Logg 6, 2008-09-01 

Det har hunnit gå många veckor seden den senaste uppdateringen, men veckorna tycks försvinna i så hög takt att vi ibland inte fattar hur fort tiden går.

Sist befann vi oss på Menorca och var ankrade i Mahon. Efter ett långt stopp och mycket umgänge med goda vänner blev det dags att dra upp ankaret och fortsätta. Innan vi kunde lämna Menorca helt stannade vi några nätter i olika vikar på sydsidan av ön. Sista ankringen gjorde vi i ”Cala Macarella”. Det blev en orolig natt med flera vindvridningar och risk att stöta ihop med andra båtar. Eftersom det är mitt i högsäsongen är det många ute och platsen i vikarna är ibland begränsad så det blir till att ligga tätt. Dessutom kom svallet in från söder och gjorde det väldigt rulligt ombord. Det kändes nästan som om vi stundtals höll på ramla ur kojen.  

Överseglingen till Mallorca gick fint och vi ankrade i ”Cala Engosaubas” inte långt ifrån Formentor, nordostspetsen på ön. Klockan 3 på natten vänder vinden och en frisk sydlig bris blåser rakt in i vår vik. Det kände lite obehagligt och därför startar vi motorn och drar upp vårt ankare. Vi går för motor i 45 min in till Pollensa där vi hittar en boj att lägga oss vid. Naturligtvis har vinden nu dött ut.  

Nästa morgon bestämmer vi oss för att segla till Soller på Mallorcas norra sida. Vi får fin segling ut ur Pollensa bukten för att runda Formentor udden. Precis framme vid udden ökar vinden kraftigt och innan vi vet ordet av blåser dt 18 m/s.
Det blir till reva både storsegel och genua. När vi anpassad segelytan går det fint i precis en halvtimme. Sedan har vindet dött till ungefär 1 m/s. Så gick det med den seglingen. Motorn får åter träda i tjänst och hjälpa till att ta oss till Soller.

I Soller ligger redan Red Herring med Karen och Graham och de bjuder på en angörare efter det att vi ankrat.
Tillsammans gör vi flera fina vandringar i Tramontanabergen som omger Soller.  En dag bestiger vi en topp som är 1099 meter hög.  Det tar hela dagen och är en fantastisk tur. På toppen har vi en vidunderlig utsikt över hela Mallorcas nordkust. Det är mycket varmt och Anna-Karin och jag sätter lätt i oss de 3 liter vatten som vi har med oss för att ersätta den vätska vi svettas ut. Graham som har en del Aboriginblod i sig är till synes totalt oberörd av solen och hettan. Han går hela tiden med bar överkropp utan hatt på huvudet och svettas nästan ingenting. Det är verkligen skillnad på hur han tål solen och värmen jämförelsevis med oss nordbor. Vandringen tar hela dagen och väl tillbaka i Soller sätter vi oss vid torget och svalkar oss med en iskall öl.

En annan  dag vandrar vi upp till Deia. Det är där det är populärt att skaffa sommarhus om man är amerikansk skådespelare eller något annat med otroligt hög inkomst. Bland annat har Michael Douglas en stor egendom här. När vi tittar in den lilla ”supermarket”  som finns för vi nästan en chock. Normalt sett brukar sortimentet i dylika affärer vara höst begränsat. Inte här, hyllorna bågnar under tyngden av de bästa Champagne märken, fantastiska årgångsviner och inte minst delikatess disk som heter duga. Vi nöjer oss med att köpa lite kallt vatten att dricka. 

