2. Antibes - Sardinien (2004)
Efter proviantering i Antibes började vi göra oss klara för
överseglingen mot Calvi och Korsika. Sträckan är ganska exakt 100 Nm och tar
normalt ett knappt dygn. Vi ville inte starta för tidigt på dagen och då
riskera att anlända till Calvi innan det ljusnat ordentligt.
Väderprognosen lovade svaga vindar från V-NV vilket borde ge en lugn
överfart. Vi räknade med att kanske behöva gå för motor en större del av
sträckan.
Vid middagstid lämnade vi Antibes och hissade segel mot Korsika. Vinden
var svag men vi kunde ändå sakta slöra fram i 3 knop. Det gick heller ingen
sjö så det var mycket behagligt.
Vi tillbringade dagen med att sitta och läsa på fördäck. På kvällen strax
efter mörkrets inbrott började vinde sakta vrida emot, tvärtemot all
väderleksrapporter. Vid midnatt låg vi på dikt bidevind och nu ökade styrkan
också. Snart var det uppe i 10 m/s och det bara fortsatte att öka. Det var
inte alls vad vi hade räknat med. Det började bli dags att börja reva och
snart hade vi 2 rev i storen och ordentligt inrullat på genuan.
Enda fördelen var att vi kunde göra bra fart mot Calvi, annars var det kallt
med mycket skvätt som slog över båten.
När det ljusnade på morgonen kunde vi se Korsikas höga berg framför oss och
minsann, låg det inte snö på topparna. Korsikas högsta berg Monte Cinto når
över 2700 m.ö.h.
När vi vid 9 tiden gick in i marinan visade det sig att den var full, vi
fick i stället ta en av de bojar som finns utlagda strax utanför. Det är
dessutom halva priset att ligga vid dessa bojar jämfört med priset i marinan.
Snart blev vi varse att Calvi var ett riktigt blåsigt ställe, vi råkade ut
för Libbecio, en hård SV vind som kan hålla i sig i dagar. Vi blev tillsagda
av hamnkaptenen att det var läge att dubbla tamparna till bojen då det
väntades vind med styrka 8 (ca: 17 m/s). Och blåsigt blev det Libbeccion höll
i sig 5 dagar innan det lugnade ner sig.
Under tiden anlände Bo och Ingegärd, Håkans föräldrar, som skulle segla med
oss en vecka.
Eftersom vi låg på boj en bit utanför marinan blev jollefärderna mellan land
och Unicorn ganska blöta i den hårda vinden. På nätterna ylade och tjöt det
i mast och rigg.
Vi hann under tiden vi låg inblåsta umgås med andra besättningar och dessutom titta ordentligt på Calvi.
Efter 5 dagar hade det blåst över och vi kunde sätta segel igen. Nej det kunde vi inte, för när det blåst färdigt så blåste det inte alls. Det blev motorgång söder ut längs Korsikas västra kust, och efter lunchstopp i Marina Elba fick Girolata bli vår natthamn. Tyvärr blev det ingen EM fotbollsmatch för pappa Bo eftersom det visades "fel" match på den lilla strandbaren på kvällen.
Nästa dag kunde vi segla igen även om vinden var svag. Etappen blev
därför ganska kort och Cargese blev målet för dagen. Vi kände att det efter
många nätter vid boj och på svaj var dags för lite landkontakt, så det fick
bli den lilla marinan i Cargese som stod för detta. Här kunde vi tanka vatten
och dessutom proviantera och fylla på förråden. Den är märkligt vad mycket
mat och annat som går åt då man är fyra ombord. Backen upp till byn var dock
inte att leka med, tala om mördarbacke. Efter att ha tagit oss upp till byn
hade vi i alla fall en mycket bra anledning att på närmsta bar inta en kall
öl.
På morgonen när Anna-Karin och jag var på väg upp för backen för att
besöka bageriet blev vi upplockade av en vänlig ortsbo som gav oss skjuts
uppför mördarbacken.
Från Cargese fick vi en mycket fin halvvind vidare söder ut. Precis
lagom mycket vind för att segla i 5-6 knop och ett hav slätt som ett salsgolv.
Compomoro blev dagens mål. Där finns ingen marina utan det är svajliggning
som gäller. Här trivdes vi så bra att vi blev kvar tre nätter på samma
ställe. En kväll "jollade" vi in till en av restaurangerna och åt
mycket god mat. Och alldeles lägligt fanns det också en storbilds-TV där en
av Sveriges EM matcher kunde avnjutas.
