Logg nr. 3-2003 Ibiza - Mallorca
Efter att ha stannat två dagar i Cala Salada fortsatte vi ett kort stycke längs Ibizas norra kust till Cala Binirras. Där kunde vi ankra i turkosblått vatten på 5 m djup.
Sikten i vattnet är så där otrolig, så som turistbroschyrerna brukar
visa. Jag har därför tagit för vana att efter ankring dyka ner och titta hur
ankaret sitter i botten.
Det visar sig att vårt CQR ankare ofta ligger på sidan med plogen pekandes
nedåt.
Det verkar inte påverka hållförmågan i någon stor utsträckning om ankaret
står upp eller ligger på sidan.
I Cala Binarras hade vi ganska höga bergssidor kring oss vilket ledde till att vinden fick ordentlig fart genom venturi princip. Det kom stundtals ganska kraftiga vindbyar på upp mot 12-14 m/s. Men vi hade bra fäste, och på eftermiddagen rodde vi iland med jollen för en promenad och sedan en öl i strandbaren. Det skall sägas att vi inte orkade gå någon längre bit i den intensiva hetta som rådde på landbacken.
Många undrar hur vi får dagarna att gå, och om det inte är blir
långsamt och svårt att få tiden att gå. Så är det inte alls, dagarna
flyger förbi i rasande takt. På morgonen efter frukost brukar vi ägna oss åt
båtarbete innan hettan blivit för intensiv. Det finns alltid något som
behöver antingen repareras, göras rent, bytas ut, poleras, byggas om eller
fixas med annan lämplig metod.
En morgon visade sig toaletten läcka med ½ dl vatten vid varje pumptag. Inte
så roligt arbete men ack så nödvändigt att direkt ta i tu med. Fungerar inte
toaletten blir det snart sura miner ombord. Det visar sig att en plastdetalj
där en av skruvarna som håller ihop mekanismen har spruckit.
Fram med borrmaskin + stora verktygslådan. Efter 2 timmars jobb är
konstruktionen ändrad och förbättrad med genomgående bultar.
En annan dag byter vi olja, oljefilter och bränslefilter på motorn. Allt går bra och motorn startar snällt efter luftning av bränslesystemet. Vad som inte är lika bra är vi hittar en vattenläck i motorn kylsystem. Ett kopparrör som går mellan värmeväxlare för sötvattenkylning och avgaskrök droppar vatten. Demontering av röret för kontroll visar inget konstigt så jag monterar tillbaka det för ny kontroll. Nu syns det var det läcker, det är själva röret som fått ett litet hål där en fin stråle saltvatten duschar ut över motorn. Så går absolut inte att ha det, så det blir ny demontering. Vi fixar en tillfällig lagning genom att värma röret ordentligt och sedan löda igen hålet. Nu är det tätt och vi är glada. Hela operationen tog en hel dag i anspråk.
Handla mat och förnödenheter tar också sin tid. När vi behöver fylla
på förråden gäller det att hitta det bästa stället att inköpa detta på.
Oftast tar vi jollen in till land och sedan går vi med våra ryggsäckar till
lämplig affär för handling. På de större supermarknaderna är det billigt
med stort utbud, medan de mindre är både dyra och har dåligt sortiment.
Sedan skall maten tillagas och ätas vilket också tar sin tid i anspråk.
Ibland behöver vi också fylla vatten och diesel i våra tankar, då skall lämpligt ställe hittas där detta låter sig göras.
Vår hemsida skall också uppdateras och underhållas vilket tar sin tid i anspråk.
Ganska sällan har vi tid att bara sitta ner en stund i solen och bara ta
det lugnt,
Alltid är det något arbete eller pyssel på gång.
Inte är det svårt att få dagarna att gå inte. Men vi klagar inte, istället trivs vi alldeles förträffligt med vår tillvaro som seglare och vill absolut inte byta ut den mot något annat.
När vi kommit till Ibizas Nordöstra hörn ligger vi Cala Portinatx och
väntar på rätt vid för att segla över mot Mallorca och Puerto de Andraixt.
Det är en ganska stor vik med en fin sandstrand längst in och även ett antal
turistanläggningar. Vi ligger en bit ut på svaj i viken tillsammans med 10
talet andra seglare.
Allting verkar inriktat på tyska turister och överallt görs reklam, på
tyska, om att man minsann kan få allt precis likadant som hemma i Tyskland,
glassen är naturligtvis
"nach Oma rezept".
