Logg 23, 2009-11-28

Det kändes skönt att få Unicorn tillbaka i sitt rätta element igen. De första vi kollar vid varje sjösättning är att allt är tätt och inget vatten tränger in någonstans. Efter det brukar det vara dags att se om motorn startar. Det gjorde den, men efter att ha gått i ungefär 10 sekunder dog den. Sedan gick det inte att starta på nytt för starbatteriet orkade inte dra runt startmotorn. Problemet löstes tillfälligt med att vi stal ström från förbrukningsbatterierna och på så sätt fick igång motorn igen.
Vi puttrade ut i viken och la oss vid en boj. Där dröjde det inte länge förrän en annan båt kom och körde bort oss ock sa att det var deras boj som de redan hade betalt för. När vi ropade upp killen som har hand om bojarna var det helt omöjligt att förstå vad han sa och vi gick därför utanför all bojar och använde vårt eget ankare i stället.
Vi hade nu fått så mycket ström i startbatteriet att motorn gick igång utan tjuvkoppling. Men det hördes att något var fel när startmotorn drog runt. Det lät som om solenoiden hela tiden slog till och från. Det var ett klickande ljud som tycktes komma från att kugghjulet från startmotorn hela tiden slog till och från.
Vid mätning med voltmeter kunde man klart se att någonstans i systemet fanns ett stort spänningsfall när startmotorn gick.
Första åtgärd blev att kolla alla kolla kablar och anslutningar från batteri till startmotor. Det gav inget och problemet kvarstod.  Nästa steg blev att skruva loss instrumentpanelen ute i sittbrunnen och spraya alla anslutningar med kontaktspray. Det gav inte heller något. Jag kollade startrelä och allt jag kunde komma på men inget ville hjälpa. Till slut efter mycket letande visade sig att ledningen som går från startknapp till starmotor hade dålig kontakt nere vid startmotorns anslutning. Tyvärr sitter startmotorn mycket avigt till på vår motor och det är svårt att komma åt den. Den blev därför ett arbete mest i blindo och med viss hjälp av tandläkarspeglar för att få kablaget på plats igen.
Ett litet lätt jobb? Det tog två dagar i anspråk och många liters svettande. Jobben avlöste sedan varandra. En dag användes åt tvätt av bimini och sprayhood. Tyget hade möglat en hel del av den fuktiga luften nere i Brasilien och behövde nu en ordentlig klorintvätt. Efter tvätt blev det impregnering på nytt. En annan dag limmade jag ett 50-tal teakpluggar som lossnat från teakdäcket. Det överstående materialet måste sedan skäras bort med vass kniv och åt detta ägnade vi ytterliggare en dag.
Lazybagen som varit inne på lagning fick vi tillbaka och kunde återmontera på bommen.
Genuan hämtade vi hos segelmakaren och satte upp. Rullmekanismen till förstaget hade fullständigt beckat ihop av allt damm och smuts på varvet och det tog några timmar att få fart på den igen.

Ett tag trodde vi att vi hade fått en läcka på vår septiktank. Det var en svart konstig vätska som såg ut att komma tanken. Som tur var var det inte det. Det visade sig vara lite diesel som läckt från värmaren som sitter alldeles intill. Denna diesel hade blandat sig med lite vatten som läckt in via skorstenen och svar misstänkt likt något som såg ut att komma från septiktanken.

En dag tog vi en s.k. maxitaxi in till stan för att handla färskvaror på en större supermarket inne i Port of Spain. Vi kom tillbaka fullastade med kassar och lådor som vi lassade ner i jollen för färd ut till Unicorn.

Detta är ett litet axplock av alle de jobb vi utförde under tiden i Trinidad. Det var en jobbig tid. Värmen mitt på dagen är nästan olidlig. Chaguaramas ligger nästan inne i en gryta och luften står helt still. Ofta hade vi inte minsta lilla vindpust till svalka.

En del trevliga saker hände också. Vi träffade på en hel del gamla seglarvänner. Både sådana vi lärt känna ganska nyligen men också andra som vi inte sett på flera år.
En del av de sistnämnda var seglare som vi lärde känna när vi seglade EMYR-rallyt 2007. Ofta gick vi ut och tog en öl tillsammans på kvällarna. Det var roligt och trevligt. Det kändes också skönt att höra att vi inte var de enda som hade problem med sin båt. Alla var drabbade i större eller mindre omfattning.

Ett kärt återseende var Christof från Schweiz med sin Hallberg-Rassy 48 Enki. Han hade hunnit segla en hel del sedan vi senast sågs. Han hade gått igenom Panama-kanalen och korsat Pacific till Nya Zeeland. Vänt där och seglat tillbaka mot Syd Amerika. Rundat Kap Horn  och var nu i Trinidad för att göra jobb på båten. Vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans.

