tagit till för dåligt med spänningsfall vid
pumpmotorn som följd. Dessutom kunde man känna att kablarna verkligen blev
varma. Det fick bli en tur till elaffären och skaffa grövre doningar. Det
hjälpte och spänningsfallet blev betydligt mindre.
Watermakern håller verkligen vad den lovar och producerar till och med i
överkant av 50 L/timme. Det känns fantastiskt att alltid ha tillgång till rent
och bra vatten. Vi slipper kånka med dunkar eller betala dyra marinor för att
kunna tanka vatten som ibland är av tvivelaktig kvalitet.
När vi tillverkad vatten "bakspolar" vi hela systemet med sötvatten. Det förhindrar att mikroorganismer växer i framför allt membranet.
Sötvattenspolning
Rör- och slangschema. Så här ser hela montaget ut på
papper.
Medan jag mest låg inklämd i en garderob och skruvade passade Anna-Karin på att hålla sig i form framme på fördäck.
Hantlarna är välberesta, har kommit i vårt bagage
ända från Sverige
I skrivand stund ligger vi Grand Anse D´Arlet på Martinique. Vädret är mycket ostadigt då en "tropical wave" just nu passerar Karibien. Det är gott om kraftiga regnskurar och vindbyar.
Här kommer en kort resumé av seglingen genom området i Kariben som kallas Leeward Island.
Från St. Maarten seglade vi direkt ner till Guadelope och Deshaies. Det tog 30 timmar och vi låg på dikt bidevind hela vägen. Men det var lugn sjö och blåste 5-7 m/s så trots lite motig vind var det bra segling. Framme i Deshais träffade vi flera kompisar.
Vi gjorde en vandring upp och ned för Deshaies River. Med förutom oss var
besättningen från Happy Times och Tsamaya.
Vi hamnade mitt i en filminspelning. "Death In
Paradise" kommer filmen att heta och den är en fransk produktion.
Ganska snart flyttade vi oss en bit söder ut ner till Les Saintes. Där blev liggande en vecka och väntade på bra väder att kunna fortsätta söder ut ner mot Dominica. Under tiden gjorde vi flera vandringar. Oftast tillsammans med Cheryl, Mikayla och Mike från Happy Times. En dag tog vi till och med färja över till grannön Terre de Bas för att vandra.
Trekking på Terre de Bas.
Utsikt över Bourg Des Saintes. Vi står på toppen av
Le Chameau 313 ö.h. dit vi vandrat.
Från Les Saintes seglade vi ner till Prince Rupert
Bay på Dominica. Därifrån gjorde vi förra året flera långa vandringar.
Se logg 09, 2010.
Denna gång nöjde vi oss med att ännu en gång vandra
de 11 km från Capucin till Penville.
En kväll gick vi på Creole-Jazz konsert. Det
blev en mycket trevlig kväll med massor av bra musik. Vi var där tillsammans med
Happy Times och Spirited Lady.
Susie, Roger, Håkan, Anna-Karin och Cheryl.
Cheryl, Mike och Anna-Karin
Ett av banden som spelade.
Innan vi lämnade Dominica såg vi till at Mr. White
fick ett nytt hem. Han har ju bott i förpiken ända sedan St. Marys i Florida men
tyckte nu att det var lite trångbott där framme och önskade sig lite mer plats.
Michael, som vi förra året sålde vår gamla utombordare till, träffade vi igen på
Dominica. Han syster hade en dotter som just skulle fylla år och vi tycket att
vår Mr. White skulle gilla att flytta in hos henne. Så fick det bli.
Vår gamla 5 hästars Mercury går fortfarande som en klocka och Michael försörjer
sig på att köra runt och sälja frukt och grönsaker till förbipasserande seglare.
Vi har ett stående kontrakt med Michael och han levererar varje morgon ett par
fina färska mango till oss. Det är en del av betalningen för motorn, att varje
gång vi kommer får vi mango.
Mr. White och Michael.
Hälsningar
Håkan och Anna-Karin