Logg 01, 2013-01-12

Här kommer en liten sammanfattning av vad som hände i dec. 2012.

Cirkulationspumpen gav ju upp och orsakade överhettning av motorn.
Egbert som är auktoriserad Volvo Penta agent här på St Lucia lyckades skaffa fram en begagnad pump, likadan som vår. Den var inte i perfekt skick, men genom att ta innanmätet från den tillsammans med vårt pumphus kunde vi bygga ihop en fungerande vattenpump.
Jag tog sedan med den ut till Unicorn och återmonterade hela paketet själv. Det var en hel del jobb eftersom jag även hade fått montera bort generatorn för att komma åt att plocka bort pumpen.
Sedan var det bara att återfylla systemet med vatten och glykol, samt avlufta. Efter det kunde jag provstarta och se att det kylde.

Cirkulationspumpen

Men lyckan varade inte länge.

När vi lämnade St Lucia körde vi den en stund för att komma ut på öppet vatten och allt verkade OK. Sedan seglade vi på upp mot Martinique och Le Marine. Vi kunde inte riktigt hålla höjden och vinden var svag. När vi hade 5 sjömil kvar startade vi därför motorn och började köra. Efter ungefär en halvtimma tjöt överhettningslarmet och det var bara att stänga av.
För att ta oss in till ankringsviken hissade vi ner utombordaren och monterade den på jollen som hängde på släp. Sedan band vi jollen vid sidan av Unicorn och jag hoppade ned och startade motorn. På det här viset kunde vi ganska smärtfritt bogsera oss själva. Tohatsun's 10 hkr kunde faktisk få upp Unicorn i nästan 5 knop. Naturligtvis beroende på de lugna förhållandena. Ingen sjö och bara svag vind.
Antingen går det att göra en reparation eller så måste vi bita i det sura äpplet och köpa en ny motor. Den är 21 år gammal och har gått 4200 tim.

Om vi kan reparera kan man nog under alla omständigheter inte räkna med så lång tid kvar på motorn. Den har krånglat en hel del på sistone och vi känner att vi inte riktigt litar på den längre.

Morris har lärt sig det här med seglens skotning. Vi behöver inte själva kolla, utan vi skickar bara fram Morris på fördäck så kollar han våra tell-tales. Ett mjau betyder ni går för högt. Två mjau, ni går för lågt. Tre mjau, allting är perfekt.

Är det inte fantastiskt vad man kan lära en katt?

Vi seglade upp Unicorn från Le Marin upp till Case Pilote för att försöka få hjälp av Frank och hans team att göra något åt vår trilskande motor.

Frank bor på Martinique sedan 22 år och driver företaget Inboard Diesel Service, som sysslar med försäljning och service av Volvo Penta motorer. Han håller också på med Northern Lights dieselgeneratorer.

Var Frank stammar från är inte svårt att höra då han fortfarande har kvar en distinkt göteborgska när han talar svenska.
Franks företag ligger i Case Pilote starx norr om huvudstaden Fort de France.

Frank visade känna till det mesta som är värt att veta om Volvo Penta motorer.

Orsaken till överhettningen var en drossel som sitter i det kylvattenrör som går mellan turbokompressorn och termostaten. Mitt på detta rör finns också ett T, där varmt vatten går till varmvattenberedaren. När detta vatten passerat varmvattenberedaren går det till värmeväxlaren och kyls ned för att sedan på nytt cirkulera runt i motorns kylkanaler.

Jag har räknat ut att drosseln gör att det hela tiden spolar en del kylvatten genom turbon, även om termostaten inte öppnat ännu. Hur kunde då detta göra att motorn överhettade? Jo, drosseln som sitter i kopparröret hade lossnat och flyttat på sig. Det gjorde att den delvis täppte till kanalen som via varmvattenberedaren går till värmeväxlaren. Alltså för lite vatten cirkulerade genom densamma och vattnet i motorn blev bara varmare och varmare eftersom cirkulationspumpen bara pumpade i bypass. Till slut så kokade det.

Vad som fått drosseln att flytta på sig är svårt att veta exakt. Kanske var det när packningen till cirkulationspumpen gick sönder. Då rann ju allt kylmedium ner i kölsvinet med kokning som följd. Möjligen blev det då så högt inre tryck i systemet att det fick drosseln att flytta på sig. Men som sagt säker kan man inte vara.
Med hjälp av Frank åtgärdas problemet med drosseln och nu går motorn med normal temperatur igen.

Däremot lyfte vi inte topplocket och bytte kopparhylsor till spridarna, som först planerat. En av Franks montörer kom istället och drog ut den spridare som läckte. Sedan gjorde han rent både spridare och hylsa och tätade i botten med en kopparbricka i passande storlek.
Det är ju samma sak som jag själv gjorde i somras på Bequia, med den skillnaden att jag inte fick tag på en kopparbricka i rätt storlek utan fick nöja mig med en som passade hjälpligt. Än så länge är det tätt.

