Logg 12 2011-11-06

Nu har det gått lång tid sedan jag skrivit något på denna sidan. Men bloggen har uppdateras regelbundet med korta notiser och bilder. Den är säkert en del av läsarna som sett detta och tittat in på den sidan. Om inte annat så ser vi att bloggen har ungefär 35 träffar /dag.

Resan tillbaka till Trinidad gick bra även om det var lite bökigt att behöva byta flygplats i New York. Vi hade inte så mycket tid för detta och det blev lite stressigt. Som tur var gick proceduren att ta sig igenom immigration och tull i rekordfart. På bara 10 minuter var vi igenom. Vi landade sen inte Port of Spain förrän sent på natten. Men vi hade redan förbeställt transport av Jesse James och en av hans killar, Stanley, stod och väntade med en skylt som det stod Unicorn på. Sent på natten är det inga problem att ta sig från flygplatsen ut till Chaguaramas eftersom det nästan inte är någon trafik. Under dagtid kan det i värsta fall ta timmar. Jesse har berättat att rekordet är 6 timmar. Minsta regnskur orsakar här stora trafikproblem. Man kan undra hur det skulle gå att släppa ut Trinisarna i svenskt vinterväglag? Den här gången tog det inte mer än en 45 minuter.

Det går bra att ta med sig båttillbehör till Trinidad utan at behöva betala någon tull eller skatt. Villkoret är att man upprättat en lista på de saker man har med sig. På listan skall också värdet anges. När man anländer till flygplatsen går man till tullen och får denna lista stämplad. Med den stämplade listan i hand kan man sedan bege sig till Chaguaramas. Väl där måste man direkt uppsöka det lokala tullkontoret och lämna ifrån sig ett exemplar av den stämplade förteckningen. Detta måste göras omedelbart oavsett tid på dygnet. Gör man inte detta direkt utan väntar till nästa dag kan man få dryga böter. Därför körde Stanley oss till tullen i Chaguaramas trots att klockan var ett på natten. Det tog en bra stund att väcka upp den dam som hade jour, men uppenbarligen låg och sov. Men till sist lyckades det och vi kunde lämna listan och åka sista biten till Peakes båtvarv där Unicorn stod uppställd på land.

Vi hade meddelat varvet att vi var på väg och därför hade de ställt fram en stege så att vi enkelt kunde klättra ombord. Vid första besiktningen mitt i natten verkade allt se bra ut och vi hade inte haft några objudna gäster ombord. Varken tvåbenta, eller varelser med fler antal ben. Men det var varmt och luften ombord kändes ganska unken.
Vi var trötta efter många timmar på resande fot och vi slocknade tämligen omgående. Men det var svårt att sova i den starka värmen och fuktiga luften och så snart det ljusnade vaknade vi igen.

Så snart vi vaknat öppnade vi upp båten för vädring. Vi ringde också till en firma som hyr ut portabla airconditionaggregat. Som tur var kunde de redan samma dag komma med en anläggning som vi monterade i förpiksluckan. Det var helt fantastiskt att kunna få ett behagligt klimat och torr luft ombord. Det krävdes inte så många graders sänkning av temperaturen för att det skulle kännas skönt. Men framför allt så avfuktar aggregatet luften och man slipper den där klibbiga känslan.

AC i förpiksluckan.

Första dagen gick annars åt till att ordna en hel praktiska saker. Bland annat fick vi besöka immigration och få nya stämplar i passen som talar om att vi får stanna tre månader i landet. På flygplatsen hade vi endast fått 48 timmar. Varför man gör så här? Vem vet, men all byråkrati skapar ju en hel del arbetstillfällen. Vi handlade också mat, fyllde på vatten i tankarna, kopplade in el, startade kylen, monterade ihop cyklarna plus en hel del andra småsaker. En annan sak var att ordna en ställning så att vi skulle kunna komma åt att polera skrovet.

Först dag två kunde vi sätta igång med det egentliga arbetet med att få Unicorn sjösättningsklar. Som vanligt började vi med det ganska tråkiga och tunga jobbet att polera skrovet. Trots att vi har en riktig proffspolermaskin tar det åtminstone en dag /sida. Det går inte att polera om ytan för tillfället är solbelyst. Då blir det både för varmt och glansen blir heller inte lika bra. Efter poleringen lägger vi på ett lager vax för att glansen skall stå sig så länge som möjligt. Att få upp glansen på de röda dekorränderna är mycket tidskrävande och kräver ihärdigt jobb med maskinen.

