Logg 14 2011-11-25
Trinidad – en andra chans, (av Anna-Karin Sundquist)
Taste of Trini
Att lämna båten i Chaguaramas, Trinidad för orkansäsongen är lika med hårt arbete i minst 2-3 veckor för att återställa båten i tillfredsställande skick när man återvänt.
Det är mina erfarenheter efter att ha lämnat båten på land och besättningen flugit till Sverige för att besöka familj och vänner.
Då vi kom till Trinidad första gången från Brasilien 2009 gjorde vi ett kort besök i Sverige och kom åter till båten i November. Att komma från ett kallt och vått land till fukten och värmen i Trinidad var förödande för min hälsa. Jag blev omgående liggande i influensa och feber och detta i en båt uppställd på land utan luftkonditionering! Detta hände då fågelinfluensan härjade som värst och arbetarna som jobbade med att slippa bort all bottenfärg ner till bar gel coat trodde att jag drabbats av denna farsot. De rekommenderade direkt leverans till sjukhuset i Port of Spain.
Det blev ingen färd till detta stället men istället så svor jag att aldrig återvända Chaguaramas igen. Efter drygt 2 veckor var båten klar för sjösättning och vi seglade omedelbart till Grenada utan ha sett något annat än varven i Chaguaramas och en supermarket i Port of Spain för bunkring.
Efter en orkan säsong i Chesapeake, USA var det då dags igen att motvilligt segla åter till Trinidad för upptagning och Sverige besök.
Då vi kom åter till Peake Yachtservice i Chaguaramas, Trinidad där vi lyft båten och förvarat den under 7 veckor, beställde vi omgående ett luftkonditioneringsaggregat. Det var underbart att kunna komma in i båten och svalka sig och sova svalt hela natten. Efter drygt 2 veckors hårt arbete var det dags för sjösättning och vi ville nu ge Trinidad en andra chans.
På VHF kanal 68 är det morgonnät kl 0800 varje dag. Jesse James alias Membersonly Maxitaxi service annonserade ”Taste of Trinidad” en heldagsutflykt med Jesse som guide. Efter att dagen för turen blivit uppskjuten ett antal gånger pga regnoväder var det dags för avfärd.
Vi blev hämtade kl 0900 av Jesses med hans fina maxitaxi med luftkonditionering. Totalt var vi 10 stycken hungriga och vetgiriga cruisers.
Taste of Trinidad turen är inriktad på lokalt lagad Trinifood och mat blev det.
Vårt första stopp var för att plocka upp en stor kylbox med is för medhavda drycker. Snabbt introducerade Jesse dagens program och förklarade hur provsmakningen skulle gå till. För att underlätta logistiken så att vi kunde prova så många olika sorters mat som möjligt så handlade Jesse maten och i slutet av dagen delades beloppet på 10 personer. Mycket enkelt och smidigt.
Så började den händelserika dagen och humöret var på topp.
Jag numrerar varje stopp vi gör och vad vi äter.
1
Buljol med coconutbake, rökt makrill med hackad lök, chili, tomat och sallad
Saltfish med coconutbake, saltad torsk med riven kokos och tomat, lök och sallad.
Coconutbake är ett kompakt bröd som är bakat med kokos och är vanligt som frukostbröd.
Jesse hoppade ur bilen och beställde maten från en en liten kiosk vid vägen och vi åt i bilen.
Detta var en bra början och bättre skulle det bli.
2
Stopp vid Jesses favorit Doubels ställe, ett litet matstånd vid den hårt trafikerade vägen, vi alla väntade i bilen.
Doubels innehåller barra som är ett friterat bröd och channa som är kikärtsröra. Barra placeras på ett tunt litet papper med en stor klick channa ovanpå och toppas av hot sås och chutney efter smak och sedan nästa barra ovanpå. Allt detta är mycket svårt för att inte säga omöjligt att äta utan att spilla. Jesse uppmanade oss att inte spilla på sätena, lättare sagt än gjort. Jag drog snabbt fram en stor badhandduk för att ha som bordsduk i knäet.
Detta visade sig vara ett smart drag som räddade både säten och shorts från mat fläckar.
Double
Efter att ha smaskat i oss denna delikatess under färd kände vi oss redo för
nästa stopp.
Vi närmade oss nu Port of Spain och trafiken blev tätare.