På grund av alla dessa bekymmer med motorn blev vi ordentligt försenade på vår resa norr ut. Planen var från början att fira jul uppe US Virgin Islands, men dit hann vi inte. Istället seglade vi tillbaka till St Lucia och firade Jul med våra vänner som bor där.
 
Julafton tillbringade vi för andra året i rad hos våra goda vänner Cathy och Martin med familj i deras hus på St Lucia.
Tillsammans hade vi ordnat ett dignande julbord där intet saknades.

Anna-Karin rullar köttbullar i högsta hugg.
Cathy
Anna-Karin & Cathy
Håkan steker köttbullar
Julkrubban
Granen
Bordet är dukat

Jag hade lagt in sill enligt mitt egna recept och den var mycket populär. Vidare fanns naturligtvis Jansson, skinka, lax med min hemlagade gravlaxsås, äppelmos olika sorters sill m.m.
Cathy lagade en en hel rad specialiteter från St Lucia som lockade våra smaklökarna till nya höjder och sensationer.

Dagen efter var vi tillbaka hemma hos familjen Walker, då för att fira äkta karibisk jul. Men det får vi berätta mer om en annan gång.
 

Efter att ha sagt farväl till våra kompisar Cathy och Martin på St Lucia satte vi segel för att ta oss en bit norr ut. Vi hade inte riktigt bestämt oss vad målet skulle bli utan vi tänkte låta vind och vågor avgöra.
Det gick riktigt bra upp mot Martinique och vi beslöt att fortsätta förbi ön upp mot Dominica. I sundet mellan Martinique och Dominica drog det dock på ordentligt och vi tog in det tredje revet i storen. Två rev hade vi redan tagit in. Genuan rullade vi också in till andra revmärket.
Trots den lilla segelytan loggade vi lätt över sju knop. Sjön byggde också upp en del och gjorde det lite obekvämt. Eller snarare var det kanske så att vi var lite ringrostiga på att segla i frisk vind.
Väl inne bakom Dominica lugnade det snart ner sig igen. Som vanligt bakom öarna blev det ibland helt stilla och vi stötta med motorn då och då. Under hela natten motorseglade vi på det här viset i lä av Dominica.

På morgonen kom vi ut i fri vind igen och hade fin segling förbi Le Saintes och vidare upp mot Guadelope.. Där blev det samma sak igen, svaga vindar med växlande riktning. Återigen fick vi stötta en del med motorn.
På eftermiddagen kunde vi ankra i en av våra favoritvikar, Deshais på nordvästra hörnet av Guadelope.

Efter lite mat kände vi oss ganska trötta och gick och lade oss tidigt. Vid 10-tiden vaknade jag av att det tjöt i riggen och ryckte i ankarkättingen. Jag gick upp och la ut lite mer kätting och stannade sedan uppe en timme för att kontrollera ankarfästet. Jag slog också på instrumenten och kunde avläsa upp till 20 m/s i de värsta byarna. Som tur var hade vi fått bra fäste och jag kunde gå ner och lägga mig igen.

Nästa dag tog vi det ganska lugnt och orkade inte göra så mycket. Egentligen hade vi tänkt göra hiken upp- och nedför Deshais River, men vi var för trötta. Det blev bara in- och utcheckning och inköp av en baguette.

Vi gjorde istället hiken nästa dag tidigt på morgonen. Det gjorde att vi inte kunde komma iväg upp mot Antigua förrän vid 11-tiden. Kanske lite sent med tanke på att det var 43 sjömil till Falmouth Harbour.

Vi fick i alla fall en fin sträckbog upp mot Antigua och gjorde god fart. Vi lyckades inte riktigt hinna fram innan det blev mörkt och fick segla sista halvtimman i mörker. Det blir mörkt ganska tidigt här och vid 6-tiden är det kolsvart. Tyvärr visade det sig att över hälften av lysbojarnas ljus var ur funktion och det gjorde det lite extra trixigt att hitta in i mörkret. Men med hjälp av digitala sjökorten i datorn gick det bra och vi hittade en ledig plats att ankra på.

Anledningen till att vi ville komma fram till Antigua i tid för att fira in det nya året var att vi halvt om halvt stämt träff med våra kompisar på Miclo III och Jammin´.
På nyårsaftons kväll träffades vi allihop och åt gemensam supé ombord på Jammin´, sedan skålade vi in det nya året medan vi tittade på fyrverkerierna från English Harbour.

Anna-Karin, Ellen, Lizzy och Helen

Jag hittade en gammal DVD-skiva med en kort film på Unicorn som seglar. Den är tagen av våra franska vänner Fabienne och Jean från båten Riviere.
Positionen är strax utanför Mindelo på Sao Vicente i Cap Verde gruppen.
Det är Julafton 2008 och vi var på våg från Sao Nicolao till just Mindelo där vi skall fira jul.
Dagen till ära fångade vi en stor fin guldmakrill. Det gjorde att vi sköt upp skinka och sill till juldagen det till förmån för färsk fisk.

Vi stannade i två veckor i Mindelo innan vi startade vår vår färd över Atlanten mot Salvador i Brasilien.

 

Hälsningar
Håkan och Anna-Karin

Till topp