Logg 13  2011-11-12

Redan under seglingen från Trinidad till Grenada hade vi radiokontakt med några vänner som låg ankrade vid Hog Island. Det var via Coconut Telegraph, ett radionät som går klockan 08.00 varje morgon över SSB-radion. Så tidigt på morgonen hade vi fortfarande mer än 50 sjömil kvar, men tack vara att SSB:n fungerar över långa distanser så hörde vi Cheryl på Happy Times perfekt.

Cheryl undrade om vi ville följa med på en vandring nästa dag. Vi svarade utan att tänka oss närmare för ja till det. Hiken skulle starta tidigt nästa morgon och vi skulle således inte hinna checka in till Grenada. Men det brukar inte vara några problem, utan vi räknade med att göra det senare på dagen eller nästkommande dag. Klockan halv åtta var det avfärd och vi skulle hinna sjösätta jolle, montera på motor, fixa matsäck innan dess så det blev ingen sovmorgon. Vi visste att vandringen skulle ta oss Seven Sisters vattenfall, och det såg vi fram mot. Vi har hade hört talas om dem men inte varit där tidigare. Men innan vi startade vandringen hade vi en timmas bussresa som skulle ta oss upp till Grand Etang området. Vid start punkten träffade vi vår guide för dagen, Super Butterfly. Normalt brukar vi inte anlita några guider för våra vandringar men vi hade förstått av konversationen i bussen att det här nog skulle bli en något annorlunda tur. Det var egentligen inte så lång vandring in till fallen, kanske 30 min, så för det behövdes ingen vägledning. Men för resten kan jag lova att vi var mycket glada att ha Super Butterfly som guide. Huvudattraktionen för dagen bestod nämligen i att krypandes, klättrandes och ibland ålandes ta sig upp till det översta fallet, den sjunde systern. Det var lerigt smutsigt och besvärligt att ta sig dit och vi det här laget hade vi bytt om till bara badkläder och utan skor, för nu skulle vi bli våta.

Super Butterfly, vår guide, och Anna-Karin
Vi byter om till badkläder vid de två nedre fallen.
Genom djungeln på väg mot översta fallet.

Efter ungefär 30 min var vi uppe vid det översta fallet, och nu började det roliga. Vi skulle ta oss tillbaka till utgångspunkten genom att hoppa ner för alla fallen. Det vill säga hoppa ner i de pooler som finns nedanför fallen. De första fallen var inte så höga, en 4-5 m  så det gick utan större problem. Men det var livsviktigt att följa Flying Butterflys instruktioner till punkt och pricka. Poolerna som ligger nedanför fallen är nämligen inte tillräckligt djupa över allt och det gällde att land på exakt rätt ställe. Gjorde man inte det kunde det gå illa.

Här hoppar vi från stocken ner i poolen.
Det var det lägsta fallet, bara 1,5 m högt.
Den här forsande rännan skulle vi också betvinga.
Anna-Karin och Butterfly mitt i forsen.

Nedan finns några videosnuttar som visar hoppen utför den högsta systern. Det var inte utan att det kändes mer än lovligt pirrigt i magen titta ner i poolen 11 m längre ner. Det som att hoppa från taket på ett 4-våningars hus.
Att gå tillbaka var inte möjligt, det skulle vara helt omöjligt att ta sig upp för fallen samma väg som vi kommit ned.
Först ut var Rebecka som en viss tvekan hoppade. Sedan var det Anna-Karins tur. Bilderna är talande för hur det var.

Anna-Karins mumlande när hon står på stupkanten är, enligt henne själv, en förbannelse över hur dum hon kunde vara som gått med på detta här.
Mike som är den som hoppar sist i videon råkar landa lite grann på rumpan. Det bär sig inte bättre än hans byxor spricker mitt itu.

En vecka efter vi varit vid Seven Sisters åkte en annan grupp med seglare dit för att göra samma sak som vi. Det bar sig inte bättre än att vår vän Martha landade så illa att hon för en kort stund förlorade medvetandet. Hon fick sedan föras med ambulans till sjukhuset inne i St Georges. Som tur var hade hon inte fått några allvarliga skador utan var omskakad och hade ont i muskler och leder.

En bild på Mikayelas hopp.
Vi som var med.

Att vi kunnat ta några bilder från den här turen beror på att vi hade med oss den nya vattentäta kameran. Med en normal kamera hade det inte varit möjligt. Man verkligen säga att den höll måttet. När jag hoppade utför fallen höll jag den i handen. Kameran är en Pentax Optio WG-1

Allt väl ombord
Håkan och Anna-Karin