Admiralty BayLogg 6, 2010-02-14
Seglingen från Salt Wishle Bay upp till Bequia gick fint. Lagom vind och lugn sjö. Fram på eftermiddagen kunde vi ankra upp i Admiralty Bay.
Admiralty Bay
Bequia är inte en stor ö och man kan med lite god
vilja promenera till vilken plats som helst på ön. Genom att gå ganska mycket
får vi dels se en hel del av de platser vi besöker dels får vi lite välbehövlig
motion. En dag gjorde vi sällskap med Ingela och Mats från den svenska båten
Elin Alida ut till Bequias sydvästra spets. Där ligger en märklig anläggning som
kallas Moonhole. Allt skapades på 1960-talet av en amerikan som heter Thomas
Johnston. Han hade haft ett framgångsrikt företag inom reklambranschen som han
sålt och bestämt sig för att göra något annorlunda. Han flyttade till Bequia med
en bok om försträckt betong och började bygga villor och lägenheter utefter
klippsidan. Någon el fanns inte och allt vatten fick samlas upp på taken vid
regn för att lagras i cisterner.
Idag är Moonhole ganska nergånget och vi fick inte riktigt klart för oss om det
var öppet eller ej. Helt klart var att det fanns många skyltar uppsatta med
tillträde förbjudet. Vi trotsade naturligtvis alla förbud och besökte området i
alla fall.
Moonhole
Promenaden ut till Moonhole var ganska lång och
det tog några timmar att ta sig dit. På väg tillbaka satt det bra med en kall öl
och en roti. Roti är en mycket vanlig lunchrätt i Karibien och kan köpas för en
billig peng över allt. Rotin består av en slags filodeg som är fylld. Fyllningen
brukar oftast vara potatis tillsammans med antingen kyckling, fläskkött eller
fisk. Det smakar mycket gott och man brukar bli ordentligt mätt. Oftast delar vi
på en för varsin brukar vara för mycket.
Roti, denna gång med min favoritfyllning, lever.
En dag när vi promenerade träffade vi på denna
illgröna leguan.
Under vårt besök på Bequia pågick en jazz och bluesfestival och vi tog naturligtvis tillfället i akt att besöka några av spelningarna.
Fantastiskt duktiga musiker och skön musik.
Bequia har många fina stränder. Under våra promenader besökte vi några av dem. Sandstränder är annars inte riktigt vår favorit. Man blir ju så otroligt sandig. Precis allt man har med sig blir fullt av finkorning sand. Sanden vill vi absolut inte få ombord på Unicorn, eftersom vårt vatten förråd för sköljning och tvätt är begränsat. Är man det minsta svettig så fastnar sanden på huden och hela kroppen känns som ett stort sandpapper.
Stränder på Bequia.
En dag passerade vi förbi den lokala bilverkstaden.
Där såg det ut så här.
Vi tyckte bra om Bequia förutom en sak, priserna.
Allt är riktigt dyrt. Frukt och grönt kostade t.ex. dubbelt så mycket som på
Grenada. På ett ställe kostade potatisen 8:- kronor/st. Nej, vi hoppade över
potatis. Eftersom inget odlas lokalt på ön kommer allt med båt och det påverkar
naturligtvis prisnivån. Vad vi faktiskt kunde köpa till samma pris som på
Grenada var hummer. Vi har handlat hummer ganska många gånger nu och vi vet vad
som är det gängse priset. 70:- kronor /kg ger vi. Vi köper alltid direkt av
fiskarna, med fler mellanhänder går priset självklart upp.
När man ligger ankrad i någon vik kommer det hela tiden s.k. boatboys förbi. De
säljer allt vad man kan tänka sig från smycken till grönsaker och öl. Vi har
förstått att många andra seglare känner sig besvärade av deras närvaro. Flera
gånger har vi sett besättningar som gått ner och gömt sig i båten då boatboys
närmar sig. Det gör aldrig vi. Vi lyssnar alltid på vad de har att erbjuda och
till vilket pris. Om vi tycker att det är för dyrt eller för dålig kvalitet så
talar vi om det. Om vi ser något som vi vill ha så säger vi det pris som vi är
villiga att betala och det står vi fast vid. Vi tycker att detta system fungerar
bra och vi upplever det som att det uppskattas att vi är ärliga och rättframma i
vårt möte med de här killarna. Säger vi nej blir det väldigt sällan något tjafs
och vårt nej respekteras. Just respekt är viktigt här och genom att visa det får
man respekt tillbaka. Det innebär inte alls, som många tror, att man måste köpa
något. Genom att prata lite grann med killarna kan man också få intressant och
värdefull information om helt andra saker. Vårt råd till blivande långseglare
är, undvik inte boatboys. Men handla inte om inte pris och kvalitet passar.
Ett exempel.
När vi låg ankrade ute vid Tobago Cays kom en kille förbi och ville sälja
T-shirts. Jag sa nej för jag har skåpet fullt men Anna-Karin kunde tänka sig en.
Men hon ville ha rätt storlek i en speciell färg. Nu fanns inte det.
Åtminstone kunde försäljaren inte hitta en passande tröja på direkten. Hade ett
ganska stort lager med sig som han började gå igenom. Han höll på i säkert en
halvtimme och letade men fick till slut ge upp. Men inte var han sur för det. Vi
småpratade med honom hela tiden och hade det riktigt trevligt. När han till slut
fick ge sig iväg utan att ha sålt något var han på strålande humör.
Happy hour med Susie, Barry, Liz, Allan
Fiskebåtar
Nu seglar vi vidare mot St.Lucia. St. Vincent hoppar vi över även om det skall vara en vacker ö. Därifrån har det rapporterats om flera rån och överfall på gästande båtar och det vill vi inte råka ut för.
Hälsningar
Håkan och Anna-Karin