Logg 06, 2012-06-15
Efter avslutad regatta bestämde vi oss för att ta
det lugnt ett tag. Därför seglade vi upp till Barbuda. Barbuda är en en sandö
som ligger 30 sjömil norr om Antigua. Vi lämnade Falmouth Harbour vid sjutiden
på morgonen och körde först motor i en och en halv timma för att kunna ha
watermakern igång. Sedan satte vi segel. Det var väldigt segt i början för vi
hade både vind och ström mot oss. Vi kryssade i flera timmar för att kunna runda
Man of War Point på Green Island. När vi väl kommit runt udden kunde vi falla av
och få en fin sträckbog upp mot Barbuda. Det blåste ca. 8 m/s och vi gjorde 6-7
knop hela vägen. Det var nästan inga vågor heller.
Vi anlände till Barbuda vid fyratiden och där vi ankrade bakom Cocoa Point
utanför en strand som heter Pink Beach.
Här finns ingenting förutom den fina stranden och fullt med palmer som står
några meter upp från vattnet.
Det finns faktiskt ett superexklusivt resort här, men de hade stängt för
säsongen och det var tomt och övergivet.
Det var nu länge sedan vi åt någon hummer eller
rättare sagt släktingen languster. Visst har det funnits möjligheter att köpa
men ju längre norr ut man kommer i Karibien desto mer går priset upp. Det har
inte passat vår plånbok att handla.
Därför blev vi väldigt glada då ett par unga killar kom förbi i sin lilla
fiskebåt. De hade både hummer, conch och annan fisk som var alldeles nyfångad.
Det bästa av allt var att vi förhandlade ner priset till samma nivå som nere på
Grenada, d.v.s. 75:-SEK/kg. Vi köpte två st halvkilos languster.
Barbuda ligger lite mer avsides och besöks inte av vare sig så många seglare
eller turister. Det vanliga seglingsstråket går istället mellan öarna längre
väster ut. Det är antagligen det som gör att priserna ligger på en, för oss,
angenäm nivå.
Till hummern gjorde vi en god sås på lök, vitlök, stark chili, söt chili, lite
curry och kokosmjölk. Pastan, som vi åt till, kokade vi i den buljong vi fått
vid hummerkokningen.
Efter en vecka på Barbuda seglade vi tillbaka söder ut till Green Island,
Antigua. Där vi varit en gång förut. Där blev vi liggande i nästan en vecka. En
av anledningarna till det var att vi hittade en mycket bra wifi-signal som vi
kunde använda för att göra inläggen om regattan. En annan var att det är en
mycket vacker plats. Men efter att ha legat ankrade i över två veckor i öde
vikar var kylskåpet ganska tomt. Det var slut på i stort sett alla färskvaror.
Vi har visserligen gott om konserver och skulle kunna överleva ytterligare många
veckor på dom. Men konserver är ganska dyra och smakar heller inte samma som
färsk mat, så de sparar vi tills vi verkligen behöver dom. Vi seglade därför
tillbaka till Falmouth för proviantering.
Det visade vara ganska tomt när vi kom dit. Regattasäsongen är över och många
båtar har dragit vidare mot nya mål. De stora båtarna är redan på väg till
Medelhavet för att delta i regattorna som går i Frankrike och Italien.
Andra har seglat upp mot trakten av New York och Newport. Även där finns en
regattaserie under sommaren.
En båt som låg kvar var Miclo III med Ellen och
Rob ombord. Det var Rob som seglade med i besättningen på Spirited Lady under
Antigua Classic Yacht Regatta. Det lustiga är att denna båt träffade vi på redan
för fyra år sedan i Turkiet. Då med de förra ägarna Kathy och Jack ombord. De
seglade Miclo III till USA där de sålde båten till Ellen och Rob.
Efter avklarad bunkring slog vi följe med Ellen och Rob och seglade ner till
Deshais på Guadelope.
Där gjorde vi den trevliga vandringen längs Deshais River.
Deshais River tillsammans med Ellen och Rob.
Efter några dagar i Deshais fortsatte vi ner till
en av våra absoluta favoriter, Portsmouth på Dominica. Där har vi tidigare gjort
många fina vandringar. En av de som vi tycker bäst om går från den lilla byn
Penville i nordöstra hörnet av ön till Capucin, som ligger i det nordvästra
dito.
Vandringen går mestadels i tät regnskog som ger skydd från solens strålar. Det
gör att det aldrig blir riktigt hett. Längden på turen är inte mer än 10 km, men
det tar ändå sin tid att genomföra den. Stigen går in i dalar och ut igen, upp
för branta bergssidor och ner igen.
Det hade regnat en del den senaste tiden och det var bitvis ganska blött och
slipprigt. Vi behövde 3,5 timmar för själva hiken den här gången. Med torr stig
har vi tidigare klarat den på 2,5 timmar.
Med oss hade vi återigen våra kompisar Ellen och Rob. När vi väl var klara
med själva hiken och hade kommit fram till Capucin fick vi lite problem.
Eftersom det var söndag eftermiddag hade sista bussen redan gått. Det enda vi
kunde göra var att börja gå tillbaka mot Portsmouth. Dit var det ytterligare 14
km. Efter en timmas promenad på vägen hittade vi en kille som var snäll nog att
skjutsa oss hem i sin bil. Det var skönt för vi var rejält trötta i benen vid
det laget.