Efter polering var det dags för botten att få sig en omgång. Vi hade fått en del havstulpaner eftersom vi legat still vid Hog Island, Grenada i flera veckor innan seglingen till Trinidad. Vattnet där är ganska stillastående och håller en temperatur på 30 grader. Då trivs tulpaner och andra organismer alldeles utmärkt trots giftig färg. Vi hade redan skrapat bort dem vid upptagningen med det blir alltid en liten rest kvar. Resterna slipade vi ner för att få en slät och bra yta för bottenfärgen. Dessutom behövde en del rostfläckar på kölen bättrats med rostskyddsfärg före målning med ny bottenfärg.

Man får inte vara rädd att smutsa ner sig.

En annan sak vi upptäckte var att propelleraxeln glappade en del i cutlesslagret. Det är inte bra eftersom det orsakar vibrationer som i förlängningen kan skada motor och backslag. Det var inget annat att göra än montera av propellern för att kunna lossa lagerhållaren. Vi har tagit av propellrar några gånger och fått en viss vana. Det brukar gå ganska bra trots att vi inte har någon avdragare. Jag värmer navet med gasol och då utvidgar det sig och brukar sedan lossna med ett lätt slag. Det gick fint denna gången också. När propellern var borta lossades lagerhuset med en stor rörtång. Men sedan var det stopp. Att få ut lagret ur huset kräver mer verktyg än vad vi har ombord, och därför lämnade vi det till den mekaniska verkstad som finns på varvet. Lagret satt ordentligt och de fick svarva ut det. Sedan var det inga problem att skjuta in ett nytt lager och börja montera tillbaka allt igen.

Propellern åter på plats.

Efter två veckors jobb hade vi äntligen kommit så långt att vi kunde sjösätta och sedan fortsätta göra klart skepp i vattnet.

Klart för sjösättning.
Nu hänger Unicorn i travelliften

Motorn startade snällt på första försöket och vi kunde tuffa bort till Coral Cove Marina där vi bokat plats. Det kändes skönt att åter ha båten i sitt rätta element. AC:n som vi hyrt hade gjort mycket för att göra bomiljön dräglig uppe på land, men vi behöll den även under tiden i marinan.

Kanske kommer ni ihåg att radarn dog under seglingen ner till Trinidad. Efter flera dagars tjatande fick vi tillbaka radarn från elektronikverkstaden. Men de var lite osäkra på hur bra de hade lyckats reparera den. Det enda att göra var att montera tillbaka den på sin plats och sedan testa. Eftersom vår radarantenn sitter uppe i masten fick Anna-Karin först hissa upp mig och sedan hissa upp del för del så att jag kunde skruva tillbaka de olika komponenterna. När allt var klart var vi tvungna att ta ut Unicorn på en provtur. Att se något vettigt på radarskärmen inne marinan är omöjligt och därför behövde vi testa på öppet vatten. Till vår glädje visade sig radarn fungera som den skulle. Att sedan chefen för företaget som reparerat den åkte till USA på en 10 dagars tur vilket gjorde det omöjligt för oss att betala, det är en helt annan historia.

Ett annat jobb var att byta ut kabeln mellan antenntuner och akterstaget som också är antenn för SSB-radion. Den gamla kabeln var totalt slut och isoleringen bara föll av den.

Vår gamla GPS visade sig också ha gjort sitt. Både foten i aluminium och toppen av plast var spruckna. Vi hade redan sett sprickan i foten tidigare, men nu sprack som sagt var kupolen också. Plasten var så spröd att det visade sig i princip omöjligt att limma ihop den. Det räckte med att nästan bara titta på den, så föll ytterligare en bit sönder. Den är 15 år gammal så att få  tag i delar skulle nog vara omöjligt. Vi tog helt enkelt bort den. Istället försörjer den nya GPS, som tillhör AIS systemet, också resten av instrumenten med positionsangivelse. Det gick relativt enkelt att koppla om eftersom jag kunde dra en kabel med NMEA-information till autopilotens kursdator. Kursdatorn vidaresänder sedan detta som en SEATALK-signal till de övriga Raymarine instrumenten. Låter det ändå krångligt?

  Förbrukad GPS

Coral Cove Marina, vi ligger mellan de två Hallberg Rassy båtarna. En 62:a och en 43:a.