Efter fem fina dagar i Soller seglar vi vidare. Vi stannar 2 rulliga nätter i San Telmo innan prognosen lovar fin vind för översegling mot Ibiza. För en gång skull stämmer prognosen och vi får en mycket fin segling. 5-6 m/s halvvind och ingen sjö. Unicorn sprintar på med 6 knop hela dagen. Det går så fint att vi faktiskt seglar förbi själva Ibiza och går till Formentera som ligger alldeles söder därom. När vi ankrat i den fina viken visar trippmätaren 65 sjömil och vi har seglat hela vägen i fin vind. Det är mycket fint med en fantastisk sandstrand som vi ligger strax utanför men vi är inte ensamma. Det här måste vara en av de populäraste vikarna kring Balearerna, på varenda möjlig ankringsplats ligger det en båt. Vi hittar emellertid en fin yta och släpper vårt ankare där. Vi har sett en Brittisk båt som antagligen sett ut samma plats men vi är först. De fäller några sura kommentarer om att vi tagit deras plats.  Vadå tagit dras plats, den som kommer dit först har första tjing och det går inte att reservera plats för sitt ankare. 

Vi stannar två dagar och gör långa promenader på Formenteras ständer. Överseglingen mot spanska fastlandet bjuder på svag vind och det blir omväxlande segling och motorgång. Vi stannar vid en gammal favorit ,Calpe, där vi liksom förra gången gör en bestigning av toppen.  

Nästa mål är Alicante. Vi har fått tips om att det finns en marina där det går att lägga båten till en rimlig kostnad. Vi funderar nämligen på att göra ett Sverigebesök. Marinan heter Club Real Regatas Alicante och kruxet är ingen på marinan kan någon engelska. Vi beslutar att pröva vår lycka och på spanska ropar jag upp marinan över radion och frågar om plats för, att till börja med, en natt. Till vår förvåning lyckas det och en marinero kommer cyklandes och anvisar plats. När vi är förtöjda går vi upp till kontoret för att kolla pris och möjlighet att lämna Unicorn i två veckor. Vi lyckas återigen göra oss förstådda på spanska och får veta att vi kan stanna i två veckor till ett pris av 20 €/natt. Innan vi bestämmer oss måste vi kolla flygbiljett. Ryanair flyger direkt från Alicante till Göteborg så det skulle vara perfekt. Vi har tur och hittar hyfsat billiga biljetter och redan nästa dag kl. 06.00 går planet. I all hast gör vi Unicorn klar för att ligga säkert medan vi är borta i 2 veckor. Kylen låter vi vara på men vi kopplar inte in landström. Vi vet nu att våra solpaneler mer än väl producerar ström tillräckligt för att driva den. Vi räknar kallt med att det kommer vara soligt väder under den tid vi är borta.

När taxin hämtar oss vi 4-tiden på morgonen är nattklubbarna fortfarande i full gång. Det fungerar perfekt och tar endast 10 minuter att åka taxi ut till Alicantes flygplats. 

I Sverige har vi fullt program de 2 veckor vi stannar. Vi är i princip inbokade för både lunch och middag varje dag. Däremellan är sedvanlig jakt på reservdelar och utrustning till båten.  

Bland allt vi införskaffar så ingår en ny propeller. Den 3-bladiga Volvo-Penta foldingpropeller som sitter på är inte bra.  Den har blivit mycket glappig och slammar och låter fruktansvärt när vi kör motor. Det blir bara värre och värre. Detta efter bara 2000 driftstimmar. Jag tycker det är urdåligt att en propeller endast håller så få timmar. Med min erfarenhet från mekaniska konstruktioner inom industrin vet jag att så få driftstimmar inte får räcka för slita ut någonting. Skulle det hända rivs himmel och jord upp och kunden skulle kräva både det ena och andra i ersättning. Volvo Penta har naturligtvis aldrig hört talas om något liknande när man kontaktar dem. Jo jag tackar jag, vi vet flera båtar med samma problem.

Efter mycket research på Internet beslutar vi at satsa på en Flex-O-Fold propeller.  Vi vill trots allt ha en folding eftersom det gör så mycket för farten vid segling. Det vet vi eftersom det satt en fast 3-bladig propeller när vi köpte Unicorn. 