I Campomoro firades också svensk midsommar med sill, färskpotatis och
tillbehör.
Efter tre dagar i Campomoro gick vi 5 sjömil in till Propriano. Där hade vi ordnat så det fanns en hyrbil till Håkans föräldrar. De hade tänkt bila runt på Korsika en vecka innan de vände hem till Sverige igen. Vi passade på att under två dagar följa med på utfärder över ön.
Första dagen gick färden söder ut. Bl.a. till Bonafacio. Det tyckte vi
var en sådan turistfälla att vi beslöt att inte segla dit senare med Unicorn.
Nästa dag gick färden norr ut med besök i Corte och färd in på slingrande
bergsvägar. Vi körde också in i några dalar med vindlande serpentinvägar
och branta stup.
Det tar tid att köra bil på Korsika, det finns nästan inte en enda
raksträcka. Det är kurva på kurva och dessutom otroligt kuperat landskap. Men
bedårande vackert är det.
Inne Corte var temperaturen 37 grader och vi passade på att åka upp en bit i
Restonica dalen och badade i den svala sköna floden med sötvatten. Verkligen
härligt att kyla av sig på detta sätt. Annars fick man snabbt kasta sig in
bilen efter ett stopp och köra A/C på högsta hastighet.
Efter två dagars utfärder lämnade våra gäster oss för egna
utfärder, och vi blev ensamma ombord. Vi seglade vidare och la oss i en
fantastiskt vacker vik som heter Rockapina.
Kristallklart turkosblått vatten och en fin sandstrand längst in. Ingen
bebyggelse eller annat i närheten, endast ett Genua-torn på berget i
bakgrunden.
Härifrån seglade vi över till Maddalena skärgården på Sardiniens
nordspets. Här finns en ögrupp med många finna och skyddade vikar. Det kan
behövas för det är väldigt blåsigt för närvarande. Det blåser kuling 15
m/s men vi ligger uppankrade i Cala Spalmatore som är väl skyddad för
rådande vind.
Jag har varit nere med snorkel och cyklop och kollat ankaret och det är helt
begravt i sanden och syns inte ens.
I går låg vi i Cala Santa Maria. När vi kom dit låg ett tjugotal båtar där och det var svårt att finna en plats. Men det är bara att vänta. Folk här tycks inte vara mycket för att ligga över natt i en vik för eget ankare. De tycks föredra marinor i stället. Klockan 8 på kvällen var det tomt och vi låg ensamma kvar. Det känns nästan lite konstigt när alla andra försvinner framåt kvällen. Från att ha varit en vik full av aktivitet med segelbåtar, motorbåtar och utflyktsbåtar i en salig blandning blir det alldeles öde. Det känns nästan som vi vore de enda som inte känner till att en storm är på väg in och därför inte bryr oss om att ta skydd.
Att vädret är varmt och att solen varje dag skiner från en molnfri himmel har jag nog utelämnat i texten för det är för oss självklart att så är det här. Dagstemperaturerna ligger på drygt 30, och natt tempen på ca 20, precis i vår smak. Det som man behöver passa upp mer på är vinden som ofta blåser ganska friskt. Det gäller att välja vikar för nattankring med en viss omsorg.
Vi har nu helt slutat använda papperssjökort och kör enbart med den
elektroniska varianten. Vi har visserligen ett översiktskort i skala 1:2 750
000 men det går i praktiken inte att använda för navigering. Det är PC med
sjökortsprogram som gäller. Det fungerar mycket bra och vi är helt nöjda med
att navigera på detta sätt. Med båtens GPS kopplad till PC har vi full koll
på navigationen. Med pilot böcker över de områden vi seglar i har vi all den
information som behövs. PC:n drar visserligen en del ström, men våra
solpaneler ger oss det mesta vi behöver.
Det sista laddas vid de tillfällen då vi går för motor.
Vi använder också GPRS för att via mobiltelefon hämta och skicka mail. Det är betydligt snabbare än vanlig mobiltelefonuppkoppling. Ibland kollar vi även väder via GPRS och internet. På ca. 10 s laddar vi hem en sida från franska motsvarigheten till SMHI och får utförlig information om kommande väder.
Håkan Anna-Karin