Mellan allt jobbande hann vi med att göra en heldagsutflykt med Jesse James. Turen kallas för "Taste of Trini" och är en matresa över ön. Jesse, som själv är matälskare, tar med sig deltagarna till olika platser där vi provsmakar det loka Trinidad köket. Mycket intressant och gott. Jag har skrivit 8 st inlägg om detta på bloggen.  "Unicorns Blogg"

En av de sista sakerna vi gjorde innan vi var klara för avfärd var att låta sy upp skydd till jollen. Solen går hårt åt materialet i pontonerna och vi har ju erfarenhet av att den gamla jollen tog helt slut på grund av detta. När vi såg vilket fint skydd våra vänner Devi och Hunter på Artic Tern hade låtit sy, var det inte svårt att bestämma sig. Ett likadant ville vi också ha. Och med Trinidad mått mätt gick det i rekordfart. På endast 3 dagar blev det klart. Nu lever jollen förhoppningsvis i många år till.

Man skall väl inte peka ut någon, men vi har märkt att de företag som drivs av personer med indiskt ursprung har ett helt annat arbetstempo än de som drivs av en del andra. 40 % av befolkningen i Trinidad har indiska rötter.

Nya skyddet på plats.

Ett annat sista minuten projekt var att fylla på förrådet med filmer och talböcker. Vi fick låna några hårddiskar av Kaj från Amelit, och vi kopierade så datorn glödde. Det var behövligt eftersom en 500 GB disk full med filmer kraschat för oss och blivit oläsbar.

Efter 4 veckors båtmekande var vi äntligen klara för avfärd. Som tur är har man sedan vi var här senast ändrat reglerna för hur snabbt man måste lämna landet efter utcheckning. Förra gången fick man endast 2 timmar på sig men det är numer ändrat till 24. Det gör det mycket enklare. Det går nu bra att checka ut i lugn och ro ena dagen och sedan segla iväg tidigt nästa. När vi checkat ut från tullen kunde vi också gå och betala för de taxfreevaror som vi beställt sedan tidigare. Skatten är hög på alkohol i Trinidad och det gör en hel del på priset att kunna köpa skattefritt. Mycket praktisk är det också för man får sina lådor levererade direkt till båten.
För att få plats med allt har vi utnyttjat varenda vrå och skrymsle ombord.

Prognosen för sträckan upp till Grenada visade på ostsydostlig vind 15-20 knop. Kursen till Grenada är rakt nordlig och då passar vindriktning och styrka utmärkt. Inifrån Chaguaramas upp till Grenada är det 80 sjömil. Prick klockan fyra på morgonen släppte vi tamparna och gick för motor ut mot Boca, sundet som leder ut på öppet hav. Vi hade tur med tidvattnet som var på utgående och gav två knops extra fart genom passagen. Vinden var till en början svag och vi fick ta motorn till hjälp för att komma ut ur det lä som Trinidad ger.
Vi gjorde överseglingen tillsammans med Lee och Sharon från Allegro. De startade en timme senare än oss eftersom deras båt är 52 fot och kan göra högre fart än Unicorn. De kom i fatt oss vid 10 tiden och drog sedan ifrån mer och mer, men vi hade hela tiden radiokontakt med dem. Trots att vi avseglat fyra på morgonen var vi inte säkra på om vi skulle hinna fram i dagsljus. Om det skulle mörkna var planen att segla in till Prickly Bay som är stor och enkel att angöra, även om det är mörkt. Vädret visade sig emellertid från en av sina bästa sidor och gav härlig slör upp mot Grenada. Vi hade dessutom lite medström större delen av seglingen. Om man skall klaga på något var det i så fall vågorna. De var lite stökiga och Anna-Karin kände sig tidvis lite sjösjuk. Naturligtvis också beroende på att det är flera månader sedan vi senast var ute på havet.
Men den fina vinden och strömmen sköt på bra och redan klockan fyra på eftermiddagen var vi framme vid Hog Island, vårt gamla favoritvik. Det blev lite stressigt ett tag, för motorn ville inte riktigt vara med när den skulle startas. Det hördes ett hackande ljud från starmotorn, precis som om den kuggade i och ur hela tiden. Men med lite lirkande hoppade motorn till sist igång. Felet visade sig senare ligga i själva startknappen. Där hade en kabelanslutning ärgat och släppte inte igenom tillräckligt med ström.

Vi hade seglat de 80 sjömilen på exakt 12 timmar vilket ger en snittfart över grund på 6,7 knop. Visserligen men lite medström, men ändå ett mycket bra resultat.

På Grenada väntade direkt nya äventyr på oss. Faktiskt betydligt mer spännande än vad vi kunnat gissa i våra vildaste fantasier. Men det får vi skriva om nästa gång.

Hälsningar
Håkan och Anna-Karin

Till topp