Efter två intensiva veckor i Sverige är det mycket skönt att vara tillbaka ombord igen. Inte blir det sämre av att Eva och Kjell från Aguila  välkomnar oss med iskall Gin & Tonic i värmen.
Efter en dags stuvning lämnar vi Alicante och drar vidare på vår färd ut ur Medelhavet.  

Första stoppet blir en natt i Torrevieja. Vi ankrar i hamnen men går aldrig i land. Vi fortsätter i stället tidigt nästa morgon utan att riktigt ha bestämt var vi skall gå. Det visar vara så fin vind att vi inte stannar för natten utan fortsätter att segla. Nästa dag på eftermiddagen ligger vi utanför Almerimar och där går vi in till marinan.
Vi vet sedan tidigare att man inte tillåter jobb på egna båten när den står på land här. Vid förfrågan om det går att lyfta båten för propellerbyte visar det sig inte vara några problem. Visserligen måste man skriva på ett papper att man inte tänker utföra något eget arbete samtidigt som varvschefen står bredvid och säger att ni MÅSTE göra allting själva. Det är det spanska sättet. Nästa morgon vid 9-tiden hänger Unicorn i travelliften och propeller bytet kan påbörjas. Det enda vi varit lite oroliga för är att få loss den gamla propeller. Det går utan större problem och sedan är det enkel match att montera den nya. Vi hinner till och med lägga på lite ny bottenfärg i vattenlinjen innan Unicorn är tillbaka i vattnet före lunch. Det gick otroligt snabbt och smidigt.

En liten provrunda visar att nya propellern fungerar utmärkt. Alla hemska ljud är borta. Vi slipper också den hemska smäll vi haft varje gång vi lagt i framväxeln. Det har gjort ont i kroppen att höra smällen från när bladen fälls ut. 

I Almerimar passar vi också på att byta till en ny omgång förbrukar batterier. Vi har länge märkt att de visar tecken på att bli dåliga. De har svårt att ta och sedan hålla laddningen. Vi får ett bra pris och dessutom nya batterierna levererade och burna ombord. De gamla tog de också med sig så vi slapp problemet med att bli av med dem.  

På väg mot Gibraltar gjorde vi stopp i Motril och Fuengirola. På bägge platserna ankrade vi och sov för att fortsätta nästa morgon. Under färden från Almerimar till Gibraltar använde vi inte våra segel en enda gång. Havet låg som en spegel utan minsta lilla vindpust. Det är tråkigt att gå så långt för motor, men åtminstone slapp vi oljudet som vi hade haft med den gamla propellern. 

Framme i Gibraltar träffade vi flera gamla bekanta. Där låg Sun Chaser, Red Herring, Micelo, Como No, och Scorpio.
Det blev ett glatt återseende och mycket prata om när vi tog en öl i segel klubbens bar.
Egentligen låg vi inte i Gibraltar utan vi hade ankrat i La Linea som ligger på den spanska sidan. För att ta oss över till Gibraltar fick vi, med våra pass i hand, korsa flygplatsen som skiljer Gibraltar från Spanien. 

Efter några dagar i La Linea fick vi en prognos med ganska hårda ostliga vindar. Perfekt för att sig vidare åt väster. Sagt och gjort vi hissade på och fick en snabb om än något rullig segling. Det gick så bra att vi inte stannade i Barbate som tänkt utan gjorde en nattsegling fram till Faro i Portugal. 

12 sjömil utanför Portugals kust blev vi bordade av Portugisiska kustbevakningen. De förklarade mycket artigt att deras uppgift var att förhindra smuggling av illegala flyktingar från Afrika. Efter att ha kollat våra papper och förvissat sig om att vi inte hade några flyktingar ombord lämnade de oss och önskade oss trevlig vistelse i Portugal. 

Nu ligger vi ankrade utanför Faro och skall senare veckan besöka goda vänner som bor en halv timmas bilresa från Lagos. Det skall bli trevligt.
Därefter kommer vi att invänta bra vind för segla över till Madeira. 

Hälsningar

Håkan & Anna-Karin

Nästa logg

 Till topp