Dessutom hade vi kafferep med alla Skandinaviska seglare varje måndag eftermiddag. Men Chaguaramas var ingen plats där vi ville stanna längre än nödvändigt. Efter en vecka för ankare i viken tyckte vi att vi va så färdiga att vi kunde segla upp till Grenada. Vi hade fått rapporter om att det var betydligt svalare skönare där uppe. Därför gick vi till immigration och tull för att checka ut. Med dessa papper i hand kunde vi sedan gå till en speciell affär som sålde tax-free varor till seglarna. Vi köpte både öl, vin och en del rom. En 1L flaska med rom kostade 39:- mot 95:- i vanliga affären och vi kunde spara en del pengar.

Upp till Grenada är det från Chaguaramas drygt 80 sjömil, alltså inte så långt. Vi valde att fuska lite grann med avgångstiden. Till tullen sa vi att vi skulle avsegla klockan 5 på eftermiddagen. Det gjorde vi också men bara ut till Scotland Bay 4 sjömil bort. Där ankrade vi och sov till klockan 3 på morgonen.
Efter uppstigning tuffade ut för motor. Vid 4 -tiden kunde vi hissa segel och stänga av motorn. Seglingen mot Grenada blev mycket bra. Vi hade fin halvvind och gjorde 6-7 knop hela vägen över. Vi kom faktiskt fram tidigare än vad vi hoppats på. Vi hade sällskap med en amerikansk båt, Unchained, med Sue och Bill på färden över. Vi tyckte att att seglingen var fantastisk men de brydde sig aldrig om att rulla ut sin genua. För att hålla jämna steg med oss fick de därför köra sin motor hela vägen. Vi blev aldrig riktigt på det klara med varför de gjorde så. Deras förklaring efteråt var att båten inte skulle luta för mycket. Men inte lutade Unicorn speciellt mycket i den fina vinden.

Vi 4 tiden på eftermiddagen kunde vi ankra i Prickly Bay på Grenada. Bredvid oss låg redan två andra svenska båtar och de vinkade glatt när vi kom. Redan när vi hade en timmas segling kvar hade vi blivit uppropade av våra kompisar Imke och Uli från Eiland. De lovade kalla öl och drinkar ombord hos dem när vi var framme.

Imke och Uli när vi är på ö-rundtur.

En kall Carib är aldrig dumt.

Nästa dag blev det incheckning och det gick utan minsta problem. Personalen var mycket trevlig och önskade oss hjärtligt välkomna till Grenada.

Efter att ha vilat upp oss en dag åkte vi med en gäng kompisar ut till ett ställe som heter Hog Island. Där är det varje söndag BBQ. Dessutom är det alltid något band som spelar lokal musik.

Förfriskningar på Hog Island.

Tyvärr blev det inga bra bilder från band och partyt i övrigt. Det kom nämligen ett förfärligt oväder och regnet fullkomligt vräkte ner. Stämningen var i alla fall god där alla trängdes under några bitar korrugerad plåt som satt uppe som skydd.

Just nu befinner sig 6 svenska båtar på Grenada och en dag gjorde vi allihop tillsammans en rundtur på ön. Vi hade hyrt en minibus för en dag. 

Ett vattenfall vi tittade på.

Vi besökte också ett romdestilleri.

Chauffören var inte den bästa vi haft och vi tyckte att turen var så där. Lite större engagemang i guidningen hade vi nog väntat oss.

När vi kom fram till Greanda märkte vi att vi hade lite vatten i kölsvinet. Det var inte mycket och vi tänkte att det kan ju vara sådant som kommit in via masten då båten stått på land. Det regnade ju ganska mycket.
Efter en kort förflyttning till Calivigna island, där vi nu ligger, hörde vi att tryckvattenpumpen startade då och då. Inte ofta men för ofta för att vara bra. Vi har ju sedan tidigare haft slangar som spruckit med förödande resultat. Det visade sig vara värre än bara en slang eller slangklämma som var dålig. Vi hittade massor av vatten under dubbelkojen i aktern och kunde snabbt konstatera att det kom från varmvattenberedaren. Tyvärr inte bara någon koppling utan från själva beredaren. Själva det rostfria kärlet går inte att komma åt eftersom det ligger inbakat i polyuretanisolering. Men någon svets inne tanken har gett sig och den läcker. Det tog många timmars arbete att montera ur den och koppla förbi både motor- och färskvatten. Nu står vi därför utan varmvatten. Inte någon katastrof men ändå irriterande. Vi försöket hålla flaggan högt och vill att den utrustning som finns ombord skall fungera. Vi får se hur det går och var vi kan få tag i en ny beredare. Till saken hör att Isothermberedaren inte är mer än drygt 4 år gammal. Visst borde den ha hållit lite längre än så kan man tycka.

Trasig varmvattenberedare.

Trött reparatör.

Hälsningar
Håkan och Anna-Karin
 

Nästa logg
Till topp