Här passerade vi Angustura Bitters fabrik och fick berättat för oss hur man ser skillnad på originalet och dåliga kopior. Nämligen att Angustura Bitter har en hög densitet och flyter alltid högst i glaset. Receptet hur man tillverkar bitter är en väl bevarad hemlighet.
3
Trafiken gled sakta på motorvägen med 3 filer. Nu började vi bli lite sugna på snacks och Jesse vinkade till sig en försäljare som sprang mellan bilarna då vi stannade vid rödljus.
Det bjöds på färskrostade jordnötter med salt, honungsrostade jordnötter och naturella lättrostade jordnötter. Vidare så testade vi även Plantain chips. Plantain är en stärkelserik matbanan som inte är söt utan används på motsvarande sätt som vi äter potatis.
Nu gick färden vidare på en smalare väg tvärs över landet till östra sidan av Trinidad. Vi kom till Valencia som är en liten by dit folk vallfärdar på helgen.
4
Valencia erbjuder nämligen delikat Pigtail som anses som en delikatess serverad med BBQ-sås.
Pigtail- Grissvansar som det heter på svenska är ett fett skrovmål med svål, ben och lite kött. Riktigt svinaktigt gott, tro det eller ej.
Det var tur att alla åt denna rätt utanför bilen då det är mycket drypande sås och gnagande på de små svansarna.
Anna-Karin och Jesse äter pigtails.
Från ett annat gatustånd inköptes även Geera pork- Griskött tillagat med karamelliserat brunt socker och geera som är en krydda och har sitt ursprung från Indien.
Geera är en slags mörk kummin som rostats och malts för att få fram den rätta rökiga smaken som gör rätten så speciell.
Geera pork
5
Mätta och törstiga förflyttade vi oss några steg till försäljaren bredvid som erbjöd slush.
Slush innehåller krossad is med MASSOR av långa bokstavskombinationer av färgämnen. Detta var en 3 smak/färg variant som testades och resultatet blev att utseendet slog smaken med 10-1. Denna dryck smakade fruktansvärt av kemikalier och socker men såg vacker ut.
Mitt glas innehöll rosa-gul-blå slush.
Det hela blev genast förlåtet då Jesse stannade och köpte en stor färsk ananas för senare avsmakning.
6
När vi så sakta slingrade oss genom trafiken i nästa by såg jag något spännande hos grönsaksförsäljaren. Det var något som såg ut som de röda frukterna från Dendé palmen. Jesse tvärnitade och sa det måste vi testa. Efter en stunds väntan kom han åter med en påse nykokt frukt.
Nu visade det sig att de vackert röda frukterna som jag såg heter inte Dendé som kusinträdet i Brasilien utan Peewah!
Palmfrukten växer på en hög smal palm och kokas i 25-30 min. Frukten skalas försiktigt och äts som snacks eller sidorätt. Smaken kan närmast beskrivas som kålrot möter majs och passar bra som tillbehör till kött/ fisk.
7
Vi anlände till Sangre Grande på ostsidan av Trinidad och nu var suget efter nya smaker åter på topp. Nu klättrade vi alla ur bussen och vädrade mat. I detta matstånd serverades det följande delikatesser:
Saheena- callaloo fritters, friterade ”bröd” med callaloo (liknar spenat i smaken) och Dalpuri som är malda linser. Detta toppas med mango chutney och pepparsås.
Allo choka- friterad potatisdeg formad till en paj
Kuchi- splitpeaball, friterad bulle gjord av linser.
Baigan- eggplant, friterade plättar innehållande aubergin och lite Dalpuri deg.
Allt detta serverad styckvis med het pepparsås på toppen.
Min favorit är Saheena, vilket motsvarar spenat plättar. Som tur var hade detta lilla matståndet ett handfat med kran så att vi kunde tvätta av händerna innan vi åter tog plats i bussen.
Nu följde ännu ett stopp för rastning av deltagarna och Jesse köpte mer mat till oss.
Det var maten till vårt kommande lunchstopp som inhandlades. Nu färdades vi vidare med den östra sidan av Trinidad i sikte. Alla vi i bussen såg fram emot att ta ett svalkande dopp i havet.
8
Vi njöt av den vackra utsikten över Manzanilla beach och bytte snabbt om för att bada i de svalkande vågorna. Hit hade vi kört på Eastern main road och stoppet var verkligen efterlängtat. Jesse dukade upp ett dignande bord på stranden med följande läckerheter:
Gized- Kycklinglever tillagade som en gryta med indiska kryddor.
