MotorbyteLogg 12, 2005-07-21
Så var det dags för våra första gäster att anlända. Ulla och Knut, Anna-Karins föräldrar som kom till Split där vi plockade upp dem. Innan de kunde få segla med oss måste de skrivas in i skeppspappren. Vi får bara ta ombord totalt 21 gäster som kan segla med oss under det år som vårt seglingstillstånd är giltigt. Därför var vi tvungna att gå till Hamnkaptenen i Split med deras pass och registrera in Ulla och Knut.
Efter avslutad registrering satte vi högsta fart
ut från Split eftersom det rådde värmebölja ville vi kunna bada.
Ankringsplatsen i Split inbjuder inte direkt till några bad så vi stannade
inte längre än absolut nödvändigt.
Fantasilöst nog gick vi för motor tillbaka till Boboviscaviken varifrån vi
just kommit. Vi tyckte det kunde vara en passande första resa för våra
trötta gäster.
Vi blev till och med kvar på samma ställe under två nätter. Andra kvällen i
Bobovisca bestämde vi oss för att gå på konoba. Det ligger en liten sådan
längs in i viken och den tänkte prova. Rejält hungriga bänkade vi oss och
fick beställa. Vi beställde alla någon form av grillat kött, och grillen
bestod i en stor öppen spis i ena hörnet av gården där vi satt. Vi kunde se
kocken grilla till de gäster som anlänt en stund före oss, men vår mat lät
vänta på sig. Plötsligt var dessutom kocken försvunnen. Vi kunde höra ett
förskräckligt oväsen från någon sorts dieselmotor strax utanför och reste
därför på oss för att se vad det kund vara. Döm om vår förvåning då vi
hittar kocken strax utanför och han håller som bäst på att byta motor i sin
båt. Ut hissas, tro det eller ej, en gammal Volvo B 18 motor som tydligen gjort
sitt.
Det blev en lång väntan på mat, men när den väl kom var det de största
portioner vi någonsin skådat. Stora berg av goda köttbitar låg på våra
tallrikar. Vi lät oss väl smaka men hade ingen möjlighet att få i oss dessa
gigantiska portioner.
Motorbyte
Dagen efter bunkrade vi med mer vin, ost och
skinka från Mate innan vi lämnade Bobovisca för den här gången. De
nästkommande dagarna hade vi mycket svaga, för att inte säga obefintliga
vindar varför dagsetapperna blev mycket korta.
Midsommar firades på Veli Drvenik i som vanligt strålande väder. Både sill,
nubbar, knäckebröd och allt annat som hör till stod på bordet.
En kväll besökte vi också Ateljé Tramontana som är både restaurang och
ateljé. Det drivs av Heljä och Marinko som båda har ett förflutet i Sverige
och därför också talar svenska.
Marinko står i köket och lagar mat medan Heljä serverar. Heljä är också
verksam som konstnär och hennes verk kan både ses och köpas på plats.
Nästa anhalt på resan blev Primosten där vi
stannade ett par dagar för att se oss omkring. Primosten är ett mycket vackert
samhälle som ursprungligen låg på en ö men numer har förbindelse med
fastlandet. Små stenhus klättrar upp för sluttningarna och överst på toppen
ligger kyrkan. Gravsättningarna på kyrkogården var bland de största och mest
påkostade jag sett. Det måste ha kostat en smärre förmögenhet. Tänker man
dessutom på att det i svunnen tid varit ett fattigt område så ger det
ytterliggare perspektiv.
Ankringsplatsen ligger ganska öppet så trots lugnt väder var det lite
rulligt.
Från Primosten fick vi en fin segling norr ut. I
höjd med Sibenek tog vi dock av åt öster, in i landet. Vi seglade 10 sjömil
upp längs floden Krka som är farbar upp till Skradin där det både finns en
marina och är möjligt att ankra. Vi gjorde varken det ena eller det andra utan
vi stannade strax före Skradin och la till vid en boj utanför konoba Vidrovaca.
På kvällen åt vi återigen en god och ganska billig middag på konoban. Maten
är enkel med mycket grillat, både kött och fisk och det till det äts mycket
sallad och grönsaker.
Tidigt nästa morgon, redan kvart över sju, lastade vi i oss alla fyra i jollen
för att ta oss sista biten upp till Skradin. Anledningen var att vi ville ta
första turbåten, som gick redan 8.00 upp till Krkas vattenfall och
nationalpark som var anledningen till att vi tillfälligt lämnat kusten. Att ta
första båten upp gjorde vi dels för att slippa den värsta värmen mitt på
dagen och dels för att slippa den trängsel som lätt uppstår senare.
Krkas vattenfall är bedårande vackra, faktiskt mer imponerande än vi kunnat
tro. Mycket väl värt ett besök. Efter att ha spenderat hela förmiddagen med
att vandra runt tog vi en båt tillbaka ner till Skradin och därefter jollen
tillbaka till Unicorn.
På väg till fallen
Fallens nedre del 
Mer vattenfall
Intressant var det att se Unicorn ligga ett par cm djupare i vattnet eftersom vattnet uppe i Skardin är sött.
Efter vårt besök i parken seglade vi sakta söder ut igen för de två veckor som Ulla och Knut tillbringat hos oss började lida mot sitt slut.
Samma dag som vi släppte av gästerna i Split väntades nya in redan samma kväll, mer om det i nästa rapport.
Håkan & Anna-Karin