Tyvärr har vi märkt att tyskar inte alltid har bästa rykte här nere, så vi tar oss hellre fram på vår knaggliga spanska eller engelska.
I Andraixt blir influensen från Tyskland ännu större. Där finns flera
specialbutiker med endast tysk mat, tysk slaktare, tyska bagerier, tyska
möbelbutiker, tyska bilhandlare,
oräkneliga tyska fastighetsmäklare, tyska läkarkliniker allt är ett Tyskland
i miniatyr.
I Andraixt träffar vi tyske Rolf som erbjuder sig att köra oss till "Hypermercadon" i sin bil. Det tackar vi gärna ja till, en mycket vänlig man som kör oss i sin VW cab modell gammal bubbla. Han berättar att han älskar att segla och har sin båt här, men tyvärr är inte frun intresserad så han fick köpa ett hus till henne istället. Huset ligger strax ovanför hamnen. Rolf berättar att även för honom som tysk blir det litet för mycket influenser från hemlandet. Vad speciellt jag gillar att det går fint att få tag i gott tyskt bröd. Spanska brödet är inte det vi gillar mest.
Vi funderar på var alla pengar kommer ifrån, priserna på hus och
lägenheter är astronomiska. Vi trodde tyska ekonomin hade vissa problem ! Är
det kanske så att det är dags för kommande generation att nu börja betala av
på allt det vi ser här.
Svaret har vi inte, framtiden får komma med det.
Någon bra vind för vår överfart till Mallorca fick vi aldrig utan det blev mest motorgång över vidfattigt hav. 8 timmar tog resan över till Andraixt. Där stannade vi tre dagar före vidare färd längs Mallorcas nord sida till Soller.
Soller är en naturlig lagun med skyddat läge. Bergen längs N sidan på
Mallorca är höga och mäktiga, och vi har fin segling längs kusten fram till
Soller.
Själva staden Soller ligger, som de flesta Mallorcanska städer ett par km in i
landet.
Därför går det en spårvagn som för 1 € tar oss in till staden. Överallt
växer träd med citroner och apelsiner.
En dag bestämmer vi oss för att ta tåget in till Palma. Det går en
smalspårig järnväg från Soller till Palma och att åka den är en upplevelse
i sig. Vagnarna skakar och kränger när loket kämpar i backarna upp för
berget. En timme tar det att ta 50 km från Soller in till stationen i Palma.
Där möts vi av en glödhet storstad. En termometer inne stan visar 37 grader.
Vi tar oss snabbt till Palmas mäktiga katedral, alla kyrkor brukar vara ganska
svala. Och så även här. Jag som annars inte är någon begeistrad
kyrkobesökare gör nu mer än gärna ett besök.
Efter ett besök i nere hamnen och den exklusiva "Club Nautico" där det är mycket svårt att bli medlem tröttnar vi och tar tåget tillbaka till Soller. Vinden har ökat och ganska frisk vilket medför att ett flertal charterbåtar, som vanligt har för lite kätting/ankarlina ute, draggar. De brukar heller inte vara noga med att dra fast ankaret ordentligt.
Vi lämnar Soller på midsommarafton och seglar en kort sträcka till Cala
de la Calobra. Det är en av Mallorcas mest sevärda vikar som ligger djup in
bland höga berg. Hit kommer också flera turbåtar med dagsturister.
Här äter vi sill och potatis och har den lilla medhavda midsommarstången på
bordet.
Efter några timmars bad och snorkling bestämmer vi oss för att fortsätta
eftersom inbäringen i viken är lite besvärande och gör det obekvämt att
sova.
Nätterna är nästan alltid vindstilla och har man då ingen akterförtöjning
lägger sig båten tvärs dyningen. Trots relativt beskedlig dyning kan båten
komma i rullning så det knappt går att vistas ombord. Vid matlagning och
intagande av måltid måste man hålla ordentligt i allting fört att inte få
maten eller drycken i knät istället för i magen.
Oftast försöker vi få en lina in till land från aktern för att kunna hålla
upp fören mot dyningens riktning. Då blir det nästan helt stilla ombord.
Vi rundar Mallorcas NO udde Cabo Formentor och ankrar i en vik som heter
Cala Engossaubas. Med stävankare och landlina sover vi sedan gott.
I morgon skall vi gå 3 Nm in till Pollensa för att hämta upp Anna-Karins bror
Sture med fru Gunilla som skall vara gäster ombord under en vecka.
Håkan & Anna-Karin