Patchoi- eller Bok choy kan närmast beskrivas som en slags släkting till kinakål.
Mango green currie- detta är en chutney på grön mango, tillagad tillsammans med den stora kärnan från frukten och kryddor.
Talkari- stuvad pumpa
Goat currie- en gryta med getkött
Roti- det serverades två olika sorters roti (tunna mjuka bröd).
Dhalpari roti liknar en torrare pannkaka.
Den andra sortens roti tillagas med ghee som är klarnat smör och kan köpas på marknaden i Port of Spain i plåtburkar. Rotin kavlas tunt och tillagas i en stekpanna. För att brödet skall absorbera så mycket som möjligt av såsen rivs rotin till små remsor. Sedan är det bara att ta en ätvänlig portion av rotin och doppa i respektive gryta och njuta. Här används inga bestick utan rotin blir sked.
Och så finns det även peppar roti som innehåller just färsk pepparfrukt. Den senare sorten provsmakade vi på Devali nagir marknaden några dagar senare.
Den växande skaran av vild hundar samlades snabbt runt oss och vädrade efter munsbitar.
Vi delade med oss till hungriga hundar och människor.
Desserten blev lunchens höjdpunkt. Jesse plockade fram den tidigare inköpta ananasen för att tillaga en Pineapple chow.
Receptet är bara menat som en vägledning och kommer från Ann Vanderhoofs bok ”The spice necklace” My adventure in Caribbean cooking, eating, and Island life.
”Make it to your tast” som Trinis säger.
Mango chow
2 st Mangos omogna eller halvt mogna, skalade och skurna i kuber.
50 ml chandon beni eller koriander fint hackat
2 st Scotch bonnet eller sweetpepper (helst röda för färgens skull)
10 ml Salt
1 st Lime, pressa ur saften
Placera mangon i en skål. Tillsätt delar av varje ingrediens och blanda.
Smaka och avväg balansen mellan hetta/ syra/ salt/ sött genom att tillsätta mer av varje ingrediens.
Servera med tandpetare som drink tilltugg.
Tips:
När en autentisk Trini chow innehåller helt omogen frukt så ger det en smak av sötma med mer mogen frukt.
Testa samma teknik med gurka, klyftor av mandarin (Portugals) gyllene äpplen (pomme cytheres) eller vilken som helst halvmogen frukt som ananas, guavas, omogen persika eller äpplen.
Efter denna utmärka lunch var det dags för en kort R&R- rest and relax, vila och smälta maten.
Efter vatteninköp fortsatte färden fram över den raka strandvägen med höga ståtliga kokospalmer som kantade vägen. Vi kom fram till en stora odlingar av vattenmelon som växer på den bördiga sandjorden. Snabbt skrek alla -Här måste vi stanna. Och stopp blev det för provsmakning och inköp.
9
Vattenmelonerna var stora med mörkgrönt skal och saftigt sött rött kött inuti. Det smakade så läskande gott att vi köpte med oss en hem. Vidare så testades pommecythere (guldäpple) som var i säsong. Detta äpple var ganska hårt och smakade inte så mycket. Små lime frukter och pepparfrukter kom också med hem.
Där den långa raksträckan tog slut mötte även floden havet och här stannade vi kort för fotografering.
Snart därpå kom vi fram till en liten by där fiskarna varit ute och dykt efter hummer. Skaldjuren hängde i stora klasar längs försäljnings ståndet.
-Stanna bussen jag vill köpa Lobster (hummer) skrek jag. Det visade sig att Lobstern såldes för endast 20 TT dollar/pound (40:- SEK/kg). Men problemet var förvaringen. Vår stora kylbox skulle kunna rymma 2 stycken välväxta skaldjur men då fick de kylda dryckerna plockas ur.
Detta röstades snabbt ner och färden fortsatte utan Lobster.
10
Stopp vid Harrys waterpark som är ett favorit tillhåll för Trinis under helgen. Då vi anlände var parkeringsplatsen helt öde.
Dags för dagens första och enda öl test. Ja, det blev lätt då det bara fanns två sorter, Carib och Stag båda var väl kylda och försvann snabbt i torra strupar med sällskap av:
Duck currie- styckad anka med ben och tillagad som gryta i sällskap med starka indiska kryddor.
Mango currie- mango chutney.
Till detta serverades givetvis rotibröd.