Som tur var slapp vi laga mat när vi kom tillbaka. Killarna som åker runt i
viken och säljer frukt och erbjuder annan service ordnar varje söndag ett BBQ på
stranden. För en billig penning kan man äta sig mätt på grillad fisk och
kyckling. Som tillbehör serveras ris, sallad och inte minst en mycket god
hemlagad rompunch.
Tyvärr fick den hiken ett lite tråkigt slut. Jag
märkte redan under vandringen att allt inte stod rätt till med mina sandaler.
Det brukar ofta inte vara så farligt utan brukar gå att laga med 5200.
5200 är amerikansk variant av sikaflex och är en superstarkt tätningsmassa/lim.
Jag använder det till allt ifrån att täta däcket på Unicorn till skolagning
m.m.
Denna gång visade sig sandalerna vara långt bortom vad som gick att fixa med
5200, och de fick därför förpassas in i skohimlen. Det var synd för de var
väldigt bekväma och sköna att gå i.
Mina sandaler var en kopia på det kända märket KEEN, och jag hade köpt dem på
Footlocker i USA. Där kostade de inte mer än 150:- SEK.
Trasiga skor
Originalet, som Anna-Karin har, kostar ungefär 5 gånger så mycket. Problemet var nu att både mina Salomonskor och mina sandaler totalt lagt av inom ganska kort tid. Det är inte lätt att hitta någon ersättning här. Möjligen kan jag finna något när vi kommer till Martinique.
En annan dag tog vi bussen till Bense för att sedan fortsätta till fots genom djungeln fram till Chaudier Pools. Det är ett par fina men ganska små vattenfall som ligger en timmas vandring bort från Bense.
Bad i Chaudier Pools
Man tror knappast att det kunde vara sant, men vi
kommit fram och tagit ett svalkande dopp upptäckte Anna-Karin att hela sulan på
hennes ena Keen sandal hade lossnat. Sandalerna köpte hon i Ft Lauderdale för
drygt ett år sedan, men de var bara använda 4-5 gånger när detta inträffade.
Som tur var lyckades Anna-Karin ta sig tillbaka med de trasiga skorna utan
alltför stora besvär.
Trasiga Keens
En välförtjänt kall öl efter avslutad hike.
Det kan faktisk bli helt lugn här i Kariben, även om det ovanligt. Bilden nedan är tagen på ankarplatsen i Portsmouth.
Lugna vatten
I Portsmouth är det varje lördag marknad. Där
säljs lokalt producerade varor till högst rimliga priser. Vi köpte bland annat
fina tonfiskfiléer för bara 30:- SEK/kg. Naturligtvis laddade vi också upp med
färsk frukt och grönsaker.
Dagens skörd från marknaden. Korgen köpte Anna-Karin i Bense.
Anna-Karin älskar färskt kokosvatten som hon dricker nästan varje dag.
Efter handling åt vi en Roti, både gott och billigt.
Vi stannade två veckor i Portsmouth innan det blev
dags att segla vidare. Under tiden umgicks vi nästan varje dag med Ellen och Rob
som låg ankrade bredvid oss.
Nästa anhalt blev sedan Martinique. Där hade vi tänkt göra storhandling. Den
antagligen billigaste möjligheten att fylla på förråden ombord är att handla på
Leader Price. Det är en fransk kedja som ungefär motsvarar Lidl. Fast de har ett
betydligt större utbud än det vi sett när vi besökt Lidl i Sverige. Leader Price
har vi än så länge bara hittat på två ställen och båda ligger på Martinique. En
affär i Fort de France och den andra i Le Marin på sydsidan av ön.
I Le Marin har Leader Price verkligen förstått hur mycket de har att vinna på
bra service till seglare. Därför har man anlagt en egen jollebrygga, och man kan
köra kundvagnen ända ner till jollen utan att behöva bära varorna en enda meter.
Det gör naturligtvis benägenheten att handla mer och tyngre saker betydligt
större. Att Leader Price sedan säljer den billigast ölen i Karibien gör ju inte
saken sämre.
Vi hade helt tomt på både öl och vin så behovet att fylla på var stort. Dessutom
behövde vi bunkra upp med stapelvaror som pasta, ris och konserver av olika slag
m.m.
Vi är inga stora entusiaster av att äta konserverad mat men det finns undantag.
Ett av dem är krossade tomater som vi har ganska stor åtgång på. En annan är
kokosmjölk. Dessa konserver två ingår ganska ofta i vår matlagning.
En annan sak som man hittar här är goda Franska patéer. Den finns i olika
utföranden i glasburkar med lång hållbarhet och de kräver inte kylförvaring. Vi
köpte också tillbehör som cornchons, syltlök, goda röror på oliver och tomat
m.m.
En annan given konserv är också tonfisk. Det gör vi åt en hel del i sallader och pasta.
Men det som toppar är nog att kunna ladda upp med
en omgång franska ostar. Vi köper de som har ganska långt bäst före datum och
kan förvara dem i kylen ganska lång tid. Nu kan vi njuta av de ostarna
åtminstone en månad framöver.
Jag höll på att glömma en av mina egna favoriter, och det är de franska
korvarna. De har lång hållbarhet och behöver ej kylförvaras.
Korven klarar sig fint i värmen.
En 3 L dunk av den mörka franska romen slank också med. Den är helt OK att blanda drinkar med även om den är lite rå i smaken.
Morris fick också sitt genom både ett lager
kattmat och kattsand.
Morris vaktar ölen
Tyvärr hittade jag inga nya skor eller sandaler så det får vänta ett tag till.
Hälsningar
Håkan och Anna-Karin