11
Ett kort stopp för inköp från grönsaksståndet vid vägen.
Hot Lime Pepper sås inköptes och långa sockerrörsstänger packades in för senare provsmakning.
12
Ännu ett kort stopp bakom brödbilen som vi kört ifatt. Här testade bakverk som:
Pone- casava bröd, en mycket klibbig söt kaka.
Coconutdrops- koksnötsbullar gjorda av riven kokos.
13
Gyllene kokosnöts vatten- dryckers stopp. Här hugs toppen på kokosnöten bort med en stor machetekniv. När kokosvattnet är urdrucket hugs nöten isär för att komma åt den vita geléaktiga kokos köttet. En liten fin skrapa av skalet hugs till och blir sked för att kunna skrapa ur kokosköttet.
14
Grand Couva blir nästa stopp med provsmakning av kakaobönor. Här bor Jesses släkting och kakaofrukten plockades från ägorna.
Kakaofrukten hugs av på mitten och kakaobönorna ligger fint paketerade i vitt sött kött. Det gäller att suga på bönorna och inte bita för de är hemskt bittra.
Trinidad har en av de mest exklusiva kakaoodlingarna, många odlingar har förfallit men nu så är det åter åtråvärt att odla och tillverka choklad. Chokladkakor från dessa kakaoodlingar finns att köpa på delikatess butiken Malabar i Port of Spain till det facila priset av 109 TT-dollar för 85 gram. Smakar det så kostar det och som choklad älskare kan jag säga att det är värt varje dollar.
Vidare gick färden och vi var långt i från hemma ännu.
Cutters- små munsbitar (tapas) var med på listan att prova men vi var nu så mätta att vi avböjde.
Dessa tilltugg serverad vanligtvis i romshopparna lämpligtvis med ett glas rom till.
Det började skymma och då sa Jesse -Vi kan inte komma hem utan att ha testad denna delikatess:
Chicken sauce- kycklingbuljong med gurkskivor och kycklingfötter!
Givetvis var detta ett oförglömligt ögonblick då vi alla i bussen gnagde på kyckling fötterna och hade väldigt roligt med att föreviga detta med kameran. Allt detta sköljdes ner av en klunk från buljongen som fötterna låg i.
Mätta och nöjda inväntade vi nu dagens höjdpunkt.
16
Icecream, glass i stora lass
Detta var verkligen värt att vänta på. Den lilla damen i glass ståndet fick sin kvälls bästa kund då vi bromsade in vid vägen. Alla i bussen beställde 2 kulor var. Här fanns en lång rad av smaker att välja bland som:
Kokos, rom-russin, pistage, vanilj, kokos-körsbär, choklad och många mer.
Fakta:
Hela resan tog oss 10 timmar och kostade 200 TT dollar/person.
Mat kostnaden delades på 10 personer och slutade på 175 TT för 2pers.
1 TT-dollar är lika med 1,02 sek.
Vi satte ett rekord och stannade 16 gånger och testade 32 olika sorters mat/snacks.
Medtag badlakan som bordsduk för att skydda kläder och säten under färden.
Våtservetter och servetter är att rekommendera.
Badkläder för ett dopp i havet vid lunchstoppet.
Alla pengarna går direkt in till den lokala ekonomin och försörjer många familjer.
Det går att följa senaste nytt från Trinidad på facebookgruppen Trinidad Cruisers och där finns också tider och kompletterande information.
Som Trinisarna säger ”Dat is the Trini way, betta man belly buss than good food wasted”
Efter en mycket händelserik och intressant dag kom vi åter till vår marina och kände oss mer än nöjda. Vi var välfyllda med både mat och nya kunskaper om Trinidads matkultur.
På grund av regnoväder tidigare i veckan kunde vi inte köra till Maracos beach på Trinidads norra sida för att äta Bake´n shark. Rasrisken ansågs vara för stor längs med kusten. Denna maträtt räknas som Trinidads nationalrätt och måste provas.
Bake´n shark består av ett härligt bröd med friterade haj bitar ovanpå och en sallad till. Det viktiga med denna rätt är också såserna som kommer till, chandon beni sås, vitlöksås, pepparsås, chutney, dressing osv.
Dagen efter kompletterade vi ”Taste of Trinidad” med det som fattades, nämligen Bake´n shark hos Wheelhouse restaurang i Tropical marina.
Anna-Karin Sundquist